Jag är direktören i mitt eget liv

Jag har några sayings som har betydelse för mig. Sayings som jag samlat på mig efter de händelser jag varit med om livet. Sayings som inte bara är tomma ord.

Carpe Diem!
När min Björn var sjuk av sin cancer och mådde sämre och sämre för var dag som gick var vi tvungna att lära oss att ta en dag i taget. Vi kunde inte planera för nästa dag ens. En förmiddag i taget och sedan en timme i taget. Efter 10 långa hemska månader dog han hemma i vardagsrummet och ja, vi sa ofta fånga dagen=carpe diem men vi levde även efter det.





GÖR en bra dag!
Jag försöker se varje dag som en ny dag med nya möjligheter och att vad dagen kommer att ge mig beror helt och hållet på mig själv. Det är jag som gör mitt liv. Jag är direktören i mitt liv. Att våga säga ja eller nej tränar jag dagligen på.

Att sticka upp huvudet!
Jag vill kunna sticka upp huvudet, se lite längre och aldrig titta bakåt. För vad kan jag göra år det som redan har hänt? Men det här är svårt för jag är rätt bra på att älta saker också. Här påminns jag då jag döpt mitt företag till Giraffa.

Dessa sayings ger mig stöd, energi och påminnelser om att livet är skört och att jag inte kan påverka det som redan har hänt. Jag sträcker på mig. Sticker upp upp huvudet och försöker både leva här och nu, fånga dagen sticka upp huvudet och se nya möjligheter.

GÖR en bra dag!


Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Mot något nytt?!

Kl. 8.10

Jag känner det i hela min kropp!
Jag känner mig både upprymd och pirrig!
Jag har liksom ingen kontroll!
Jag väljer att försöka vara i det, som jag kallar det för, okända ett litet, litet tag till.
Jag låter mina tankar bara komma och gå!
Ja, för det är ju bara tankar.
Tankar som jag ibland låter mig påverkas av och som visar sig i mitt mående.
Men det är ju bara tankar och jag är på väg mot något nytt!

GÖR en bra dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

God morgon

Kl. 9.14

Det börjar hända saker på flera plan nu. Jag ska hålla dig på sträckbänken ett lite tag till.
Jag lovar berätta.

Mot bilen, trots snön, för ett möte i Lund med GDN ska bli intressant att se vad det kan handla om och vad de vill med mig.

GÖR en bra dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Söndag och vilodag!

Så här på en söndag vilar jag från det mesta!

GÖR en bra söndag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Lyx!

Kl. 9.12

Lördagar är underbart härliga veckodagar. För mig känns det som att då är allt möjligt.
Jag kan bryta av från veckans rutiner. Nu har jag nästan, bara nästan, tränat upp mig till att kunna somna om en liten stund på morgonen.
Lyx!

GÖR en bra lördag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Ny vecka och nya möjligheter

Kl. 7.40

Det är mycket att ta in för en tjej som är född på landet, i de djupa skogarna i Norrland, och som är på sin första ensamresa.

Trots att jag numera bor jag i storstaden Malmö, som några av oss kallar för Malmös Manhattan, där det finns ett stort utbud av möjligheter och utmaningar vill jag ha mer!
Jag har valt att kalla just det här året för "Möjligheternas år 2013", det här är året jag ska testa saker jag inte tidigare vågat.
Varför?
Ja, varför inte!

I dag startar ännu en vecka fullt med nya möjligheter. Jag får se vad som händer.

GÖR en bra dag!

Ett foto från min giraffsamling som får symbolisera att jag idag känner mig extra nyfiken

Vem vet vad som döljer sig...

En ny dag gryr här i Italien och den här dagen kommer aldrig tillbaka så jag brukar tänka 

Carpe Diem!

ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Tack för alla fina svar

Kl. 9.42

Jag skrev en fråga på Cancerkompisar.se Facebooksida häromdagen och fick värdefulla svar och tips.
Vi anhöriga och närstående som lever under den stress det innebär att finnas runt en cancersjuk eller vi som nyss mist någon vi har på något sätt blivit prövade och testade att kunna leva här och nu.

Under mina år som bloggare, sedan 2008, har jag undertecknat alla mina inlägg med Carpe Diem. Carpe Diem är en daglig påminnelse till mig själv om att det här det enda liv jag kan leva, att fånga dagen, det är det som händer idag.

Min fråga var:
För många somrar sedan levde jag och min Björn parallella liv. Han hade fullt upp med att leva i nuet, den lilla tid han hade kvar, och jag oroade mig för framtiden. Jag har alltid varit en rastlös person men nu för tiden är jag något bättre på att leva här och nu. Du som lever i en svår situation just nu, hur gör du för att orka med? /Inga-Lill

Svaren jag fick:
”tar en dag i taget och umgås med mamma så mycket jag kan och orkar. Varma bad och köpa goda teer har varit min egna sak för att orka”

”det är så många som stressar genom livet inkl. mig själv men vad är det vi stressar efter. Måste ta vara på varje dag och leva i nuet. Jag tro man måste lära sig och jobba åt det hållet”.

”det är inte så enkelt, var på semester med mina allra finaste vänner men ändå gjorde sakande så ont. Undrar om jag någonsin blir hel igen. Försöker att hitta de små guldkornen i tillvaron. Vissa dagar känner jag att jag har ett bra liv. Försöker att inte tänka på sjukdomstiden för då är det kört.

TACK till er som delade med dig. Något jag ska tänka på när jag ”gnäller” över något smått.

Carpe Diem och vad är det som händer idag? För mig hände nyss.
Just nu sitter jag på gräsmattan på Aspö och skriver det här inlägget när Wivan kommer ut till mig med en present. En bok där hon ritat ett stort rött hjärta. ”att välja glädje” av Kay Pollack.
Tack!

GÖR en bra dag och  Carpe Diem!

På morgonpromenaden på Aspö

ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Gemenskap och att få tillhöra

Makedoniska kyrkan i Malmö

Kl. 8.45

Att tillhöra om så bara för några timmar känns alldeles, alldeles underbart.

Jag har flera gånger funderat på det här med att tillhöra svenska kyrkan. Jag är mycket för ritualer och traditioner. För mig har det t ex alltid känts viktigt att fira. Både i vardagen och till fest. Att få fira innebär för mig gemenskap.

Jag har alltid tycket att våra traditioner känts så "klena" på något sätt. Att konvertera och bli katolik är något jag funderat på i flera omgångar. Mamma är buddhist sedan 1980-talet så det har alltid varit naturligt för mig att diskutera den här frågan. Jag precis som mamma gillar av att ifrågasätta.
Innan hon själv tog steget läste hon och lärde sig allt om kristendomen.

För mig handlar det mycket om gemenskap och har alltid gjort. Gemenskapen finns oftast inom familjen. Jag har haft två familjer som splittrats och det är kanske därför som jag funderar en hel del kring de här frågorna.

I går kände jag av en stark gemenskap om så bara för några timmar. På Bokskogens Golfklubb helt enligt klubbens tradition spelade vi på Svenska Flaggans dag lagtävling.

Jag var lagledare för vårt lag, vilket innebar att jag skulle föra scoren (resultatet) och hålla reda på vems utslag som skulle räknas. Tillsammans i bollen hade vi 8.3 i hcp.
Vi mätte avstånd och läste puttar. Själv spelade jag den bästa golf på läää....änge. Satte flera långa bidieputtar och all träning jag lagt ner varje vecka under hela vintern kändes som väl investerad tid. Alla lördagar både i regn, snö och blåst kändes nu som underbara minnen. Vi spelade på 64 brutto och det gav oss en 2.a placering. WOW! Som pris fick vi fina duntäcken från SOVA.

I veckan var jag och Alexandra på studentfest på Makedoniska föreningen och det kändes så härligt med människor från flera nationaliteter som möttes under några timmar för att fira. Jag kände mig så tacksam över att få vara med, att få tillhöra och dela den stunden i gemenskap.

Det här blev kanske ett spretigt blogginlägg men så här blev det. Mina stavpromenader på morgonen är magiska och jag vet aldrig i förväg vad som ska komma upp.

GÖR en bra dag!

140 deltagare välkomnas in efter 18 hål med bubbel 

Prisutdelning - Jill från Sova-butken som håller i tävlingen, en otroligt positiv och proffsig tjej

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Påsk - ännu en familjehelg

Kl. 8.30

Skrärtorsdag, första dagen på den långa härliga påskhelgen, och några arbetar halv dag. Några passar på att resa bort och andra har kanske bjudit hem gäster.

När min man Björn levde åkte vi i familjen över påsken till hans stuga i Östergötland och umgicks med hans bror och vänner.
Det var så underbart att få sätta sig i bilen och åka de där 40 milen uppåt landet. Att få vara långledig och få möjlighet att varva ner från vardagen och bara vara vi.

Men är jag i obalans i livet kan det vara svårt att njuta av fyra lediga dagar. Det kan kännas som väldigt lååå....nga dagar. För några av mina Cancerkompisar är inget som vanligt just den här påsken. Någon firar första påsken utan sin anhöriga, partner och någon utan sin mamma. Årets högtider gör oss ofta påminda om vikten av att ha just en familj.

Själv har jag så här 10 år efter Björns död hittat nya former för hur jag firar helger och andra traditionsfyllda dagar. Jag har förmånen att ha en stor familj runt omkring mig med barn, bonusbarn och bonusbarnbarn och att jag har några riktigt nära vänner som ofta tänker på mig. Men det gäller ändå att jag själv tar initiativen för annars är det lätt att känna sig ensam. Fast med åren har jag lärt mig än mer än tidigare att uppskatta egen tid och nu har också lite av den rastlöshet jag brukat känna försvunnit mer och mer.

Jag vill önska dig en GLAD PÅSK och njut av den gemenskapen du har med "de dina" och jag säger bara, carpe diem!

Tack Alexandra för det fina påskkortet du gjort till oss

Än en gång - Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Det blev ingen sovmorgon

Kl. 07.30

Lördag och jag hade tänkt att jag skulle kunna sova lite längre och inte kliva upp klockan 5 som jag tränat på under veckan som gått.
Men det gick inte. Redan efter en veckas träning med att kliva upp klockan 5, allt för att få till min "heliga timme", vaknade jag av mig själv i morse. Så snabbt gick det visst för mig att skapa mig en ny vana.

Jag bestämde mig för att gå upp, satte mig i vardagsrummet, tände ett ljus och börja bläddra i mina böcker. Det var så tyst och det kändes så underbart lyxigt. Jag har alltid haft ett behov att få vara i tysta rum då och då och kommit till att uppskatta tystnaden mer och mer. Under årens lopp har jag flera gånger övervägt om jag inte borde flytta ut till landet och den tystnaden men alltid kommit fram till att jag trots allt trivs bäst i stan och den pulsen. Men nu - genom att kliva upp klockan fem får jag ju min tystnad.

När klockan närmade sig sju bytte jag om till långkalsonger, termobyxor, mössa och vantar och gav mig ut i solen med min iPod i fickan.
Jag brukar inte lyssna på något under mina morgonrundor men i morse kunde jag inte hålla mig längre. Jag längtade efter att få höra det senaste avsnittet av Alex o Sigges podcast.
Alexander Schulman och Sigge Eklund är två killar som är grymt skickliga på att belysa det naturliga och mänskliga hos oss människor genom att bjuda på sig själv. De blottar sig totalt vilket jag tycker är modigt vilket också gör det trovärdigt. Att lyssna på deras podcast ger mig perspektiv. Att inte förstora upp saker eller hänga upp mig på småsaker vilket jag kan göra ibland. Jag blir påmind om att vi alla bara är människor med samma behov. Jag behöver bli älskad för den jag är och att jag blir det. Det är en gåva att blir påmind om det och att jag kan bara leva nu. Leva en dag i taget.

Till dig som ännu inte lyssnat är mitt tips, ge det några avsnitt så att du "lär känna" deras sätt att prata på. Ge det 2-3 gånger innan du bestämmer dig vad du tycker. Själv lyssnade jag idag på avsnitt 43.
Här hittar du podcasten: Alex och Sigge. Det här blev "Dagens giraffa" från mig till dig..

Jag lördag kl 7.15 i Pildammsparken, Malmö
Det är skönt att komma ut på morgonen. Vi är flera stycken i mitt hus som går ur och vi brukar mötas någonstans runt Pildammsparken säger ett snabbt hej hej eller bara vinkar till varandra.

I Pildammsparken

Gör en bra dag idag för den här dagen kommer inte tillbaka - så Carpe Diem!

ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Allt är annorlunda men inget syns på utsidan

Jag har haft en annorlunda sommar.
Avslutat ett tvåårigt uppdrag och ska påbörja ett nytt på måndag.
Jag har haft några affärsmöten kring boken, "Vi köpte en BMW och la cancern på hyllan". (Det kan du läsa om under fliken "vem är Inga-Lill).
Haft flera möten med Alexandra, min dotter, kring strategier för boken och mitt bloggande som resulterade i att hon startat upp en sida på facebook "Inga-Lill sticker upp huvudet". Där har jag kommit igång och "sticker upp huvudet och blottar mig" ännu mer än tidigare. Jag har fått en hel del feedback både på bloggen, facebook och till min privata mail och det både värmer, berör och rör om inom mig.

Men inget märks på utsidan, tror jag, för så här glad ser jag ut för det mesta.
Men inom mig känns allt så annorlunda.
Något nytt är på väg att hända och jag har inte alls kontroll över det och deee...t känns!

På bilden: jag på gågatan i Malmö, nyklippt

Ps.
Trevlig helg önskar jag Dig - jag är tillbaka på måndag med lite nyheter.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Varför är det alltid någon annans fel?

När något inte fungerar med min dator eller min iPhone så slänger jag mig på luren och ringer min egen personliga "helpdesk", Alexandra, min tekniska dotter. Så ställer hon några kontrollfrågor och jag svarar oftast typ:
"men jag har inte gjort något, det måste vara något annat som är fel", säger jag alltid.
Efter ett tag löser hon det till mig och märkligt nog är det aldrig något fel på själva datorn utan det är jag som råkat trycka på fel knapp eller något.
Min mamma verkar ha samma problem.
"jag tryckte visst då rätt kod och ändå tog banken mitt kort i alla fall," sa hon häromdagen. Det kan vi tjafsa om hur länge som helst.

Jag tycker ändå att jag är hyfsat teknisk och "hänger med" rätt bra med det mesta men det här börjar kännas hur pinsamt som helst.

Ja, ja jag "hänger i alla fall med" vad gäller kulturlivet och det som händer på "Malmö Manhattan" i sommar. Men om sanningen ska fram är det ju tack vare min kompis Winnie förstås.

På bilden: jag på Lilla Torg på "Malmös Manhattan", Hedmanska Gården en kväll i förra veckan

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Personer som ger energi är nödvändiga

Tänk att en sådan här liten person kan konsten att sprida både energi och glädje runt omkring sig. Lilla söta Cindra ger mig energi. I veckan var hon på besök för första gången hemma hos mig och jag kunde äntligen ta fram min hattask där jag sparat halsband, sjalar, skärp, glasögon och annat smått som hon genast dök ner i. Hon kan konsten att leva "Carpe diem"!

På bilden: Cindra hemma hos mig på 6:e våningen

På bilden: min hattask med allt möjligt i 

På bilden: Cindras mamma PaulinE

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

KÄRLEK HAR VI HUR MYCKET SOM HELST AV

På min dagliga stavpromenad i Pildammarna här i Malmö testade jag med att "ge bort lite kärlek" till...

På bilden: jag hemma hos mig på 6:e våningen efter min morgonpromenad

Damen på parkbänken
på en parkbänk satt en liten vithårig dam med sin lika vithåriga krulliga hund, det var en pudel, och jag nickade till henne och hon nickade tillbaka och sa "vi sitter här varje morgon bara två minuter för att han vill det". Och så började vi prata en stund och sen önskar vi varandra en bra dag.

Parkarbetaren som satte färska blommor i vasen inne i Margarethapaviljongen
"De e till att va uppe tidigt" säger jag till honom och han svarar glatt tillbaka "godmorgon på dig me´".

Mamman med sin ettårige (tror jag) morgonpigga son
"Heee...j hör jag en liten röst som säger och jag ser en liten kille som knappt kan gå vinka mot mig.
"Ni är ute tidigt" säger jag och stannar till under träden på Tallriken.
"Ja han e´så morgonpigg" svarar mamman.
"Ja det är fördelen med att vara småbarnsförälder" svarar jag tillbaka.

Min dag har startat med så mycket "kärlek" redan och nu undrar jag vad mer som som kan hända?


Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

JAG BLIR UPPRÖRD - OMÄNSKLIGT!

I dagens SDS står det om 6-årige Axel som kommer att dö av sin cancer och att han kan inte kan få dö hemma.

Jag blir riktigt upprörd.

Jag är ingen politiker och vet inte hur det prioriteras men herregud...nog borde väl våra skattepengar räcka till detta.
En 6-åring som ska dö och föräldrarna som kommer att mista sitt barn, hur tänker vi 2012.

Läs artikeln och säg vad du tycker, till artikeln: I SDS idag 

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

MAC OCH JAG - UTOMLANDS

på bilden: jag och Mac, på Station Triangeln, på väg till Köpenhamn

Allt blev så enkelt plötsligt!

Jag tog Mac med mig till Köpenhamn över dagen för att jag ville testa hur det skulle fungera med att ha en laptop med mig. Min tanke var att när inspirationen skulle "poppa upp" ville jag vara redo.

Så här gick det.

Jag tog Öresundståget mot Köpenhamn.

Första stoppet var Örestad, det tog bara 15 minuter, men jag hann plocka upp Mac och med lägga upp några mappar och byta bakgrundsbild.

Mot Metron. Det blev fem minuters väntan i solen.

Vidare med Metron från Örestad till Islands Brygge, det tog 20 minuter, hann jag skriva två sidor på den sista delen av boken "Förbjudna tankar om cancer".

Fyra timmars möte och på väg hem igen hann jag med att läsa mina mail, från min iPhone, jag var alldeles för trött i huvudet för att ens tänka tanken att plocka upp Mac från väskan.

En effektiv dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

             

MIN MAC OCH JAG - FÖRSTA NATTEN

       

                               på bilden: hemma hos mig i mitt sovrum på 6:e våningen

Igår bytte jag ut min Mac mot en ny, MacBook Air, och jag kan berätta att första natten gick hur bra som helst.

Nu är absolut redo "att starta upp mitt nya liv".
Jag har bestämt mig för att jag ska ta ta med mig Mac överallt och det ska bli spännande att se vad som kommer att hända, vad som kommer att "komma till mig".


Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

ÄNTLIGEN - EN NY MAC -NYTT LIV

på bilden: hemma hos mig på 6:e våningen

Idag är första dagen i mitt "nya liv"!
Symbolen är min nya laptop som kommer att få vara med mig överallt vart jag än går. Nu kommer jag att kunna jobba med min bok så fort inspirationen kommer.

Till höger står min kära gamla Mac, jag kan bara inte slänga den.
Hur skulle du göra?

Carpe diem!

Hög EQ

                                          Karin med högt EQ - de´e´jag, säjer i alla fall mamma!

på bilden: kortet jag fick av mamma

Jag har fått ett jättefint kort av mamma med några rader som berättar om hur glad hon är för allt jag hjälper henne med. Vi bor ju i samma hus numera, jag på 6:e våningen och hon på 7:e.

Vi är fyra syskon i min famlij och vi har alla dubbelnamn, jag heter Karin Inga-Lill.

Mamma är påhittig och köper ofta små kort, väl utvalda, och ibland sätter hon t o m på ett frimärke och postar det och har hon köpt en veckotidning så river hon ur horoskopet och ger till mig.

På det här kortet står det:
"Karin är ett grekiskt namn som betyder, ren, skön och pur", tja vad ska jag säga om det?
"Hennes sanna natur kännetecknas först och främst av hennes stora entusiasm, hon är en rättvisans kämpe, är fåfäng och mottaglig för smicker", ochdet stämmer ju!
"Lojal mot släkt och vänner vilket gör att hon har en hög EQ, emotionell intelligenskvot", ja det stämmer det också!

Nu blev jag riktigt "boostad"!!! Tack för det.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Söndag - vilodag?

                                
                                      Söndagar är dagar då jag gör ingenting, det är min vilodag.

Jag pratade med en kompis om det med att göra ingenting och vad det innebar för henne.
"Det är att sitta på balkongen, lösa korsord och bara vara" fick jag som svar.

Själv har jag alltid haft svårt att vara stilla så för mig är "att göra ingenting" är att få ha en dag helt obokad.
Att få vakna av mig själv, gå en stavpromenad i parken, äta långfrukost, städa i en låda, blogga lite, kolla facebook men det allra viktigaste är att få ta dagen som den kommer. Att ha dagen obokad och att kunna få lov att vara spontan.
Kanske cykla ut till V Hamnen och äta brunch med goa vänner!

Carpe diem!