VÄLKOMMEN

Visar inlägg med etikett anhörig. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett anhörig. Visa alla inlägg

torsdag 5 mars 2015

Nyckelpersoner

Bild från RCC Syd hemsida
En del frågar mig om inte mitt arbete med Cancerkompisar är deppigt och jag svarar oftast så här

- visst, ibland fäller jag en tår när jag tar del av andra anhörigas berättelser.
Som hur orolig en mamma är för sin 16-åring som ligger kvar i sängen och inte vill gå till skolan för att pappan nyligen dött
eller
om den 20-åriga nyförlovade kvinnan som nyss fått reda på att hennes fästman har fått cancer
eller
dottern som sitter vid sin mammas sjuksäng gråtandes och håller henne i handen
eller
om sonen som skriver om sin sin ångest inför pappans begravning dagen därpå
eller
om mannen som blivit kvar med  tre småbarn sedan frun dött och som undrar hur han ska klara sig utan henne

Men det som driver mig är att jag ständigt träffar människor som inger hopp. De som brinner för sitt arbete. Till exempel som idag.
På Regionalt Cancercentrum Syd träffade vi Agneta Haggren som själv arbetar som kontaktsjuksköterska samt även som samordnare för dessa.

Vi fick veta att hon är en av initiativtagarna till att i Sverige införa funktionen kontaktsjuksköterska.
Hennes uppgift som samordnare är att inom vården arbeta med att utveckla och utöka den funktionen. Vi som är eller varit i cancerresan vet hur viktig denna funktionen är, kontaktsjuksköterskan är en nyckelperson, för både den cancerdrabbade och den anhöriga.

Genom att arbeta strategiskt kan väntetider kortas och vi vet alla att varje dag räknas!
Vi på Cancerkompisar vill inge både stöd, tröst och hopp!

GÖR en bra dag!


måndag 9 december 2013

Det var inte igår

Kl. 16.24

I dag har jag och Alexandra haft möte med Jimmy Serler på arcus.
Hur gick det till kanske du undrar?

För två veckor sedan var jag på ett nätverksmöte och träffade Jimmy för allra första gången.
Han berättade om hur man i branschen ser på gruppen anhöriga. Jag blev både imponerad och nyfiken så vi bokade in ett möte och så träffades vi då idag.

Vi kommer att samarbeta framöver och vi har helt olika kompetens men vi är bägge engagerade i det som har med döden att göra.

Tillsammans kommer vi på Cancerkompisar tillsammans med arcus att kunna sprida kunskap till andra om hur viktig gruppen anhörig är.

En annorlunda dag och ett annorlunda möte och det var förresten inte i går precis som jag var på en begravningsbyrå. För Alexandra var det första gången.

Tack till Jens Fischlein, på RÖRJOUREN, som är delaktig till att vi träffades.

GÖR en bra kväll!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

måndag 2 december 2013

Arbetsgivare - jag vill gärna hjälpa dig

Kl. 12.30

Anna Lindman säger:
"– Jag tror att vi människor pratar alldeles för lite om vad som är viktigt i livet. Vi tar saker för givet i Sverige och har höga förväntningar på livet. Allt ska gå bra. Och när det inte gör det så orkar vi inte, utan vi försöker putta bort det".

Journalisten Anna Lindman har gjort sig känd för den breda tv-publiken som den som vågar göra tv-program av ämnen som kräver lite mer av tittarna än det som brukar hamna på tittartoppen.
ARTIKEL i Vi ska ju alla dö och då kan vi lika gärna prata om det säger hon.

Jag vill och vågar prata om det! 
Många anhöriga till cancerdrabbad mår dåligt och orkar inte arbeta fullt ut. Det kostar för bägge parter, både arbetstagare och arbetsgivare, och så behöver det inte vara.
Du som är arbetsgivare, hör av dig så hjälper jag dig med hur. HÄR finns jag.

GÖR en bra dag!

Jag som föreläsare
FOTO: Thomas Niklasson U!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

torsdag 28 november 2013

Det handlar om när!

Kl. 8.28

Det enda som snurrar i mitt huvud just nu är den insamling Cancerkompisar startat.

1 av 3 får cancer och forskning visar på 1 av 2 framöver. Jag hörde forskare i veckan säga att det handlar inte "om" jag kommer att drabbas av cancer utan mer om "när".

När antal cancerdrabbade ökar så ökar gruppen anhöriga. Hur ska sjukvården som redan nu får mindre och mindre resurser klara av det. Jag är helt övertygad om att samhällsentreprenörena kommer att behövas ännu mer i framtiden, mer stöd och arbete baserat på frivilligkrafter.

Hjälp oss hjälpa varandra. Ge ett bidrag så vi kan fortsätta vårt arbete.
INSAMLINGEN

GÖR en bra dag!

Jag och Alexandra, vi hoppas och tror att du vill hjälpa oss att hjälpa andra.
FOTO:Thomas Niklasson, U!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

tisdag 15 oktober 2013

När ska ni fatta!

Kl. 8.10

Cancersjukdomar kostade EU mer än 1.000 miljarder kronor 2009. Det visar siffror som publiceras i The Lancet Oncology på måndagen ( igår 14/10)

Summan inbegriper vård, läkemedel, produktionsbortfall vid sjukdom och för tidig död samt anhörigvård. Strax under hälften av kostnaden, eller 430 miljarder, är kostnader som kan hänföras till själva sjukvårdsapparaten medan resten är kostnader som drabbar familjer, anhöriga och samhället i stort, skriver Lancet Oncology i sitt nya nummer.

Undersökningen visar tydligt att vård och andra insatser från närstående är en oundgänglig del av cancervården. Enligt studien lade icke-sjukvårdspersonal ned tre miljarder timmar oavlönat arbete på att vårda cancersjuka under 2009.

Den cancerform som är dyrast för samhället är lungcancer medan bröstcancer står för den högsta vårdkostnaden.

Forskarna bakom studien hoppas att siffrorna ska ge politikerna ett verktyg för att kunna satsa pengarna inom rätt områden.

– Detta för att förhindra att hälso- och sjukvården når en punkt där systemet faller samman, något som är en verklig fara med tanke på de ökande kostnaderna för cancervården, säger professor Richard Sullivan vid King's College i London i ett pressmeddelande.

Clas Svahn, clas.svahn@dn.se

Vi på Cancerkompisar arbetar dagligen för att hjälpa anhörig till cancerdrabbad och få någon att prata med och vi ser att det finns ett stort behov.

GÖR en bra dag!


Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

torsdag 10 oktober 2013

En ny keps

Kl. 8.28

Det känns både i kroppen och knoppen av att vara med i direktsändning så vi tog en gemensam lunch efter sändningen för att kunna summera och prata av oss en del.

Vi hade blottat oss bägge två i direktsändning. Temat för förmiddagen handlade om att blogga.
Vi pratade om varför vi gör det, vad det betyder för oss varför vi har valt att skriva om det som kanske kan uppfattas som lite förbjudet. Jag vågar för jag vill föra de anhörigas talan genom Cancerkompisar och jag får så mycket tillbaka.
 Du kanske säkert hitta inspelningen på webben.

Nästa gång vi hörs i etern är nästa fredag. Vad ska vi prata om då? Ingen aning ännu, vi får se.

Wivan och jag, vi åt en supergod Raw Food-lunch på Museet i Kristianstad

I dag åker jag söderut mot nya uppgifter med en helt annan keps på mig.

Jag åker mot Trelleborg och ska träffa kommunledningen för ett uppdrag men först ska jag läsa några bloggar till över en god kopp kaffe i min nyinköpta kaffekopp, visst är den gullig.



GÖR en bra dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

onsdag 28 augusti 2013

Värdegrund, tacksam för lite hjälp på vägen...

Kl. 8.10

På Nätverket Cancerkompisar.se arbetar vi med med vår värdegrund. Vad står vi för. Jo, vi vet vad vi gör och varför men det ska formuleras i ord och text vilket inte är det lättaste.
Så jag behöver din hjälp.

Vilka ord tänker du på när du hör talas om oss, vilka ord kommer upp i ditt huvud. När du berättar för någon anhörig till cancerdrabbad eller någon annan om oss vad säger du då?

Definition på värdegrund från Wikipedia
Definition på värdegrund från Metodbanken

STORT TACK i förväg om du vill skicka ett par ord till mig här: inga-lill.lellky@cancerkompisar.se

GÖR en bra dag!

Ingrid från Rugs for Hugs och Micke från gr8meetings på en konferens, de står på en kram-matta. Jag gillar att kramas, jag tror vi mår bättre av det.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

måndag 12 augusti 2013

Rivstart med Alexandra

Kl. 17.01

Idag har vi på Cancerkompisar.se arbetat med att förbereda inför vårt första möte med Nätverket Cancerkompisars advisory board. Här syr vi ihop upplägget för dagordningen. Den 30 augusti är snart och vi har två timmar till vårt förfogande men vi har många punkter vi vill få med så det gäller att vi använder tiden effektivt. Tur att Alexandra är bra på strategier och upplägg.

GÖR en bra kväll!

Alexandra planerar upplägg för Cancerkompisar.se möte med advisory board



Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

torsdag 8 augusti 2013

Kan man ta semester från cancern?

Kl. 8.55

Jag hittade ett inlägg på temat "semestertider" skrivet av Maria Hellbom, leg. psykolog som arbetar inom cancervård, även författare. Rehabilitering av cancersjukdom , att möta framtiden

Semestertider - länken: här 
men här kommer inlägget kopierat rakt av:
Kan man ta semester om man får cancerbehandling? Frågan kom helt apropå ingenting från min make (som inte arbetar i cancervård utan i en helt annan verksamhet) vid frukostbordet därhemma. Det är faktiskt en fråga som inte är helt enkel att svara på.

Praktiskt sett: Såklart kan man det, men det kan kräva litet planering om man till exempel ska ut och resa. Det beror ju också på vilken behandling man får, och om man får den för att bota cancern eller för att hålla en kronisk sjukdom i schack. Men för det mesta kan man lösa det så att man får vara ”ledig” åtminstone någon vecka. Om man behöver ta prover kan man kanske göra det på vårdcentralen där man har sitt sommarställe, om man måste kanske man kan åka in till sjukhuset och få sin behandling och sedan tillbaka till sommarstugan. Det där praktiska, det kan man ofta lösa.

Men sen är det den andra aspekten: Kan man ta semester från att ha cancer? Från att vara cancerpatient? Från tankarna, oron, sorgen som ofta finns med? Från all väntan på besked och på behandling? Från biverkningar och seneffekter? Det är inte lika enkelt alls.

Om man kan så tycker jag att man ska ta semester från allt det där, om det så bara är för en dag – eller en timme, eller fem minuter. Man får vara bekymmerslös en stund, även om man har cancer. Låta allt bara fara och flyga, njuta av livet, bara må gott.

Jag tänker på kvinnan som jag hade kontakt med för många år sedan. Hon var väldigt sjuk och sjukdomen tog stor plats i hennes vardag, hela tiden. Men hon älskade att dansa salsa, och ibland satte hon på musik på högsta volym och bara dansade så länge hon orkade. Kroppen blev trött, men mentalt fick hon krafterna och glädjen åter. Och orkade kämpa några dagar till.

För många, många som jag har träffat har den där charterresan, besöket på landet, spavistelsen eller fjällvandringen betytt nya krafter för att fortsätta kampen mot sjukdomen. Så man inte bara kan ta ”ledigt” från cancern – det är viktigt att man gör det så att man orkar!

/Maria Hellbom


Både som anhörig och cancersjuk kan du behöva "ledigt", har du gjort det? Vi gjorde det, resan.

GÖR en bra dag!


Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

måndag 5 augusti 2013

Om förebilder, jag och Oprah

Kl. 12.00

Har du någon förebild?
Någon som du ser upp till?
Någon som du inspireras av?

Jag letade på nätet och hittade vad jag tycker är en bra Definition på förebild.

Det skrivs om både positiva och negativa förebilder men jag håller mig till det positiva.
Själv har jag sedan 1980-talet haft Oprah som min förebild och velat träffa henne men inte riktigt jobbat mot det målet, ännu.

Se hur poppis hon är i Oprah bakom kulisserna.
Hennes arbete med välgörenhet i Oprahs´s Angel Network är bara ett exempel,och listan kan göras lång, med vad hon åstadkommer genom sitt kändisskap.

Nu ställer jag mig frågan tänk om jag kunde få henne att bli en cancerkompis och att engagera sig i Cancerkompisar.se.  
Hon har varit engagerad i bröstcancerfrågan och jag tror att hon är anhörig till cancersjuk (hur nära vet jag inte) och hon känner säkert till att cancertalen ökar i hela världen.  

GÖR en bra dag!
Bilden är en symbol för att det finns flera vägar att gå...
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

onsdag 24 juli 2013

Begreppen anhörig och närstående

Kl. 9.45

Jag har under ett par veckor haft frågan uppe kring begreppen anhörig respektive närstående. Svaren har varit många och det blev svårare och svårare för mig att förstå.
Men efter ett mycket trevligt och givande telefonsamtal i går med Lennart Magnusson på Nationellt Kompetenscentrum Anhöriga fick jag följande svar som jag sammanfattat här:

Ur mina anteckningar från telefonsamtalet:

Enligt socialtjänstlagen som kommunen förhåller sig till säger man att en
anhörig är den som ger hjälp (t ex att handla) stöd (känslomässigt) och vård och att en närstående är den som tar emot.
I Hälso och - sjukvårdslagen finns det inget skrivet om att sjukvården ska ta hänsyn till anhöriga (finns bara i socialtjänstlagen) MEN sjukvården har ett ansvar för att jobba förebyggande, och här ingår bägge grupperna, vilket man gör men begreppen är därför inte definierade.

Dock finns det praxis som säger att närstående det är den som ger hjälp till den sjuke.
Sammanfattningsvis har då samma begrepp två helt motsatta definitioner. För tillfället letar jag inte vidare men skulle du ha någon ytterligare information så hör gärna av dig.


Vi på Nätverket Cancerkompisar.se kommer att lägga till några rader för att förtydliga att vår målgrupp är till för oss anhöriga - "vi som ger hjälp, stöd och vård till en närstående". Hur vi ska formulera det vet vi inte riktigt ännu. Vi tar gärna emot tankar och idéer kring detta.

Tack till Lennart som ringde upp mig efter att jag lagt ut den här frågan om begreppen på deras Facebooksida, Nationellt Kompetenscentrum Anhöriga. Jag lovade Lennart att tipsa om att GILLA gärna sidan, och ställ gärna frågor till dem, de svarar alltid.

GÖR en bra dag!


Giraffen får symbolisera dagens blogginlägg
Jag sommarbloggar, något som jag bara älskar att göra, här i förra veckan på Aspö



Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

lördag 13 juli 2013

Tack för alla fina svar

Kl. 9.42

Jag skrev en fråga på Cancerkompisar.se Facebooksida häromdagen och fick värdefulla svar och tips.
Vi anhöriga och närstående som lever under den stress det innebär att finnas runt en cancersjuk eller vi som nyss mist någon vi har på något sätt blivit prövade och testade att kunna leva här och nu.

Under mina år som bloggare, sedan 2008, har jag undertecknat alla mina inlägg med Carpe Diem. Carpe Diem är en daglig påminnelse till mig själv om att det här det enda liv jag kan leva, att fånga dagen, det är det som händer idag.

Min fråga var:
För många somrar sedan levde jag och min Björn parallella liv. Han hade fullt upp med att leva i nuet, den lilla tid han hade kvar, och jag oroade mig för framtiden. Jag har alltid varit en rastlös person men nu för tiden är jag något bättre på att leva här och nu. Du som lever i en svår situation just nu, hur gör du för att orka med? /Inga-Lill

Svaren jag fick:
”tar en dag i taget och umgås med mamma så mycket jag kan och orkar. Varma bad och köpa goda teer har varit min egna sak för att orka”

”det är så många som stressar genom livet inkl. mig själv men vad är det vi stressar efter. Måste ta vara på varje dag och leva i nuet. Jag tro man måste lära sig och jobba åt det hållet”.

”det är inte så enkelt, var på semester med mina allra finaste vänner men ändå gjorde sakande så ont. Undrar om jag någonsin blir hel igen. Försöker att hitta de små guldkornen i tillvaron. Vissa dagar känner jag att jag har ett bra liv. Försöker att inte tänka på sjukdomstiden för då är det kört.


TACK till er som delade med dig. Något jag ska tänka på när jag ”gnäller” över något smått.

Carpe Diem och vad är det som händer idag? För mig hände nyss.
Just nu sitter jag på gräsmattan på Aspö och skriver det här inlägget när Wivan kommer ut till mig med en present. En bok där hon ritat ett stort rött hjärta. ”att välja glädje” av Kay Pollack.
Tack!

GÖR en bra dag och  Carpe Diem!


På morgonpromenaden på Aspö


ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

fredag 12 juli 2013

Från gående till sittandes och vad händer med alla blommorna

Kl. 9.59

Jag blev uppringd av grannen hemma i Malmö som berättade att mamma ramlat i trappan och blivit hämtad av ambulans. Sen startade ett telefonmaraton som sen pågick under hela gårdagen.
Allt började med att mamma skulle gå ner till mig, jag är ju bortrest, då jag bor våningen under i samma hus, för att hämta tidningen, Sydsvenskan.

Jag hade ställt om tidningen hem till henne men det fungerade tydligen inte.
Jodå, jag hade fått beställningen av flyttningen bekräftad via mail. Jag ångrar mig att jag inte gjorde som jag tänkt nämligen att sätta upp den där gula post-itlappen som jag till och med skrev men slängde, på min ytterdörr, att SDS skulle en trappa upp. Kändes lite dumt att annonsera att jag är bortrest.

Tidningen kom inte första morgonen men då var jag fortfarande hemma så jag stoppade den själv i hennes brevlåda innan jag körde iväg.

Dag två kom tidningen som den skulle men inte dag tre och det var då det hände. Hon brukar ta hissen men lampan i hissen fungerade inte och då trodde hon att hissen var sönder så hon tog trappan ner. 80 år och med lite dålig balans halkade hon på något sätt och blir liggandes i trappan. Tack och lov har vi grannar som alltid bryr sig och hjälper till så där låg hon inte många minuter förrän någon upptäckte henne.

En annan granne hade tidigare ringt Stena Fastigheter om lampan i hissen men ringde igen för att få veta att beställningen inte gått fram. Grannen skrev sen efter det ett mail om olyckan till fastighetsförvaltaren.

Idag ska hon opereras, ett ben i foten är brutet, och sen ska det till en vårdplanering när hon väl kommer hem, antagligen på måndag, men nu kommer nästa utmaning.

Nycklarna som omvårdnadsgruppen har hem till henne fungerar inte. Hon flyttade nyss till sin nya lägenhet med den efterlängtade balkongen för att kunna ha blommor att pyssla om. Mamma har alltid haft gröna fingrar.

I förra veckan var vi och köpte massor av blommor och kryddväxter till hennes nya balkong och nu undrar jag vem som tar hand om dem? Blommor för 500 kronor och mina blommor som jag satt där. Nåväl, värdsliga saker.

Nu till nyckelhistorien. När mamma bytte lägenhet och flyttade in skulle nycklar kopieras i flera uppsättningar till omvårdnadspersonalen. Två gånger fick jag åka tillbaka med icke fungerande nycklar till Daniel på MisterMinit på Kronprinsen. Tredje gången kom han på hembesök och filade och oljade i låset och alla nycklarna fungerade. Nu har något hänt i alla fall så deras nycklar fungerar inte. Jag ringde Daniel på MisterMinit honom och förklarade hela situationen, igen, och han lovade att komma och fixa det på något sätt, en oerhört serviceminded person.

Jag är som sagt bortrest så min syrra får åka tur och retur mellan Ekeby och Malmö för att fixa allt och det är jag enormt tacksam för.

Jag är borta drygt en vecka till och hoppas på att allt går som det ska. Jag tänker så på min stackars mamma för jag vet att hon kommer att reta sig som bara den på att hennes blommor dör, det med foten är av mindre betydelse.

GÖR en bra dag!



Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

söndag 23 juni 2013

Mitt möte med Pia i Alingsås


Kl. 13.10

Jag vet inte riktigt var jag ska börja berätta så här kommer en bildkavalkad så länge.

Jag har tillbringat ett drygt dygn med Pia, en av våra cancerkompisar.

Jag har varit hennes cancerkompis några månader under tiden som hennes man, Wolfi, var sjuk i sin cancer innan han dog den 1 mars i år.

Vi hade så mycket att prata om hur det är att vara anhörig till en cancersjuk och hur det känns att bli "lämnad kvar".

Det kommer mera men ska jag fira fru B-M. Jag nyss landat i Ödeshög och ska fira min svägerska som nollar idag.

GÖR en bra söndag!
En välkommenpaj som var så gooo....d

Pia och jag ute på pub i Alingsås

På promenda


Utsikt från Pias lägenhet


Frukost och mitt dagliga bloggande
Pia och Zingo vinkar hejdå till mig
Jag

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

söndag 16 juni 2013

En resa i minnet och en cancerkompis

Kl. 9.30

I går träffade jag Siv.
Hon hade läst om Cancerkompisar.se i SDS och tog kontakt med mig och vill ses.
Vi känner varandra sedan över 30 år tillbaka och våra vägar har korsats flera gånger sedan dess.
Nu är vi dessutom cancerkompisar. Hennes Paul är död liksom min Björn.

Det blev en kväll med många härliga minnen men även en del "ångestminnen". Mer om det ska jag berätta i morgon.
Jag har haft knepiga drömmar i natt men jag tänker att allt det kommer att leda till något bra, jag vet bara inte om vad det kan vara, ännu. Att utvecklas gör för mig alltid lite ont i själen.

Tack Siv för initiativet till att ses, vi ses snart igen.

GÖR en bra dag!

Siv i sin stuga på Mossängen här i Malmö
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

tisdag 11 juni 2013

Att våga och vilja sticka upp

Kl. 8.20

Jag har alltid dragits till giraffer och giraffspråket. För mig som arbetat som ledare under många år blev det viktigt att hitta ett förhållningssätt som fungerar i alla lägen. Som ledare har jag ett stort ansvar för att en hel grupp ska fungera.

Giraffens långa hals symboliserar betydelsen av att ha långt mellan hjärta och hjärna för att inte reagera impulsivt utan stanna upp och reflektera. Som ledare är det nödvändigt att "hålla huvudet kall" och inte låta känslorna ta över.

Att se långt, att ha bra överblick och att våga sticka ut hakan och göra sig sårbar och säga vad man menar är något som lett till framgång för mig som projektledare. Jag har lyckats i alla mina uppdrag genom att just våga vara obekväm och leverera annorlunda lösningar och även visa på sådant som man kanske inte alltid vill höra.

Det här är ett verktyg som fungerar för mig, överallt, i alla lägen.
Jag använder mig av det i mina föreläsningar för Cancerkompisar.se. Det krävs mod att lyfta upp frågor kring cancer och hur jag som anhörig mår. Många ledare vet inte idag hur de ska möta den här typen av samtal med sin personal.

Är det lätt? Ja men det är ett ständigt lärande och jag har bara nuddat det på ytan här. Jag vet de som kan mycket mer om detta.

Det här är även skälet till att Alexandra döpt företaget till Giraffa och min blogg till "Jag sticker upp huvudet". Tack Alexandra.

GÖR en bra dag!
Jag och en liten del av min giraffsamling. Det har blivit många genom åren.
Jag och en av mina första giraffer som jag fick

Jag och mitt Carpe diem som följer mig varje dag

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

måndag 3 juni 2013

Ett 20 minuters föredrag

Kl. 16.20

NÖJD!
Jag höll ett 20-minuters föredrag på Rotary Möllevången i Malmö idag och berättade min story och om hur Cancerkompisar.se kommit till och om hur vi som är anhöriga till cancersjuk har det.

Jag hade tränat flera gånger och dessutom spelat in mig själv på iPhonens memo, tack för tipset Charlotte Rudenstam, och tyckte själv att det lät bra. Själv är jag medlem i Rotary Malmö Slottstaden sedan fyra år tillbaka. Det känns bra att vara med i ett internationellt nätverk och ett nätverk som bidrar till välgörenhet.

Den bästa feedbacken jag fick efter föredraget var att en av medlemmarna tyckte att han kunde höra Björns humor i mig och det gladde mig mycket. Björn var verkligen rolig person att vara med, han skämtade om allt t o m om sin cancer.
Han började röka när han blivit sjuk och brukade skoja om det: "jag har ju redan cancer så jag kan lika bra röka".

GÖR en bra kväll!



Patricia Key, Rotary Möllevångens programansvarige, som bjudit in mig

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

onsdag 22 maj 2013

Att lämna efter sig när man är död

Kl. 08.38

Som du säkert redan vet är jag något av en podcast-fan numera. Tack vare mina barn har jag hittat in i en ny värld som berikar mig på ett helt nytt och annorlunda sätt.

Jag har nyss, under min stavpromenad, lyssnat på Värvets intervju med Kristian Gidlund, läs gärna hans blogg "i kroppen min". Det är helt omöjligt att återge de känslor hans berättelse framkallar. Lyssna, om du vågar!
Det gav mig ännu bredare perspektiv på vad som är viktigt för mig här i livet.

Jag vill nämna en sak som jag plötsligt förstod lite bättre.
Björn fick ju veta att han inte skulle överleva sin cancer, det var i oktober månad, och att om han hade tur skulle han leva över julen sa läkarna.

Jag fyller år den 22 december och på min födelsedag det året fick jag ett foto, du ser det här nedan, och jag tyckte att det var ett hemsk present att få på just en födelsedag. Jag minns hans förväntansfulla blick när jag öppnade paketet och jag minns så väl vad jag sa också.
"Åh men tack så gulligt av dig älskling" men att jag tänkte "näh, fy f...n vilken hemskt foto det här kommer jag aldrig att ha framme".
Det var ju inte min Björn.
Hans ihåliga blick och hans ögon som stirrar och han ser inte frisk ut. Det är inte så jag vill minnas honom.

I Värvets intervju med Kristian berättar han om den bok han just skrivit och om varför. Han vill lämna något efter sig men också berätta mer om vem han är och hur han ser på olika saker i livet. Han säger att han gör det för att hans anhöriga inte ska behöva undra efter hans död "undrar vad Kristian hade tyckt om detta".

Det jag så här efteråt kan ångra är att jag inte köpte den där videokameran och filmade honom och oss. Visst vi har foton från semestrar, resor och så vidare men det där vardagliga kan jag sakna. I flera år har fotot av Björn legat i en låda men numera har jag fotot framme och faktum är att jag "pratar eller ställer frågor" högt till honom ibland när jag går hemma ensam.

GÖR en bra dag!

På det svart-vita fotot är Björn redan sjuk. På färgfotot i hans sommarstuga sommaren innan.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

onsdag 1 maj 2013

Ny fas för Clas

Kl. 8.30

1 maj och nya uppdrag från och med idag.

Igår tackade vi av Clas Hellstrand som arbetat på Öresunddirekt sedan starten av Informationstjänsten år 2000. Han har arbetat som samordnare och på plats lett verksamheten framåt. Igår tackades han av för att gå i pension.

Han har varit en underbar person att arbeta tillsammans med. Jag har haft förmånen av att få arbeta med honom i över två år och tillsammans har vi byggt upp en företagsrådgivning över Sundet.
Med hans lugna och diplomatiska sätt har han hjälpt mig att navigera mellan myndigheterna. Jag har alltid kunnat på till honom och vetat att jag kunnat få en genomtänkt, uppriktig och ärlig åsikt. Jag är ofta spontan och agerar här och nu och kan ibland ha lite för bråttom. Här har han stöttat mig och jag har lärt en hel del av honom, bland annat att inte alltid ha för bråttom.

Mitt projektuppdrag är också slutfört så vi går bägge två in i en ny fas.
Clas har klokt nog både flyttat, byggt nytt hus och deltidsarbetat allt för att trappa ner. Vi har pratat en hel del om det han och jag under den senaste månaderna. Nu när jag själv går in i min nya fas så har jag tagit lärdom av Clas och jag ska också trappa ner, fast på ett annat sätt.
Mer om det kommer under veckan.

Nu är kaffet klart och jag ska matcha samman ett par nya anhöriga som vill ha en cancerkompis. 

Sen...ska jag packa bilen och åka upp till Killeboda Gård till goda vänner och putsa fönster, för femte året tror jag det blir, och ska mig lite ställtid (Bodil Jönssons uttryck).

Sist här, en varm tanke till Dig Clas när du nu går in i din nya fas och TACK!

GÖR en bra dag!
Jag och Clas 

Jag och min tackpresent från arbetsgruppen på Öresunddirekt

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

torsdag 18 april 2013

Oron och ångesten har ingen klocka

Kl. 22.45

Nu har även dagens cancerkompisar fått sina matchningar. Vilka öden jag får ta del. Jag känner mig ödmjuk just nu och är tacksam för alla förtroenden vi får.
Jag får dessutom bekräftat det jag och Alexandra påbörjat och anat länge, det finns ett mörkertal.
Det finns ett ENORMT stort behov där ute. Vi är många anhöriga som vill ha någon likasinnad att prata med. Förfrågningarna vi får in kommer från Gävle i norr till Ystad i söder. Det är män, kvinnor i åldrar från 23-70 år och alla kategorier av anhöriga. De som har en sjuk man, fru, förälder, barn eller en vän.  

Förr skickades brev eller vi ringde varandra men nu är det mail-kontakter som gäller. Fördelen med mail är att vi kan ju prata med varandra när som helst på dygnet. Oron och ångesten följer ju inte någon klocka.

Vår databas växer och vi kan komma att kunna hjälpa så många fler nu.

God natt!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer