Att våga blotta mig och be om hjälp - att giraffa?

Kl 9.55

Det är med blandade känslor jag lämnar midsommarhelgen bakom mig. Jag skrev i går något om att jag "checkar ut midsommar".

Massor av tankar och känslor rusade runt i hela kroppen under hela helgen. Jag fattade inte riktigt vad som hände men på väg hem i bilen började jag gråta.
När det inte ville gå över bestämde jag mig.
Jag skulle be om hjälp av Wivan, igen.
Wivan och jag inget långt förflutet men vi har träffats ganska intensivt under våren i flera olika "coachsammanhang" och jag har fått ett stort förtroende för henne.

Vi pratade fram och tillbaka och en mening som satte sig i minnet lät ungefär så här:
"Inga-Lill, du är modig som vågar vara i det okända och att det att du också ser vad det är som händer runt om dig..."
Vi pratade på ett tag och det kändes genast något bättre.

Det är inte så svårt att blotta sig eller att be om hjälp.
Nu tänkte jag att jag skulle ta steget och berätta om det för dig också, här på bloggen.
Det händer så mycket runt omkring mig och inom mig just nu så därför känns det liksom lika bra att berätta om det.
Vad är det värsta som skulle kunna hända om jag blottar mig? Ja, kanske att du tycker mindre om mig eller ser annorlunda om mig? Tja den risken tar jag.

För mig har det alltid varit svårt att kunna be om hjälp. Jag har oftast tagit på mig rollen att vara den starka. Jag är storasystern som tidigt fått ta ansvar och bla bla bla och så vidare... jag stoppar här... alla är vi ju präglade av något eller hur.

I skrivande stund kom jag på en sak som Rolf Hedman, en affärsbekant, sagt till mig som jag bara glömt bort. Du borde använda dig av begreppet "att giraffa".
Det ska jag fundera på. Bloggen heter "giraffa jag sticker upp huvudet" och mitt företag heter Giraffa och jag använder mig av giraffspråket, hallå...ååå.

Kanske varje gång jag blottar mig kan jag tänka att det bara handlar om "att giraffa" och kanske kan jag inspirera dig till att våga.

GÖR en bra dag!

Jag utanför Ombergs turisthotell, på fru BM midsommarnollefest

En giraff som någon gullig person skickat till mig. Det här får symbolisera att ibland behöver vi "blotta" halsen och vila

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Att våga och vilja sticka upp

Kl. 8.20

Jag har alltid dragits till giraffer och giraffspråket. För mig som arbetat som ledare under många år blev det viktigt att hitta ett förhållningssätt som fungerar i alla lägen. Som ledare har jag ett stort ansvar för att en hel grupp ska fungera.

Giraffens långa hals symboliserar betydelsen av att ha långt mellan hjärta och hjärna för att inte reagera impulsivt utan stanna upp och reflektera. Som ledare är det nödvändigt att "hålla huvudet kall" och inte låta känslorna ta över.

Att se långt, att ha bra överblick och att våga sticka ut hakan och göra sig sårbar och säga vad man menar är något som lett till framgång för mig som projektledare. Jag har lyckats i alla mina uppdrag genom att just våga vara obekväm och leverera annorlunda lösningar och även visa på sådant som man kanske inte alltid vill höra.

Det här är ett verktyg som fungerar för mig, överallt, i alla lägen.
Jag använder mig av det i mina föreläsningar för Cancerkompisar.se. Det krävs mod att lyfta upp frågor kring cancer och hur jag som anhörig mår. Många ledare vet inte idag hur de ska möta den här typen av samtal med sin personal.

Är det lätt? Ja men det är ett ständigt lärande och jag har bara nuddat det på ytan här. Jag vet de som kan mycket mer om detta.

Det här är även skälet till att Alexandra döpt företaget till Giraffa och min blogg till "Jag sticker upp huvudet". Tack Alexandra.

GÖR en bra dag!

Jag och en liten del av min giraffsamling. Det har blivit många genom åren.

Jag och en av mina första giraffer som jag fick

Jag och mitt Carpe diem som följer mig varje dag

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Service och fördel att jobba hemma

Kl. 09.55

Det ringer på dörren och jag går fortfarande i mina träningskläder, luktar svett och håret ser ut som... MEN vad gör det när jag tittar ut genom "tittögat" och ser en man med ett stort leende på läpparna. 

Min brevbärare med ett paket. 

Yippi!!!

Han bara chansade på att jag var hemma så att jag slapp cykla till posten och hämta. Boken jag väntat länge på. Den handlar om ett förhållningssätt att kommunicera "Giraffspråket". Ett sätt som jag använt mig av i över 30 år som ledare och är anledningen till att företaget heter Giraffa.

Tack för att jag bestämde mig för att jobba hemifrån en stund på fm.

Han gjorde min dag!

En efterlängtad bok om "giraffspråket"

När hjärtat är fullt talar munnen

Kl. 11.00

Att säga NEJ till något öppnar upp för något att säga JA till något nytt.

Jag väntar på ett försenat besök vilket var bra för jag fick ett erbjudande jag kunde tacka JA till, alldeles nyss. Ska berätta om mitt nya deltidsuppdrag så fort jag signat.

Jag är helt övertygad om att det här beror på att jag igår sa NEJ till ett uppdrag vilket var lite "ångest". Mer om det kommer.
Ja år 2013 är mitt, Giraffas och Cancerkompisars år - "2013 Möjligheternas år". Det är nu allt börjar hända.
Min "heliga timme" mellan klockan fem och sex varje morgon hjälper mig framåt. Jag har hållit på med det i över två veckor nu, ja på lördagar och söndagar tar jag sovmorgon till 6.30, och hunnit med att läsa, skriva om allt jag vill åstadkomma i cirka 26 timmar. OMG!

Jag lovar att jag ska "sticka upp huvudet" och berätta om allt men jag kan inte det just idag men jag var bara tvungen att få det ur mig. Precis som min Björn, när han levde alltid sa, "när hjärtat är fullt talar munnen". Han finns med mig hela tiden märker jag. Han finns med så fort det hände avgörande saker, hmmm... Som anhörig till en cancersjuk har den "resan" vi gjorde tillsammans påverkat mig ännu mer än vad jag först trott.

GÖR en bra fredag!

Jag på utkik efter nya möjligheter

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Vi hämtade kraft från olika håll

Kl. 8.30

Just nu skriver på min första föreläsning som jag ska hålla för en grupp anhöriga. Jag kallar den för "Vi la cancern på hyllan och köpte en en BMW". I morse på min stavpromenad gick jag igenom upplägget i huvudet. Det är så svårt att välja!
Jag har så mycket jag vill förmedla och berätta om och nu "poppar det upp" små minnesbilder om hur det var när Björn var sjuk i sin cancer. Jag minns att vi levde liksom parallella liv. Vi strävade inte längre mot samma mål. Han visste att han skulle dö och jag visste det och jag tänkte mest på hur jag skulle klara mig utan honom. Utan hans kramar och hans omtanke.
Det var en daglig kamp mellan den positiva glada jag och den oro och ovisshet jag kände. Ibland svämmade känslorna över både för oss båda och vi försökte hitta varsin plats att hämta kraft ifrån.

Ett litet smakprov ur mitt bokmanus och det här är direkt från min dagbok, utan omskrivningar:

Ur dagboken:
Sen kväll 23:30 och jag kan inte komma till ro:
I morse grälade vi. Varför sa han att jag aldrig slutför något och varför på det tråkiga sättet. Och jag som skrek tillbaka med att säga att han alltid överdriver. Och varje gång vi tjafsar går han rakt ut i garaget.
Visst kan jag hålla med om att jag går runt i huset och har flera små projekt på gång samtidigt. Men va f...n.
Det var ett gulligt ”förlåt/förklaring” jag fick på mailen i alla fall.
Åh han skrev om sin oro och vad han tänker på ... kring sin cancer och hur länge han ska få leva. 
”Jag är nog lite stressad” skrev han. ”Jag har pratat med Tomas och bestämt mig att jag ska jobba lite mindre så det ska bli lediga onsdagar framöver”.

På jobbet fick jag en stund över och hann gå ner till min arbetskamrat Björn. Det var skönt att prata av sig lite. Han berättade för mig att hans fru (som dog i cancer för nåt år sen) satt en hel del för sig själv och skrev brev efter brev. Nu förstår jag bättre, kanske i alla fall, varför Björne så ofta går ut i garaget och pysslar. Han behöver någonstans att få va själv och få göra nåt med händerna.

Jag vet inte hur jag ska göra!!! Jag gråter fortfarande varje dag när Björne inte ser det. I söndags "kom han på mig" och han blev så jättejätteledsen och det gjorde extra ont i mitt hjärta. Jag lider mer av det märker jag så det gör jag inte om. Då är det bättre att gråta för mig själv.  

Så här efteråt kan jag se hur vi skaffade vi oss var sitt andningshål, för att orka.
Björn gick ut i garaget och pysslade med bilen, klackade mina skor eller nåt annat och jag och jag stängde in mig med min dagbok och skrev allt jag ville och hade behov av att få ur mig.

Inga-Lills må bra tips - "när jag inte alltid kan eller vill säga vad tycker så skriver jag om det i min dagbok. Det har hjälpt mig så mycket. Jag kan varmt rekommendera det".

Jag i Pildammasparken

Jag samlar på giraffer i alla "format", foton och prydnadsgiraffer 

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Dagens menyer

Kl. 20.10

Hemma igen efter en heldag med kompetenshöjning.
Några av dagens menyer kommer här:

Utbildning pågår med frukt och kaffe

Roberts hemlagade viltlasagne med messmör, OMG!

Inga-Lills hemlagade soppa med spenat

Tack Lustra AB, Robert och Caroline, nu kommer jag att glänsa!

Allt om giraffspråket kommer en annan dag för nu ska jag gå och lägga mig.
YES!
Klockan är bara strax efter åtta men jag ska lägga mig i sängen och fortsätta läsa på dokumentären om Oprah.


Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

På väg till giraffexperten med sminket i väskan

Kl. 9.30

Nu!
Äntligen sitter jag på tåget på väg till till giraffexperten.
Jag måste vara stressad för jag trodde jag skulle åka 9.31. Jag gick som vanligt min stavpromenad, kokade mitt kaffe och så ringer Robert och säger "jaha då sitter du på tåget nu".
PANIK!
Nej!
9.31 var ankomsttiden.
Jag slängde på mig kläderna, osminkad (händer ALDRIG) och rusar ner till Station Triangeln. Tur jag bor på Malmös Manhattan, nära till det mesta.
Nu sitter jag på tåget och jobbar lite, en timme försenad men vad gör det om 100 år. Det positiva är i alla fall att tågbiljetten är billigare att köpa direkt i automaten än via nätet som jag gjorde. 160 kr på nätet och nu bara 129 kr så jag har sparat 31 kronor. Eller inte? Den ena biljetten "brann ju inne".

Nu ska jag strax träffa Lustra AB Robert Carlsson och vd Caroline Murray Carlsson. Hon är certifierad giraffexpert, eller vad det nu heter.
Lustra är ett utbildningsföretag som hjälper oss att glänsa på jobbet. Vilken cool pitch va.
Jag ska tillbringa dagen med Robert Carlsson och det har jag längtat efter.
Mitt företag heter ju Giraffa så nu ska jag ta reda på allt om giraffspråket - non violence communication.

Jag är suddig, av all morgonstress, men glad i alla fall

Mitt smink, ja det lilla jag hann få med

På väg!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Giraffprylar

Kl. 9.30

Jag funderar en del på giraffspråket just nu och även på giraffprylar och det måste väl vara anledningen till de bara dyker upp hemma hos mig i olika skepnader.
Är det attraktionslagen som agerar här? Rhonda Byrne har skrivit om det här i hennes bok The Secret.  Jag har försökt läsa den men jag tyckte att den var svårläst men jag förstår "grejen" i alla fall. Jag har förresten boken hemma om du vill låna den.

I alla fall.
De senaste månaderna har jag fått flera giraffprylar. Senast igår fick jag den här tandborsten av Wivan Kristina Sandberg.
TACK Wivan på Wivans Real Food Revolution 

Nu ska jag sätta fart och fortsätta skriva på min föreläsning "Vi la cancern på hylan och köpte en BMW".

Tanndborste från Wivan (boken en födelsedagspresent från Alexandra)

Tandborste från Wivan

Giraffhalsband och armband från Anette (handgjort av henne)

Glasgiraff - en present från Sven och fru Britt-Mari

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

All in - och jag behöver en ny pitch

Kl. 9.33

Igår kväll arbetade jag med att sprida Cancerkompisar.se på Rapidus 13-årsfest, "all in".
Det var en utmaning.
Jag är ny som medlem i Rapidus, som är en nyhetstjänst som "alltid är först med nyheten annars är det ingen nyhet"(grym pitch) med fokus på bevakning av Malmö/Köpenhamn samt att de arrangerar ett 15-tal nätverksmöten per år.
Jag har varit gäst ett par gånger innan vi på Giraffa köpte ett eget medlemsskap, tack Daniella Ibis. Medlemskapet kostar 5 400 kr/år och det känns redan som om det är värt det för på den här arenan träffar jag en helt annan kategori av företagare och organisationer som jag inte möter i andra sammanhang. I går kväll fick jag sju helt nya kontakter och ett bra konkret tips från en jag redan känner.
Nåväl till saken.
På min namnbricka står det mitt namn så klart och numera mitt alldeles egna företagsnamn, Giraffa.
Självklart fick jag frågan "Giraffa, vad betyder det och vad gör du då"? Eller från dem jag redan känner "Giraffa, har du bytt jobb, vad gör du nu?"

Hjärtat slog lite extra ...dunk dunk...

Jag som har nätverkat under många år i massor av sammanhang, i olika roller, och vet hur jag ska "pitcha". Jag vet hur viktigt det är att presentera mig tydligt och kort. Men igår var det svårt.
När jag berättade att vi arbetar med anhöriga och cancer såg jag den flackande blicken i folks ögon. Nästan som om dom ville smita sin väg. Men det fanns några modiga som bjöd både på egna upplevelser och som gav mig konkreta tips och några kontakter.

Min slutats av gårdagskvällen.
Vi på Cancerkompisar behövs.
Vi behöver alla lära oss att prata om döden på ett naturligt sätt. Det borde ju vara lika självklart att dö som att födas. Och långt ifrån alla dör ju av cancer. Varför denna tabu kring döden pratade jag och Christina Lindskog om.

Ja, och vad gör jag då?

Jag är cancerkompis och driver nätverket Cancerkompisar tillsammans med min partner Alexandra Lellky. Vi hjälper anhöriga/närstående som vill ha en egen kompis och det gör vi ideellt. Alexandra arbetar bakom kulisserna och har arbetat fram grafisk profil, byggt våra hemsidor och ansvarar för strategin kring social medier.
I Giraffa AB håller jag föreläsningar om min egen resa för anhöriga. I mina föreläsningar till företag visar jag på hur du kan ta hand om den anhörige. Det kostar massor för både samhället och företaget att ta hand om människor som är i kris. Det handlar om kommunikation och hur jag kommunicerar.
Jag har under mina 30 år som ledare använt mig av giraffspråket som min guide. Mer om det ska jag berätta en annan gång, tills dess läs mitt blogginlägg om varför: mitt inlägg från 2009

Gör en bra helg!

Jag och Christina Lindskog, Kunskapspartner

På Ernst&Young, GAT i Malmö, perfekta mingelllokaler

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Att giraffa

Kl. 16:16

Jag sitter och läser på om Giraffspråket och Nonviolent Communication inför mina föredrag. Under mina dryga 30 år som ledare har jag använt mig av det sättet att kommunicera och nu känns det lika självklart att jag ska använda mig av det i mina föreläsningar.
Jag ska berätta min historia och kunna prata om cancer, som ofta förknippas med död, i ett större perspektiv och ska nu hitta ett sätt att kommunicera detta.

I höstas under ett möte med Nils-Gunnar fick jag för första gången förslaget om att använda mig av begreppet "att giraffa", här kommer länken till det inlägget:
Att giraffa 
Idag var andra gången. Jag ska fundera på hur jag ska översätta det också...

Tack Marika Kajo på Kajovsion för att du flera gånger under vårt möte i förmiddags sa både "Giraffa-upp och att se med Giraff-ögonen".

Det är guld värt med vänner som engagerar sig i Cancerkompisar.se

Det blev lämpligt med giraffbilder i det här inlägget

Så här kan de också se ut, tack Gunilla som tagit fotot på Lilla Torg i Malmö

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer