Sätta mig ner

Kl. 8.48

Pildammsparken i Malmö firar 100 år och hela parken rustas nu upp och jag minns att jag att läste om det redan 2012 i SDS, HÄR.

Under min morgonpromenad hittade jag vita parkbänkar utställda lite här och var i parken. Det gjorde mig påmind mig om vikten av att stanna upp , vila och andas.

I över 10 år har jag gått stavpromenad varje morgon eller joggat lätt. Sedan någon vecka har jag hängt upp stavarna och går istället i rask takt. Jag upptäckte att jag är stel i kroppen och behöver slappna av och andas mer, framför allt andas djupare och lugnare.

Jag ser fram emot att stanna upp, våga ta mig tid att sätta mig ned, och andas och kanske rent av testa en ny bänk varje morgon.

GÖR en bra dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Cancerkompisar på engelska

Kl. 10.40

Foto: Thomas Niklasson U!

Som representant för Cancerkompisar ska jag stå på scen på torsdag och berätta om Cancerkompisar, på engelska.
Vi är ett 10-tal så kallade sociala innovationer som ska visas upp i internationellt sammanhang på ett event kallat Social Business Forum. Finna att läsa om i dagens SDS HÄR!

Nervöst?
Japp!
Jag har ingen naturlig engelsk dialekt eller särskilt stort ordförråd kring det jag ska prata om. Men tack och lov finns det andra som har det.


Jag säger ett stort tack till vår partner The Big Plan och Jessica Cederberg som supportar mig inför torsdagen i Lund.
Några exempel på hennes texter som beskriver vad Cancerkompisar gör för anhörig till cancerdrabbad.

"Cancerkompisar is an organisation aimed at next of kind of the cancer affected"
"We mediate contacts with people in the same situation"
"Next of kon have to be strong but are very lonely"

Nu ska jag ställa mig framför spegeln och träna in det och även se till att jag är förberedd på de frågor som dagens moderator Thomas Frostberg kommer att ställa till mig inför de 1 500 som kommer att finnas i publiken.

GÖR en bra dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Granskning

Kl. 8.46

Om stöd till anhörigvårdare skriver idag SDS om i en liten pytteartikel.

På Riksrevisionens hemsida står nyheten som nummer 1. med rubriken "Stödet till anhöriga som vårdar närstående bör utvecklas", länken finns HÄR.

Många anhöriga tvingas ibland ta ett större ansvar för en närståendes vård och omsorg än de orkar med. Samtidigt får de inte det stöd från det offentliga som de behöver. Regeringen bör därför göra mer för att förbättra förutsättningarna för kommuner och landsting att ge ett gott stöd till de anhöriga.

"Det är också viktigt att stödet till de anhöriga blir mer individanpassat och flexibelt. Kommunernas stöd är mest utbyggt inom äldreomsorgen..."

Vi på Cancerkompisar har många exempel från hur det ser ut idag, 2014. 

55 000 personer per år får en cancerdiagnos men idag är överlevnaden stor, 70 % tror jag, men det kan ta mellan 3-5 år innan man blir friskförklarad och ibland längre.

Som anhörig till cancerdrabbad lever du ofta med oro och stress under dessa åren och du lever med sjukdomen nära dig, i ditt hem. 

Kanske din pappa tar hand om din mamma, din mamma tar hand om din bror och du som syskon kommer ofta i andra hand och vem tar hand om dig.

Jag håller alltså med Riksrevsionen när de säger "...viktigt att stödet till de anhöriga blir mer individanpassat".

Så hur? 

Var lyfts de här frågorna?

Vilka är Riksrevsionen då?
Så här står det på deras sida; "Riksrevisionens uppdrag är att granska vad statens pengar går till och hur effektivt de används".


GÖR en bra dag!

101,4 SR kl. 17.00

Kl. 15.00

Vilken natt och vilken dag och det bara fortsätter... SDS artikel om Cancerkompisar och Region Skånes pressmeddelande HÄR.

Jag är helt överväldigad över alla de gratulationer som strömmat in och fortfarande strömmar...

Jag hinner inte skriva så mycket just för strax ska jag representera Cancerkompisar i direktsändning SR P 4 klockan 17.00 idag. 101,4 MHz.

TACK Wivan-Kristina Sandberg för det!

GÖR en bra fredag!

Jag och Alexandra
FOTO: SDS 2013

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Efterlängat besked

Kl. 21.00

Efter flera månaders arbete och inte minst väntan kan vi börja bygga det stöd som behövs för anhörig till cancerdrabbad.
Vi kommer att kunna hjälpa ännu fler. Många som inte ännu vet om att Cancerkompisar finns.

Det finns många att tacka men det första tacket måste gå till Stefan Hansson på Skaneus som lagt ner många timmar tillsammans med oss och processat fram underlaget till ansökan och sen tillbringat många timmar framför datorn med att skriva ansökan och budget.
En del revideringar har han även fått göra och under många månader stöttat oss i väntan på beslut.
Men nu har vi fått pengar. Det känns ganska omtumlande. Timmen efter beskedet tackade jag dessutom nej till ett nytt uppdrag. Nu kommer jag att ägna mig helhjärtat år detta.

SDS artikel på nätet HÄR. I morgon kommer det i papperstidningen.

Projektet med några korta ord:
"Morgondagen anhörigstöd". 

Cancerkompisar, nätverket för dig som anhörig till cancerdrabbad, kommer nu att kunna arbeta med att bygga upp det stöd som anhöriga till cancerdrabbade i dag saknar. 

Cancerkompisar är en förmedlingstjänst på nätet där man kan få kontakt med en annan anhörig som är i samma situation. I dag sköts all matchning manuellt och många vet inte ännu om att vi finns. Med stöd från Region Skåne, sociala investeringsfonden, och vårt kommande samarbete med Regionalt Cancer Centtum Syd kan vi bygga det vi behöver och samtidigt kartlägga vilka behov just unga cancerkompisar har.

Pressmeddelande:

Region Skåne och Cancerkompisar blir vänner för att stärka anhörigstödet

Nyhetsbrev: 

RCC Syd

Cancerkompisar ger Stöd, Tröst och Hopp!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Kände mig som en paparazzi för en dag

Kl. 20.45

Några bilder från dagens mingel på Glasklart med SDS Fem i tre. 

Jag fotograferar och använder olika inställningar med mindre framgång. När jag köper mig en kamera, när jag bestämt mig, ska den inte ha för många inställningar.

Jag trivdes i alla fall i min nyinköpta mingelkavaj. Grön - allt för att synas, eller hur Gunilla?

SOV GOTT!

Ett första försök...på Fem i tre

Ett andra...lite bättre...här - Thomas Frostberg (inte i bild) SDS, samtalar med syskonen Fåhareus

Jag som paparazzi, i alla fall ett försök

Jag och Yasemin Arhan, Anagram på Fem i tre-mingel 

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Från gående till sittandes och vad händer med alla blommorna

Kl. 9.59

Jag blev uppringd av grannen hemma i Malmö som berättade att mamma ramlat i trappan och blivit hämtad av ambulans. Sen startade ett telefonmaraton som sen pågick under hela gårdagen.
Allt började med att mamma skulle gå ner till mig, jag är ju bortrest, då jag bor våningen under i samma hus, för att hämta tidningen, Sydsvenskan.

Jag hade ställt om tidningen hem till henne men det fungerade tydligen inte.
Jodå, jag hade fått beställningen av flyttningen bekräftad via mail. Jag ångrar mig att jag inte gjorde som jag tänkt nämligen att sätta upp den där gula post-itlappen som jag till och med skrev men slängde, på min ytterdörr, att SDS skulle en trappa upp. Kändes lite dumt att annonsera att jag är bortrest.

Tidningen kom inte första morgonen men då var jag fortfarande hemma så jag stoppade den själv i hennes brevlåda innan jag körde iväg.

Dag två kom tidningen som den skulle men inte dag tre och det var då det hände. Hon brukar ta hissen men lampan i hissen fungerade inte och då trodde hon att hissen var sönder så hon tog trappan ner. 80 år och med lite dålig balans halkade hon på något sätt och blir liggandes i trappan. Tack och lov har vi grannar som alltid bryr sig och hjälper till så där låg hon inte många minuter förrän någon upptäckte henne.

En annan granne hade tidigare ringt Stena Fastigheter om lampan i hissen men ringde igen för att få veta att beställningen inte gått fram. Grannen skrev sen efter det ett mail om olyckan till fastighetsförvaltaren.

Idag ska hon opereras, ett ben i foten är brutet, och sen ska det till en vårdplanering när hon väl kommer hem, antagligen på måndag, men nu kommer nästa utmaning.

Nycklarna som omvårdnadsgruppen har hem till henne fungerar inte. Hon flyttade nyss till sin nya lägenhet med den efterlängtade balkongen för att kunna ha blommor att pyssla om. Mamma har alltid haft gröna fingrar.

I förra veckan var vi och köpte massor av blommor och kryddväxter till hennes nya balkong och nu undrar jag vem som tar hand om dem? Blommor för 500 kronor och mina blommor som jag satt där. Nåväl, värdsliga saker.

Nu till nyckelhistorien. När mamma bytte lägenhet och flyttade in skulle nycklar kopieras i flera uppsättningar till omvårdnadspersonalen. Två gånger fick jag åka tillbaka med icke fungerande nycklar till Daniel på MisterMinit på Kronprinsen. Tredje gången kom han på hembesök och filade och oljade i låset och alla nycklarna fungerade. Nu har något hänt i alla fall så deras nycklar fungerar inte. Jag ringde Daniel på MisterMinit honom och förklarade hela situationen, igen, och han lovade att komma och fixa det på något sätt, en oerhört serviceminded person.

Jag är som sagt bortrest så min syrra får åka tur och retur mellan Ekeby och Malmö för att fixa allt och det är jag enormt tacksam för.

Jag är borta drygt en vecka till och hoppas på att allt går som det ska. Jag tänker så på min stackars mamma för jag vet att hon kommer att reta sig som bara den på att hennes blommor dör, det med foten är av mindre betydelse.

GÖR en bra dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Ångestminnen och en ny cancerkompis

Kl. 11.11

Jag lovade berätta mer om mitt möte med Siv. Mitt tidigare inlägg om vårt möte - "En resa i minnet och en cancerkompis"

Jag hade inte träffat Siv på många när hon dök upp på samma buggkurs som mig och Björn. Det här kan ha varit 1997. Jag och Björn som bott ihop ett par år med "dina barn och mina barn" tyckte att vi behövde lite "egentid". Vi ville göra något bara för oss själva så jag hade anmält oss till en buggkurs.

På nybörjarkursen på Törringelunds dansrotunda strax utanför Malmö träffade vi Siv och hennes nya man Paul. Jag minns att vi satt alla fyra tillsammans i pauserna pratade och skrattade. Jag minns Paul som en person med ett stort leende på läpparna.

Nu till mina "ångestminnen". Första gången jag träffade Siv var när hon tog över min fästman, Lasse, 1976 var det kanske.
Själv var jag då singel men efter en kort tid träffade jag pappa Jan (pappa till mina barn).
Vi bägge familjer gifte oss och fick barn på samma år, 1980, och så träffades vi igen utanför förskolan i Bunkeflostrand. Jag minns att det kändes lite pinsamt i början att träffa henne och mitt ex men allt det här hade jag helt glömt bort ända tills häromkvällen. Då kom den lilla obehaglighetskänslan tillbaka men bara för en kort sekund.

Efter 13-14 års äktenskap skilde vi oss bägge två, jag och Siv men det visste vi inget om då. Efter ett tag träffade hon Paul och jag Björn och vi möttes på buggkursen. Sen har det gått många år och nu är både Björn och Paul döda. Paul dog i våras av sin cancer och allt gick bara på några månader.

Siv hade känt igen mig ifrån SDS artikeln i våras och kontaktade mig för ett par veckor sedan.

Det var en annorlunda kväll med massor av minnen. Vi pratade om livet, kärleken och om hur barnen reagerade på sjukdomen. Vi konstaterade bägge att cancer fortfarande är tabu att prata om. Många är rädda.

Man brukar säga att världen är liten eller hur. Min och Sivs vägar har korsats igen, nu som cancerkompisar.
Att vara anhörig till en cancersjuk som sedan dör i från en är en särskild situation. Då känns det gott att få prata med en likasinnad. Tack Siv för initiativet till att ses.

Jag tänker på alla som lever som nära en cancersjuk. En anhörig, närstående, vän eller arbetskamrat prata med varandra, det betyder så mycket.

Inga-Lills må bra tips: prata om hur du känner det. Minnena går inte att sudda bort dem finns där men genom att "lufta" dem känns det bättre, i alla fall för mig.

www.cancerkompisar.se - här kan du hitta en likasinnad att prata med

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

En resa i minnet och en cancerkompis

Kl. 9.30

I går träffade jag Siv.
Hon hade läst om Cancerkompisar.se i SDS och tog kontakt med mig och vill ses.
Vi känner varandra sedan över 30 år tillbaka och våra vägar har korsats flera gånger sedan dess.
Nu är vi dessutom cancerkompisar. Hennes Paul är död liksom min Björn.

Det blev en kväll med många härliga minnen men även en del "ångestminnen". Mer om det ska jag berätta i morgon.
Jag har haft knepiga drömmar i natt men jag tänker att allt det kommer att leda till något bra, jag vet bara inte om vad det kan vara, ännu. Att utvecklas gör för mig alltid lite ont i själen.

Tack Siv för initiativet till att ses, vi ses snart igen.

GÖR en bra dag!

Siv i sin stuga på Mossängen här i Malmö

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

20 nya kompisar

Kl. 22.20

Vilken dag!
Jag var uppe tidigt för att gå på frukostmöte och träffade flera som hade hunnit läsa tidningen i morse och intervjun om Cancerkompisar. se och kommenterade den och det kändes ju bra.
Jag cyklade tillbaka till kontoret i lugn och ro och sen brakade det bara loss.

Radion har hört av sig, journalister och anhöriga som vill få en egen cancerkompis som också läst om oss i SDS. Nyss räknat och det är 20 nya cancerkompisar.
Vi jobbar på för fullt för att hitta matchningar jag tänker inte gå och lägga mig förrän det är klart.

Mugeni Nuamu, division M och jag från Giraffa blev nya bekanta

Näringslivsdirektören hälsar välkommen, vi fick sitta och mingal den här gången

Jens från RÖRJOUREN i Skåne och jag

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Tre avtal för Cancerkompisar.se

Kl. 11.30

I går var så äntligen dags för Win Win Malmö efter månader av planering. Här kommer en bildkavalkad som väl säger det mesta om denna lyckade kväll.

Alexandra och jag på väg in i Rådhuset i Malmö

Kommunstyrelsens ordförande hälsar välkommen tillsammans med winwin-gänget

Inga-Lill - Laddad för kvällen med mappen 

Sekretariatet, Jesper Theander och Ingemar Holm, tar emot avtalen, här mellan Cancerkompisar och itrim

Cancerkompisar skrev det allra första avtalet

Avtalet klart med Tina på itrim Triangeln Malmö

Avtal klart med Taggisar och Rikard Windh

Mingel och mat efter 2 timmar på stående fot

Cancerkompisars 3 samarbetsavtal - vi byter tjänster utan att fakturera varandra - winwin, om vad? Information kommer.
1. Sunfleet
2. itrim
3. Taggisar

OCH dagens artikel i SDS kändes så bra just idag också. Tack till Karl Jonsson, journalist på SDS som skrev den.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer