Att våga blotta sig

Kl. 8.45

"Hur kan du" den frågan får jag då och."Hur kan du blotta dig så, hur vågar du?"

Jag kom att tänka på det nyss då jag idag ska vara med i direktsändning SR P4 och prata just om sorg, förbjudna tankar om livet i stort och varför jag bloggar.
Visst jag är helt medveten om att jag blottar mig.

Men, jag brukar svara att det värsta har redan hänt mig.

Att se en ung person tyna bort och dö.
Att se min älskade man bli en helt annan person, en person som jag till slut inte kände igen.
Att minnas att jag önskade att han skulle dö för jag stod inte ut.

Jag orkade inte se honom lida och jag orkade inte till slut vara "projektledaren" för hela cancersjukdomen. Jag ville bara att allt skulle vara som vanligt om så bara för en lite stund.

Över 10 år har gått sedan Björn dog hemma i vardagsrummet och jag minns delar av vad som hände och ibland tittar jag in lite i mina dagböcker.
Det blev många dagböcker under de 10 månader som gick innan han dog.
Där skrev jag om allt det där förbjudna, det som jag inte vågade säga högt.

Sen träffade jag Gertrud, en kvinna i exakt samma situation som mig, och vi kunde prata om allt det där förbjudna och jag minns att jag sa till min mamma att det kändes som att vinna på lotto. Det fanns någon som jag och jag fick en min egen Cancerkompis. Någon som också var anhörig till cancerdrabbad.

Nu är inget som vanligt i mitt liv längre.
Jag behövde några år för att komma tillbaka till livet igen.

Efter många timmars läsande i mina dagböcker bestämde jag mig för att våga sticka upp och våga prata om det mest förbjudna. Sådant som jag idag vet att andra också tänker på.

Därför heter också bloggen Giraffa-jag sticker upp huvudet. I början av min bloggkarriär bloggade jag mest för att skriva av mig. Jag har fortfarande ett stort behov av att skriva av mig men nu när jag vet att andra läser det jag skriver tror jag att jag kan ge lite stöd, tröst och kanske hopp till andra. Det är det som gör att jag fortsätter...

GÖR en bra dag!

Björn, den friska varianten av honom

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

En klok arbetsgivare

Kl. 15.00

Det är tufft att vara anhörig till cancersjuk och dessutom extra tufft att arbeta inom kyrkan och dagligen behöva träffa besökare som sörjer och har frågor av olika slag inför begravningen.

Anneli, en cancerkompis i Skåne, bad sin chef att vara hennes talesperson för att berätta för hela arbetsgruppen att hennes man har cancer, och det är allvarligt dessutom.
Hennes chef, Ingrid, kontaktade oss på Cancerkompisar.se och bad mig komma ut till dem för att berätta om hur det är att leva som anhörig kring en allvarligt cancersjuk.

Jag är så tacksam för att jag fick komma och berätta om min personliga "cancerresa" och ge några tips och råd. Finns att läsa om här, Råd&Tips

Det som gladde mig allra mest var när Anneli berättade för mig att hon och hennes cancerkompis ska träffas nu i början av oktober. De började med att maila varandra, sedan ringde dem och nu har de planerat för att kunna ses för allra första gången, det värmer.

TACK Anneli för att du är så modig och gav mig tillåtelse att fotografera oss tillsammans och tack att jag får skriva om det här på min blogg.
Du "gör skillnad"!

TACK till arbetsgivaren som är klok nog att ta hand om Anneli. Jag vet att de kommer att följa henne och ge henne stöd på den resa hon har framför sig och det känns gott att veta.

CARPE DIEM!

Anneli och jag, två cancerkompisar som möts för allra första gången

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Kan man ta semester från cancern?

Kl. 8.55

Jag hittade ett inlägg på temat "semestertider" skrivet av Maria Hellbom, leg. psykolog som arbetar inom cancervård, även författare. Rehabilitering av cancersjukdom , att möta framtiden

Semestertider - länken: här 
men här kommer inlägget kopierat rakt av:
Kan man ta semester om man får cancerbehandling? Frågan kom helt apropå ingenting från min make (som inte arbetar i cancervård utan i en helt annan verksamhet) vid frukostbordet därhemma. Det är faktiskt en fråga som inte är helt enkel att svara på.

Praktiskt sett: Såklart kan man det, men det kan kräva litet planering om man till exempel ska ut och resa. Det beror ju också på vilken behandling man får, och om man får den för att bota cancern eller för att hålla en kronisk sjukdom i schack. Men för det mesta kan man lösa det så att man får vara ”ledig” åtminstone någon vecka. Om man behöver ta prover kan man kanske göra det på vårdcentralen där man har sitt sommarställe, om man måste kanske man kan åka in till sjukhuset och få sin behandling och sedan tillbaka till sommarstugan. Det där praktiska, det kan man ofta lösa.

Men sen är det den andra aspekten: Kan man ta semester från att ha cancer? Från att vara cancerpatient? Från tankarna, oron, sorgen som ofta finns med? Från all väntan på besked och på behandling? Från biverkningar och seneffekter? Det är inte lika enkelt alls.

Om man kan så tycker jag att man ska ta semester från allt det där, om det så bara är för en dag – eller en timme, eller fem minuter. Man får vara bekymmerslös en stund, även om man har cancer. Låta allt bara fara och flyga, njuta av livet, bara må gott.

Jag tänker på kvinnan som jag hade kontakt med för många år sedan. Hon var väldigt sjuk och sjukdomen tog stor plats i hennes vardag, hela tiden. Men hon älskade att dansa salsa, och ibland satte hon på musik på högsta volym och bara dansade så länge hon orkade. Kroppen blev trött, men mentalt fick hon krafterna och glädjen åter. Och orkade kämpa några dagar till.

För många, många som jag har träffat har den där charterresan, besöket på landet, spavistelsen eller fjällvandringen betytt nya krafter för att fortsätta kampen mot sjukdomen. Så man inte bara kan ta ”ledigt” från cancern – det är viktigt att man gör det så att man orkar!

/Maria Hellbom

Både som anhörig och cancersjuk kan du behöva "ledigt", har du gjort det? Vi gjorde det, resan.

GÖR en bra dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Om förebilder, jag och Oprah

Kl. 12.00

Har du någon förebild?
Någon som du ser upp till?
Någon som du inspireras av?

Jag letade på nätet och hittade vad jag tycker är en bra Definition på förebild.

Det skrivs om både positiva och negativa förebilder men jag håller mig till det positiva.
Själv har jag sedan 1980-talet haft Oprah som min förebild och velat träffa henne men inte riktigt jobbat mot det målet, ännu.

Se hur poppis hon är i Oprah bakom kulisserna.
Hennes arbete med välgörenhet i Oprahs´s Angel Network är bara ett exempel,och listan kan göras lång, med vad hon åstadkommer genom sitt kändisskap.

Nu ställer jag mig frågan tänk om jag kunde få henne att bli en cancerkompis och att engagera sig i Cancerkompisar.se.  
Hon har varit engagerad i bröstcancerfrågan och jag tror att hon är anhörig till cancersjuk (hur nära vet jag inte) och hon känner säkert till att cancertalen ökar i hela världen.  

GÖR en bra dag!

Bilden är en symbol för att det finns flera vägar att gå...

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Begreppen anhörig och närstående

Kl. 9.45

Jag har under ett par veckor haft frågan uppe kring begreppen anhörig respektive närstående. Svaren har varit många och det blev svårare och svårare för mig att förstå.
Men efter ett mycket trevligt och givande telefonsamtal i går med Lennart Magnusson på Nationellt Kompetenscentrum Anhöriga fick jag följande svar som jag sammanfattat här:

Ur mina anteckningar från telefonsamtalet:

Enligt socialtjänstlagen som kommunen förhåller sig till säger man att en
anhörig är den som ger hjälp (t ex att handla) stöd (känslomässigt) och vård och att en närstående är den som tar emot.

I Hälso och - sjukvårdslagen finns det inget skrivet om att sjukvården ska ta hänsyn till anhöriga (finns bara i socialtjänstlagen) MEN sjukvården har ett ansvar för att jobba förebyggande, och här ingår bägge grupperna, vilket man gör men begreppen är därför inte definierade.

Dock finns det praxis som säger att närstående det är den som ger hjälp till den sjuke.
Sammanfattningsvis har då samma begrepp två helt motsatta definitioner. För tillfället letar jag inte vidare men skulle du ha någon ytterligare information så hör gärna av dig.

Vi på Nätverket Cancerkompisar.se kommer att lägga till några rader för att förtydliga att vår målgrupp är till för oss anhöriga - "vi som ger hjälp, stöd och vård till en närstående". Hur vi ska formulera det vet vi inte riktigt ännu. Vi tar gärna emot tankar och idéer kring detta.

Tack till Lennart som ringde upp mig efter att jag lagt ut den här frågan om begreppen på deras Facebooksida, Nationellt Kompetenscentrum Anhöriga. Jag lovade Lennart att tipsa om att GILLA gärna sidan, och ställ gärna frågor till dem, de svarar alltid.

GÖR en bra dag!

Giraffen får symbolisera dagens blogginlägg

Jag sommarbloggar, något som jag bara älskar att göra, här i förra veckan på Aspö

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Vilka är de 5 viktigaste händelserna i ditt liv

Kl. 9.00

Vilka är de 5 viktigaste händelserna i ditt liv? De som påverkat dig mest? Den frågan fick jag av en fotograf som ville hitta vem jag är/var innan en fotografering. Det här var för några år sedan men frågorna stannade kvar gömda inom mig, tills i morse.

Hon hade mailat frågorna till mig i förväg och jag började fundera och kunde ganska enkelt berätta om fem viktiga händelser som påverkat mig. Mina barns födelse, min pappa som tog livet av sig, min skilsmässa, Björns död och mitt sabbatsår.

Men nu tänker jag att den listan inte gäller längre. Den ändrar sig över tid. Mitt liv fylls på med nya händelser. Vissa passerar omärkt förbi medan andra påverkar mig mer.

Jag trodde väl aldrig då, när jag var mitt uppe i cancerresan med Björn, att jag skulle ha startat företag och en förening, Nätverket Cancerkompisar.se nu över 10 år senare. Vilken händelse ska jag ta bort från listan över de fem? Kan jag rangordna? Nej det går inte, jag får lägga till fler helt enkelt.

Vilka är de händelser som påverkat dig mest i ditt liv?

Fotograferingen, den ska jag berätta om en annan dag. Men om du vill tjuvtitta så här kommer länken Emmie Thorstenson

GÖR en bra dag!

Jag njuter av Aspö, vi stannar en vecka till

Frukost, gröna smoothies en vecka till och kaffe, ja lite gift måste jag ha. Rcepten har jag hittat på  Green Boost hemsida

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Tack för alla fina svar

Kl. 9.42

Jag skrev en fråga på Cancerkompisar.se Facebooksida häromdagen och fick värdefulla svar och tips.
Vi anhöriga och närstående som lever under den stress det innebär att finnas runt en cancersjuk eller vi som nyss mist någon vi har på något sätt blivit prövade och testade att kunna leva här och nu.

Under mina år som bloggare, sedan 2008, har jag undertecknat alla mina inlägg med Carpe Diem. Carpe Diem är en daglig påminnelse till mig själv om att det här det enda liv jag kan leva, att fånga dagen, det är det som händer idag.

Min fråga var:
För många somrar sedan levde jag och min Björn parallella liv. Han hade fullt upp med att leva i nuet, den lilla tid han hade kvar, och jag oroade mig för framtiden. Jag har alltid varit en rastlös person men nu för tiden är jag något bättre på att leva här och nu. Du som lever i en svår situation just nu, hur gör du för att orka med? /Inga-Lill

Svaren jag fick:
”tar en dag i taget och umgås med mamma så mycket jag kan och orkar. Varma bad och köpa goda teer har varit min egna sak för att orka”

”det är så många som stressar genom livet inkl. mig själv men vad är det vi stressar efter. Måste ta vara på varje dag och leva i nuet. Jag tro man måste lära sig och jobba åt det hållet”.

”det är inte så enkelt, var på semester med mina allra finaste vänner men ändå gjorde sakande så ont. Undrar om jag någonsin blir hel igen. Försöker att hitta de små guldkornen i tillvaron. Vissa dagar känner jag att jag har ett bra liv. Försöker att inte tänka på sjukdomstiden för då är det kört.

TACK till er som delade med dig. Något jag ska tänka på när jag ”gnäller” över något smått.

Carpe Diem och vad är det som händer idag? För mig hände nyss.
Just nu sitter jag på gräsmattan på Aspö och skriver det här inlägget när Wivan kommer ut till mig med en present. En bok där hon ritat ett stort rött hjärta. ”att välja glädje” av Kay Pollack.
Tack!

GÖR en bra dag och  Carpe Diem!

På morgonpromenaden på Aspö

ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Marathon 121-möte

Kl. 20.30

I dag har jag representerat både Cancerkompisar.se och Giraffa på ett och samma möte.
Jag kom nyss hem från ett fem timmar långt 121-möte med Karin Lange som driver CoachLange. Vi träffades för allra första gången när jag höll en föreläsning för en grupp anhöriga till cancersjuk i våras nere i Ystad. Den gången fick jag veta att Karins bror Lars var en av min Björns arbetskamrater. Så liten världen är.

Vi pratade oavbrutet under fem timmar med paus för lunch och ett dopp. När kemin stämmer och jag får göra det jag brinner för känns det inte som ett arbete utan som en förmån.

Det ska bli intressant att se vilken form av samarbete som kan födas ut det här. Karin och hennes man bor utanför stan, i Skurup, i en underbar skånelänga från 1865, en perfekt miljö att mötas i.

Nu är det vila!

Hemma hos Karin och Bengt

Jag, nybadad och blundar som vanligt

Bevis på att vi har arbetat

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Från klarhet till klarhet

Kl. 10.14

Semesterdag 3 och snart kan jag varva ned, tror jag. Blev just uppringd och bokad för en föreläsning i september och blev lite "uppjagad" och jätteglad så klart.
Rubrik, ja vilken rubrik har jag? Har ju flera att välja på. Just den här gången blev det "Motgång till framgång, Nätverket Cancerkompisar.se".
Det känns så "gott" med människor som bryr sig, som engagerar sig och vill sprida att Cancerkompisar.se finns.

Vill vill kunna hjälpa så många fler och vi vill också lyfta frågorna kring hur du har det som anhörig till en cancersjuk. Vi är en stor grupp som ibland inte syns. Vi stöttar någon i en tuff situation och vi behöver själv stöd.
Med anledning av att vi vill göra ännu mer tog vi hjälp igår. Jag och Alexandra bli ännu tydligare mot omvärlden. Vi vet att vi vill hjälpa ännu fler och att det finns ett stort behov men hur gör vi det på bästa sätt?

I går träffade jag Sten Lindquist, en av mina och våra nya vänner, affärsutvecklare, och vi gick från "klarhet till klarhet". 
Mer om det kommer. Först ska det bara få "gro" och ligga till sig lite nu under sommaren.

Du som är intresserad eller bara nyfiken på vad jag pratar om i mina föreläsningar kan läsa om det här: Sociala Talare och här Cancerkompisar.se

GÖR en bra dag!

Jag, suddig bild, tja inte lätt jag som aldrig står still

Föreläsning på Rotary, Möllevången, Malmö

Miniföreläsning för Cancerkompisar.se mentor Tina Kaikkonen på Tillväxt Malmö

Föreläsning för anhöriga till cancersjuk i Ystad, Livslust Ystad

Jag, Alexandra fototestar...

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Min "avtrappningsvecka"

Kl. 10.20

Min första semesterdag och jag "trappar ned" genom att jag bara har bokat in en aktivitet per dag.

I dag ska jag spela min årliga golfrunda med Micke och i morgon ska jag träffa min nya vän Sten på Malmö Konsthall för en fika.

På onsdag ska jag luncha med Ingrid som jag inte träffat på flera år. Hon har startat eget företag liksom jag så vi får se om hon vill samarbeta med Giraffa. Senare på eftermiddagen ska jag ta en efterlängtad golflektion. Jag har inte spelat i närheten av mitt hcp på flera år förrän i år. Möjligheternas år 2013 är det som gäller för mig.

Jag som älskar att köra bil ska på utflykt på torsdag. Jag ska köra till Skurup för att träffa Karin och prata Cancerkompisar.se, som jag för övrigt inte tar semester i från. Våra kompisar som är anhöriga till cancersjuk behöver oss alla dagar på året. Så vi finns online 24/7 och 365 dagar om året. Jag träffade Karin när jag höll föredrag i Ystad i våras.

På fredag kanske jag går på Rotarylunch, det har jag inte bestämt ännu och sen avslutar jag veckan med en golftävling för damer.

Ja, en ganska lugn vecka för att vara "avtrappningsvecka".

Sen lämnar jag och Alexandra Skåne för att ta oss uppåt landet under två veckor. Vi ska bo på en ö och har inget inplanerat, då ska vi "bara vara".
Tja, lite skrivande på min bok, kanske, om inspirationen finns där.

GÖR en bra dag!

Avslutningsmöte i mitt avslutade uppdrag på Öresunddirekt

ESC - mingel får vänta tills 2014

Jag pratar i radion  och nästa gång blir i augusti i en annan kanal

Jag föreläser - nästa gång blir 6 september

Jag och Karin som ska ses på torsdag :-)

Jag och Marika Kajo, ny medlem, på Rotary - inget möte förrän i augusti

Jag minglar på Luftkastellet - paus nästa gång 16 augusti

Rasmus, Alexandra och jag träffar coachen - nästa möte i augusti

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Vem kan få och vem kan bli en cancerkompis

Kl. 10.00

I bland får vi sådana här förfrågningar till Cancerkompisar: "är jag nära tillräckligt för att få någon att prata med"?
Ja säger vi på Nätverket Cancerkompisar.se det bestämmer du själv.

Du som ser dig själv som anhörig eller närstående till en cancersjuk eller till någon som dött och har behov av att prata är välkommen att ta kontakt med oss. Du som varit med om en "cancerresa" och vill stötta andra kontakta oss och bli en cancerkompis.

Några exempel på de förfrågningar vi fått:

"min väninna har fått bröstcancer för andra gången, är jag tillräckligt nära för att få en kompis?" (kvinna 45 år)

"min syster dog för 3 år sedan och jag var så ensam och nu när jag läst om er på nätet vill jag bli en cancerkompis, jag vill ge någon den hjälpen som jag själv aldrig fick"(kvinna 32 år)

"min storasyster fick cancer och jag vill finnas till hands och stötta andra (man 27 år)

"min bror har haft en hjärntumör i 10 år och jag vill prata med någon som har ett syskon som har cancer och kanske hjärntumör" (man 31 år)

"min fru har fått livmoderscancer och hon är så stark och vill skona mig, jag behöver någon som jag kan prata med, vad ska jag säga barnen" (man 61 år)

"min fru dog 2008 och jag känner mig ensam och kan gärna prata med någon som behöver mig, jag har tid" (man 72 år)

"min man har fått reda på att han inte ska överleva jag är desperat och behöver hjälp" (kvinna 51 år)

"min svägerska har cancer och jag stöttar min bror och behöver själv kraft för att kunna orka" (man 30 år)

"min pappa har en elakartad hjärntumör jag behöver prata med någon som gått igenom samma sak" (kvinna 19 år)

"min mamma dog när jag var 20 år, en fruktansvärd upplevelse som inte bara är sorg utan jag vill kunna hjälpa andra och visa att det går att leva vidare" (kvinna 27 år)

"min dotter dog när hon var 27 år det är inte många som förstår, jag behöver någon att prata med" (kvinna 55 år)

"min arbetskamrats man har fått cancer och jag vet hur jag ska prata våga prata med henne och jag vill kunna vara ett stöd till henne" (kvinna 37 år)

"min morfar dog i somras och jag vill gärna stötta någon annan" (man 25 år)

Du som behöver någon att prata med, lämna dina uppgifter här JAG SÖKER EN CANCERKOMPIS så matchar vi samman dig med en likasinnad.

Du som vill stötta lämna dina uppgifter här BLI EN CANCERKOMPIS så matchar vi samman dig med någon som behöver dig.

Varmt välkommen att ta kontakt med oss på Cancerkompisar.se, vi finns på nätet.
Vi som grundat Nätverket Cancerkompisar.se är mor och dotter. Vi arbetar i dagsläget helt ideellt med detta, vill du bidra, all info finns på hemsidan.

Bästa hälsningar från oss cancerkompisar /Inga-Lill och Alexandra

GÖR en bra dag!

Patricia Key och jag som var inbjudan att berätta om Cancerkompisar.se på en Rotarylunch

Jag pratar i SR P4, Hallå Skåne om Cancerkompisar.se

Rebecca, vår första bloggare på Camcerkompisar.se, sonen och jag

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

En underbar "boostsommarhälsning" från Rebecca

Kl. 8.20

Jag fick ett underbart boost-mail som jag vill dela med mig av och tack Rebecca för att jag får lov att lägga ut det här som du skrivit.

Rebecca är Cancerkompisars första bloggare. Hon har uppehåll i sitt bloggande även under sommaren men sen kommer hon kanske tillbaka i någon form. Rebeccas blogg är en av de bloggar som har flest läsare. Hennes fina vardagsberättelser och hennes kloka ord är guld värt. Men fram tills dess får du ta del av det här:

Ska bara berätta först att jag hade skrivit på facebook att jag var ganska nervös innan jag gick in i studion för direktsändningen i SR P4 Hallå Skåne.

Hej på dig!
Hörde just på inslaget i radio igår. Tyckte det var hur bra som helst. Du gick igenom etern. Du berörde. Duktiga du!
Att du var nervös hördes inte alls.Jag var också nervös förr när jag ställdes inför nya situationer men numera är den som bortblåst. Vet inte hur det gick till.

Nu oroar jag mig mer. Idag saknar jag nervositeten, eftersom den alltid fick mig att prestera ännu bättre. För mig var nervositeten alltså något bra eftersom en coach som jag hade lärde mig hur jag vände den energin till positiv och laddande energi som fick mig att fokusera.

Jaja, nu ska jag gå ut och plocka en tallrik jordgubbar och äta dem med lite kall mjölk till lunch. Sen är det dags att hämta barnen på dagis och efter det åker vi till sommarstugan i Båstad för nu är det sommarlov. Om ni har vägarna förbi Bjärehalvön i sommar så slå en signal.Hälsa Alexandra så gott.

Kram och trevlig sommar
Rebecca

TACK Rebecca för den "boosten" och visst är nervositet bra det håller jag med om. Jag ofta så sträng mot mig själv och är min allra "värstaste" domare så det kändes gott att få feedback och bli peppad eller "boostad" som min kompis Wivan brukar säga. 

GÖR en bra fredag!

Alexandra och jag dagen vi tryckte på knappen och Cancerkompisar.se gick live.
Plats: På Stortorget i Malmö

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

En utmaning som gör att jag vill mer!

Kl. 07.10

Nu har vågat lyssna på intervjun från i går. Direktsändning i radion och det kändes så pirrigt innan för att inte tala om under intervjun. Jag kunde inte ha koll på hur det lät. Det snurrade en del tankar. Pratade jag för fort? Svarade jag "rätt" så att budskapet gick och min "värstaste" tanke, skulle jag bli för rörd och börja gråta.
Så här gick det om du vill lyssna: Hallå Skåne och cancerkompisar

Det var tack vare Wivan Kristina Sandberg som vi på Nätverket Cancerkompisar.se fick den här möjligheten. Vi vill ju sprida att Cancerkompisar.se finns så vi kan bli ännu fler. Blir vi fler kan vi också hjälpa ännu fler att få kontakt med en likasinnad.

Det kändes bra att att kunna sprida att vi som är anhörig till cancersjuk behöver stöd. Malin Nilsson inledde med att säga att "1 av 3 får cancer men alla berörs, så säger i alla fall Cancerfonden". Så sant! Vi anhöriga är många och vi spelar en viktig roll runt den cancersjuka. Vi lever under lång tid i en stressad och pressad situation och vi behöver stöd för att orka finnas till för den sjuke.

Efter att jag nu vågat lyssna på intervjun blir det ännu mer tydligt för mig. Jag måste bara ut och få berätta! 
Jag kommer att satsa ännu mer av min tid för det här till hösten. Jag ska ut och föreläsa och prata mer i radion.  Jag vill prata med dig som är anhörig, arbetskamrat och arbetsgivare och jag vill ge tips och komma med råd som kan underlätta.

TACK alla som mailat mig med hurrarop och GILLAT Facebooksidan det betyder så mycket att Cancerkompisar.se sprids.

Vill du komma i kontakt med mig?
Maila gärna: inga-lill.lellky@cancerkompisar.se

GÖR en bra dag!

Jag nervöspysslar med sladden

Jag, 1 minut till sändning, live

Jag och proffsiga Malin Nilsson

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Midsommarhelgen checkar ut, ja!!!

Kl. 9.00

Så har ännu en av årets traditionsfyllda helger passerat.

I år har firat midsommar tre gånger fast på tre helt olika sätt.

Jag började firandet på Malmös Manhattan tillsammans med två av mina tjejkompisar, en "singelmidsommarfest" alltså.

Dagen efter körde jag uppåt landet till Alingsås och firande, ja firade och firade men jag träffade Pia, för första gången, som nyss mist sin man till cancern. Vi är bägge två änkor, en anhörig till cancersjuk, som mist sin partner och i och med det även många år av traditioner.

Igår firade jag midsommar med Björns släkt. Det var par med och utan barn och barnbarn och jag fick en liten liten glimt av hur mitt liv hade kunnat se ut om min Björn hade levt.

Nu känner jag mig ganska nöjd eller rättare sagt "mätt" på traditioner och inget av "firandet" känner jag mig hemma eller bekväm i. Jag får väl träna vidare. Snart är det ju jul ;-).

Nu kör jag hemåt mot Malmö igen..

GÖR en bra dag!

Midsommarblommor jag såg på min morgonpromenad här uppe i Heda.

Bubbel från tjejmidsommarn

Sven, Björns bror och jag på "familjmidsommarfödelsedagsfest

"

Britt-Marie, min svägerska, och jag

Pia, och katten Zingo, min cancerkompis och änka liksom jag, visst är vi för unga för att vara änkor

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Mitt möte med Pia i Alingsås

Kl. 13.10

Jag vet inte riktigt var jag ska börja berätta så här kommer en bildkavalkad så länge.

Jag har tillbringat ett drygt dygn med Pia, en av våra cancerkompisar.

Jag har varit hennes cancerkompis några månader under tiden som hennes man, Wolfi, var sjuk i sin cancer innan han dog den 1 mars i år.

Vi hade så mycket att prata om hur det är att vara anhörig till en cancersjuk och hur det känns att bli "lämnad kvar".

Det kommer mera men ska jag fira fru B-M. Jag nyss landat i Ödeshög och ska fira min svägerska som nollar idag.

GÖR en bra söndag!

En välkommenpaj som var så gooo....d

Pia och jag ute på pub i Alingsås

På promenda

Utsikt från Pias lägenhet

Frukost och mitt dagliga bloggande

Pia och Zingo vinkar hejdå till mig

Jag

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer