Värdegrund, tacksam för lite hjälp på vägen...

Kl. 8.10

På Nätverket Cancerkompisar.se arbetar vi med med vår värdegrund. Vad står vi för. Jo, vi vet vad vi gör och varför men det ska formuleras i ord och text vilket inte är det lättaste.
Så jag behöver din hjälp.

Vilka ord tänker du på när du hör talas om oss, vilka ord kommer upp i ditt huvud. När du berättar för någon anhörig till cancerdrabbad eller någon annan om oss vad säger du då?

Definition på värdegrund från Wikipedia
Definition på värdegrund från Metodbanken

STORT TACK i förväg om du vill skicka ett par ord till mig här: inga-lill.lellky@cancerkompisar.se

GÖR en bra dag!

Ingrid från Rugs for Hugs och Micke från gr8meetings på en konferens, de står på en kram-matta. Jag gillar att kramas, jag tror vi mår bättre av det.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Dumma cancer - sa Cindra 3 år

Kl. 13.23

Jag fick ett helt underbart mail från min kära vän Pauline

TACK Ingalill för att du skickade länken! Nu har jag lyssnat på hela intervjun och gråtit och berättat för Cindra om din story då hon undrade varför jag grät. Jag sade att du var ledsen för att Björn hade cancer och är en ängel nu som bor uppe i himlen bland molnen som Klaras morfar. Då frågade hon igen om cancern och varför du var ledsen, så sade hon: DUMMA CANCER! Ja, det kan man verkligen säga.

Jag älskar min fina Cindra. Hon är så ljuvlig och underbar och bara så fin. Hon gör mig så lycklig. Hon är på ett strålande humör idag, som nästan alltid, och vi skall bara vara idag.

Jag är tacksam för att det jag gör kan beröra andra, andra än anhöriga, på flera sätt. Jag är tacksam för Nätverket Cancerkompisar.se kommit till mig och oss genom min och vår cancerresa och alla som vill prata med oss som t ex SR P4, Hallå Skåne.

Jag och Pauline, Cindras mamma

GÖR en bra dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Jag är gravid och otålig

Kl. 9.15

5:e semesterdagen och jag tittar lite i backspegeln. Vintern och våren har haft mycket fokus på framtiden.

Vi på Nätverket Cancerkompisar.se och Giraffa AB har pratat kring koncept, affärsidé, verksamhetsplaner och en hel del formalia.
Det har pågått en hel massa processer, sådant som måste gro och som måste få ta tid.
För att hantera och leva i dessa processer behövs ett visst mått av tålamod. Jag är bra på mycket men tålamod står inte högst upp på min lista. Jag vill bara att allt ska vara klart så jag "föda", att vara gravid är liksom inte min grej.

Min styrka är att jag är driftig och strategisk och jag brinner för att "öppna nya dörrar". Jag ser lösningar och mönster snabbt men jag inser att det är det nödvändigt att stanna upp och låta det gro. Jag är tacksam över att få arbeta tillsammans med min dotter Alexandra, hon är min "bromskloss" när går för fort ibland. Tack Alexandra men snart ska jag väl få lov att "föda".

Nu är det semester och min Avtrappningsvecka är slut! Nu ska jag vara 100 % ledig och låta den processen ha sitt. Men vi som är anhöriga och vill prata vi ses på facebook på Cancerkompisar.se som vanligt.

GÖR en bra dag!

Öppna en ny dörr, man vet aldrig vad som kan hända.

Carpe Diem!

ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Vi möts igen efter 10 år - en känslosam dag

Kl. 21.30

Nu har samlat mig en del efter en riktigt en känslosam dag där Pirjo och jag har blivit intervjuade av en tidning. Det var som att vrida klockan tillbaka, de två timmar vi satt och pratade, och uppleva allt igen.

Pirjo har jag inte haft kontakt med på över 10 år. Hon var den sjuksköterska från SAH (Sjukhusansluten hemsjukvård) som var hemma hos oss den natten Björn dog. Hon var en av dem som såg mig många kvällar och nätter när jag satt där hemma och skrev av mig min ångest, i dagboken.

Det var Pirjo som vid ett tillfälle uppmanade mig att skriva en bok om min och Björns "resa". Den tanken har legat och växt till sig under flera år. Jag har ett manus till en bok och nu har boken blivit nätverket Cancerkompisar.se.

Vi kom i kontakt med varandra igen genom Eva från Lydiagården som lyssnade på mig när jag höll föredrag för en grupp anhöriga i Ystad som arrangerades av Livslust Ystad där jag nämnde Pirjos namn. Eva kom fram till mig efteråt och berättade för mig att Pirjos man drabbats av cancer. Några dagar senare hade vi på Cancerkompisar.se ett mail där Pirjo önskar sig en egen cancerkompis.

Den publicitet Cancerkompisar.se  fått de senaste veckorna i bland annat
Artikel i Uppsala Nya Tidning har betytt att ännu fler tagit kontakt med oss. Det är så gripande att få ta del av allas öden. Det finns så många som vill ha en likasinnad att prata med.
Patrik Jarl en av Cancerkompisars bloggare och själv anhörig ger goda råd väl värda att läsa, här: Patrik Jarl.

GÖR en bra kväll, själv kommer jag antagligen att somna i soffan, känner mig något känslomässigt utmattad.

Pirjo och jag hemma hos mig idag

Pirjo kom med tulpaner, hon minns att Björn alltid köpte dem till mig. Han älskade tulpaner för de knastrar när man sätter dem i vasen

Pirjo och jag

Efter lunchen cyklar jag till MariLena och här får ny färg i håret, jag var tvungen att stå upp när färgen satt i för annars hade jag somnat, jag helt slut. MariLena kände inte igen mig.

Så här ser jag ut nu. Jag är nöjd!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

När hjärtat är fullt talar munnen

Kl. 11.00

Att säga NEJ till något öppnar upp för något att säga JA till något nytt.

Jag väntar på ett försenat besök vilket var bra för jag fick ett erbjudande jag kunde tacka JA till, alldeles nyss. Ska berätta om mitt nya deltidsuppdrag så fort jag signat.

Jag är helt övertygad om att det här beror på att jag igår sa NEJ till ett uppdrag vilket var lite "ångest". Mer om det kommer.
Ja år 2013 är mitt, Giraffas och Cancerkompisars år - "2013 Möjligheternas år". Det är nu allt börjar hända.
Min "heliga timme" mellan klockan fem och sex varje morgon hjälper mig framåt. Jag har hållit på med det i över två veckor nu, ja på lördagar och söndagar tar jag sovmorgon till 6.30, och hunnit med att läsa, skriva om allt jag vill åstadkomma i cirka 26 timmar. OMG!

Jag lovar att jag ska "sticka upp huvudet" och berätta om allt men jag kan inte det just idag men jag var bara tvungen att få det ur mig. Precis som min Björn, när han levde alltid sa, "när hjärtat är fullt talar munnen". Han finns med mig hela tiden märker jag. Han finns med så fort det hände avgörande saker, hmmm... Som anhörig till en cancersjuk har den "resan" vi gjorde tillsammans påverkat mig ännu mer än vad jag först trott.

GÖR en bra fredag!

Jag på utkik efter nya möjligheter

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer