GÖR en bra dag!

Det kom en bild med alla tre!

Tack Lotta! Jag blev riktig glad över den fina bilden. Du fick med alla tre!

1. mitt motto Carpe diem
2. giraffen som gett namnet till både min blogg och mitt företag
3. hjärtat som finns med i Cancerkompisar som ger stöd, tröst och till anhöriga, den organisation som jag grundat och brinner för att arbeta med

Idag föddes nya giraffa

Alexandra - med ännu en giraff till min samling

Vilken lyx med kompetens inom familjen. Idag har jag fått en ny hemsida i ett helt nytt program.

1000 tack till Alexandra på Strigiformis för min nya hemsida Giraffa.se.


Nätverk för storverk!

GÖR en bra dag!

Jag är direktören i mitt eget liv

Jag har några sayings som har betydelse för mig. Sayings som jag samlat på mig efter de händelser jag varit med om livet. Sayings som inte bara är tomma ord.

Carpe Diem!
När min Björn var sjuk av sin cancer och mådde sämre och sämre för var dag som gick var vi tvungna att lära oss att ta en dag i taget. Vi kunde inte planera för nästa dag ens. En förmiddag i taget och sedan en timme i taget. Efter 10 långa hemska månader dog han hemma i vardagsrummet och ja, vi sa ofta fånga dagen=carpe diem men vi levde även efter det.





GÖR en bra dag!
Jag försöker se varje dag som en ny dag med nya möjligheter och att vad dagen kommer att ge mig beror helt och hållet på mig själv. Det är jag som gör mitt liv. Jag är direktören i mitt liv. Att våga säga ja eller nej tränar jag dagligen på.

Att sticka upp huvudet!
Jag vill kunna sticka upp huvudet, se lite längre och aldrig titta bakåt. För vad kan jag göra år det som redan har hänt? Men det här är svårt för jag är rätt bra på att älta saker också. Här påminns jag då jag döpt mitt företag till Giraffa.

Dessa sayings ger mig stöd, energi och påminnelser om att livet är skört och att jag inte kan påverka det som redan har hänt. Jag sträcker på mig. Sticker upp upp huvudet och försöker både leva här och nu, fånga dagen sticka upp huvudet och se nya möjligheter.

GÖR en bra dag!


Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Nu känns det på riktigt

Kl. 9.12

Jag älskar måndagar och just idag måndagen den 19 augusti känns det som om allt ska börja hända på riktigt. Att allt som vi planerat ända sedan i våras kommer nu att kunna genomföras.
Du kommer att kunna följa allt här på min blogg "Jag sticker upp huvudet".

Jag har en härlig vecka framför mig med massor av intressanta möten både för Giraffa och Cancerkompisar.se räkning.
Det här blir bara ett  kort inlägg för strax börjar Cancerkompisars måndagsmöte och jag måste koka kaffe till mig och Alexandra.

GÖR en bra dag!

Mitt inköp från Italy, det blir sååå... gott kaffe

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Att giraffa?

Kl. 10.25

Visst är det underbart att få hjälp. Jag har börjat be om hjälp, för att få svar på vissa frågor, via Facebook och mina vänner ni är så hjälpsamma och jag är tacksam för att du tar sig tid att skriva till mig. Några av er väljer att skriva till mig på min Giraffa mail vilket går precis lika bra, inga-lill.lellky@giraffa.se

Jag tänker då och då på min förebild Oprah Winfrey som brukar säga "what goes around comes around" och för mig handlar det om karma, orsak och verkan. Det blir tydligare att 2013 är "Mitt möjligheternas år 2013".

Här kommer några av de fina svar jag fått på frågan vad betyder "att giraffa" för dig?

Att ha överblick! Att vara i lugnet och sprida det jag ser, med rak rygg och stolt över att vara "jag"

Jag tänkte på Giraffspråket. Det anknyter till giraffens stora hjärta och till det faktum där den har en lång hals. Med den långa halsen kan den ha överblick, se bra och ta ett större perspektiv på diskussioner och konflikter

Det är strutsen som sticker huvudet i sanden. Då fick vi ännu ett verb, strutsa

Giraffa, sticka huvudet i sanden. Att inte orka, våga ta itu med problem. Vi blir matade med snabba lösningar men tror alla innerst inne vet att läkning tar tid

Tack alla för de här tipsen, det kommer jag använda mig av men mer om det lite längre fram. Nu ska jag GÖRA mig en bra dag och jag önskar dig detsamma.

GÖR en bra dag!

Carpe Diem!

ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Det är i år allt kommer att hända

Kl. 10.00

Jag och 8 andra stod i kö för att betala p-platsen när plötsligt en man sträcker fram sin biljett till mig och säger "här får du"!
Just till mig som stod mitt i kön. En betald p-biljett för 3 timmar fram. Det här hände inne i Karlskrona i går.

Jag och Alexandra har semester och är på en ö utanför Karlskrona, Aspö. En stuga som vi fått låna av en gemensam vän till oss, Wivan.
Det är hennes mamma och bonuspappa som bor på ön året om och det finns en stuga jämte deras. Ja stuga, den är på 62 kvm, den är större än min 2:a i Malmö. Vi "betalar" genom att hämta posten, vattna och klippa gräset.

Min förebild, sedan många år, Oprah sa ofta i sina tv-program ”what goes around comes around” och det har fastnat i mig. Jag kallar det för KARMA.  Jag tror benhårt på att om jag ger så får jag tillbaka. Jag vet aldrig när jag får tillbaka men jag vet att det kommer i små och stora portioner förr eller senare men det kommer och nu har det börjat komma ännu mer!

I år är ”Möjligheternas år 2013” för mig och det kommer mycket till mig nu. Jag känner stor tacksamhet för det. 

Jag vet inte exakt hur mitt år kommer att se ut med vare sig Nätverket Cancerkompisar.se eller Giraffa men en sak vet jag. Det här är bara början. Jag känner att det kommer att bli som det ska bli.

Vad wikipedia säger om Karma 

GÖR en bra karmadag!

Alexandra och Sylvester i Karlskrona 

Sylvester och jag i parken när Alexandra handlar gympaskor. Hundar får ju sällan vara med inne i affärer

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Morgonglädje med mina rutiner

Kl. 8.05

Varje morgon samma rutiner och det njuter jag av.

Jag vaknar av mig själv strax för fem, ja vad ska man göra, ligger och drar mig lite och tittar ut på himlen och låter tankar komma och gå.
Går upp efter en stund, plockar undan, vädrar kläder, bäddar, läser en halvtimme, skriver i min dagbok, läser tidningen och går en stavpromenad.

Så äntligen!
Vid köksbordet för att få ge näring åt både kropp och själ.

Jag älskar att blogga och facebooka. Läser mina mail och vill hinna pyssla med något också. På bilden ser du mina örhängen som jag köpte utomlands men själva grejen som ska in i örat är för tjock. Jag hittade tunnare på Panduro Hobby, tack Alexandra för det tipset. det här gör jag fram till ca 8.30 då ger jag mig iväg för att jobba med Nätverket Cancerkompisar.se och Giraffa.

GÖR en bra dag!

Min frukost idag består av, en grön smoothie på grönt, avokado och kiwi. Den lilla är på jordgubbar, banan och havregryn (svenska köpta igår) och mitt älskade kaffe som jag numera endast dricker på förmiddagen

ps. tack Green Boost för smoothie-inpirationen

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Mitt eget brev till mig själv

Kl. 9.45

En perfekt födelsedagspresent från mig själv till mig själv, just idag.

För nästan 1 år sedan skrev jag ett brev till mig själv som om det redan var idag. Jag skrev på kuvertet att det skulle öppnas den 22/12 2012 och sen gömde jag undan brevet.
För att jag inte skulle glömma bort var jag lagt det skrev jag upp i min dagbok var jag lagt det. I en av lådorna i min sekretär i lådan med mina värdehandlingar och längst ner i lådan under mitt pass.

Men det var inga problem för jag kom ihåg det. Igår kväll innan jag gick och la mig tog jag fram brevet och la det på köksbordet.
Jag tittade på det under hela frukosten för att dra ut lite på det men sen slet jag upp kuvertet och började läsa...
och jag vill gärna dela med mig några rader:

Hej!
Ett avgörande år med många vägval och äntligen! Jag vill berätta att jag trivs bra med mitt nya liv. Det är underbart att vara självständig och oberoende, Giraffa lever!
Jag har en förläggare till boken om att vara anhörig (cancer) och sprider mitt budskap varje dag. Snart kommer bok nummer två.
Vilket härligt år jag levt med massor av nya erfarenheter i mitt liv ... och det finns ju ännu mer att hämta. 
2013 here I come!
Hälsningar Ingalill

Ja, herregud! Sedan 1 juli i år driver jag Giraffa. Det känns fortfarande lite overkligt och nervöst hur det ska gå.
Jag har inte ännu gett ut boken men jag och Alexandra har processat fram konceptet Cancerkompisar.se som vi nu arbetar med, vi hjälper andra att få en egen cancerkompis.

Tack till Micke Darmell på Gr8Meetings som gav mig idén att skriva brevet.
Är du nyfiken finns det en del att läsa om hur du gör:

Att skriva ett brev och öppna om 10 år
Att skriva ett brev och öppna om 3 månader
Anders Haglund Lifevision

I kväll innan jag lägger mig ska jag skriva ett nytt brev som ska öppnas 22/12 2013.

En bild från mitt giraffa-bibliotek

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Ett annorlunda julbord med armhävningar

Kl. 11:00

Lördag förmiddag och jag tänker summera veckan som gått och börjar med att berätta om fredagskvällens Raw Food julbord som Wivan Kristina bjöd mig på.
Hon brinner för att hjälpa människor att må bättre både kroppsligt och mentalt och jag som gammal hälsokostare bara sög in allt hon delade med sig av.
Vi lärde känna varandra 2009 tror jag det var. Mycket har hänt i våra respektive liv sedan dess och nu korsas våra vägar igen och vi har så mycket kvar att prata om.

Jag är ny i Raw Food världen och åt min första lunch här på Raw Food House i veckan. En helt ny värld för mig som jag är nyfiken att utforska mer kring.

Wivan Kristina deltar i Facebooks julutmaning där hon ska göra bland annat 50 armhävningar varje dag och igår hände det under julmiddagen och jag filmade det hela. Vill du kolla in det klippet så sök på Facebook och skriv "JULUTMANINGEN".

Jag är både glad och tacksam för allt kuligt och spännande som hänt mig under veckan och nu ett särskilt tack till Wivan Kristina för att jag fick vara med på Real Food for Lifes julfest. Det var balsam för både kropp, själ och det mentala.

Jag och Wivan Kristina på julbord

Jag och 21 andra på Raw Food House i Malmö, jo jag dricker husets vin, så gott.
Kan vara ett tips på en julklapp, en middag här.

Rödbetssoppan var magisk

Cheesecake, glass och annat jag kan bara säga att det smakar mer!!!

Carpe diem!

3 företagare som aldrig tidigare mötts - och de sa bara klick!

Kl. 15.50

Genom mitt nätverk blev jag sammanförd med Carina Månsson från Livslust och hon hade i sin tur med sig Anna Hauggaard från Anna Live. Vi tre träffades för allra första gången idag och de sa liksom bara klick.

Vi arbetar mot samma mål fast med olika "verktyg". Efter 1 1/2 timme som gick alldeles för fort bestämde vi att vi ses igen. Handlingskraftiga som vi är blir det över en workshop för att se hur vi konkret kan samverka för att hjälpa människor att hålla sig friska.

2013 ser riktigt lovande ut för Cancerkompisar!

Från vänster: Carina, Anna och jag

På väg från mötet upptäckte vi något annat gemensamt!?

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Varför jag skriver och hur jag hittar jag tiden

Kl. 10:55 och 1:a advent 2012.

Jag, hemma på 6:e våningen
Fotograf: Alexandra Lellky

Jag fick senast igår frågan varför jag lägger så mycket av min tid på att skriva, blogga och facebooka och hur hinner jag.

Det var en bra fråga för jag fick tänka efter. Så länge jag kan minnas har jag skrivit. Skrivit upp kloka meningar jag hittat på lappar, ritat ringar eller satt x med penna i tidningar, klottrat i böcker och skrivit dagbok sedan tonåren. Svaret på frågan kan vara att jag gör det jag tycker om att göra och då blir det så lätt och tiden bara kommer till mig och finns till allt skrivandet.

Just nu arbetar jag med mitt bokmanus som har arbetsnamnet "Vi la cancern på hyllan och köpte en BMW" (vilket vi gjorde också) och då hittade jag det här ... var så god, ett smakprov ur boken:

Ur boken "Vi la cancern på hyllan och köpte en BMW"

Jag har skrivit dagbok sedan tonåren och fortsatt med det under mitt vuxna liv.
Ibland har jag skrivit av glädje men många gånger har jag tagit fram den när jag känt mig eländig. Den har fungerat som min enda vän. Den enda jag vågat vara hundra procent ärlig mot. Jag har vågat uttrycka min oro, ångest och brist på tillit till mig själv och mitt agerande i vardagen.

I dagboken har jag också skrivit in alla de planer som jag har haft genom åren såväl privata som för arbetslivet.
Med tiden har jag kunnat vända tillbaka och läsa det jag skrivit för att kunna tro på mig själv igen och för att orka gå vidare. Otaliga är de gånger jag bläddrat i mina dagböcker och tittat tillbaka på åren som gått.

Mitt liv har precis som för många andra kantats av såväl mot som -medgångar.
Utöver min dagbok skaffade jag mig en svart anteckningsbok som kom att fylla två syften. Den ena för att akut skriva av mig min ångest de timmar vi kom att tillbringa i olika väntrum och för att för att kunna hålla koll på våra ”möten” med läkare, onkologen, sjukgymnaster och apotek.
Pirjo var en av de sjuksköterskor som hade ansvar för Björns behandling hemma hos oss. En dag när hon kom hem till oss satt jag på mitt rum och skrev i min dagbok. Den dagen satt hon och pratade med mig en extra lång stund.

De flesta på SAH (sjukhus ansluten hemsjukvård) visste att jag ofta satt och skrev.
”Varför skriver du inte en bok om allt det här” sa hon.
Jag tittade frågande på henne.
”Vi på SAH pratar ofta om er. Ni har ett så öppet och annorlunda sätt att ta hand om er vardag. Ja, när allt är över så klart”, sa Pirjo.

Det var kanske då den första tanken föddes på den här boken.
Jag berättade om mitt och Pirjos samtal för Björn och när vi pratade om det igen några månader senare uppmanade han mig att också göra det.
Sedan dess har tankarna funnits i mitt ”bakhuvud” men det har känts övermäktigt.

En bok?
Och varför skulle jag?
Kan jag skriva?
Hur skulle det gå till och vem skulle vilja läsa den?

2009 började jag blogga, under namnet giraffa, på initiativ av Alexandra, min dotter. Det blev för mig ett enkelt verktyg för att komma igång och börja skriva om tiden med Björn. Kanske kunde det bli underlag till en bok.
Nu är det mer än 10 år sedan Björn dog, och nu känner jag mogen att ta itu med min bok.
Det som hittills hindrat mig att skriva om det är att det är tungt att riva upp gammalt samt att det här är en personlig berättelse och att det är ett stort steg att utelämna mig själv och min familj.
Tanken har sakta växt fram och nu vill jag dela med mig och berätta om mina
erfarenheter. Nu när jag tagit det beslutet känns det som att jag måste få dela med mig.

Ur bokmanuset har idén med cancerkompisar fötts. Men utan Alexandras envishet och alla frågor som "varför gör du det här" osv hade det här inte varit möjligt. Varför? Svaret hittar du på cancerkompisar.se

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Giraffa har blivit med skrivare

kl. 19:50

Vi på Giraffas huvudkontor har idag fått vår nya skrivare installerad.
Tack Alexandra på helpdesk för installation och tack till Alexander på inköpsavdelningen för bra val.

Epson WF 7515, skrivare, scanner och kopiator allt i ett

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Giraffas faser

kl 19:20

Hemma efter en ännu en arbetsdag. Dagar som ibland börjar redan vid 7.00 eller vid 10.00 och slutar allt från 15.00 till 20.00.
Jag har nästan börjat vänja mig med att vara företagare. Det är precis som en typ av sorgeprocess med alla de faserna, ja fast tvärtom då.

Den första månaden var jag i chock - hur gick till det till?
Andra månaden förstod jag inte hur allt att detta kunde hända mig, något jag längtat efter länge och velat så länge.
Tredje månaden ångest för hur allt ska gå, ska jag kunna leva på det här kommer jag att kunna fakturera varje månad enligt min plan.
Fjärde månaden och och nu när jag till sist fått något så när lugn inom mig kommer nästa chock och omvälvning - växtvärk med allt vad det innebär. Jag har haft mitt allra första möte med en redovisningskonsult och det var ...
Fortsättning följer då jag fortfarande är i chock. Allt har gått så fort.

Jag i flera olika roller i giraffa, cancerkompisar och golfspelare, änka, mamma, vän och dotter

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

En ny giraff till min samling

I helgen hade jag besök av mina släktingar från Östergötland och dom hade med sig den här gulliga giraffen som de köpt på en tur i Glasriket.

Jag blir inspirerad och glad över att ha giraffer runt omkring mig. Jag funderar på att hitta en modell som jag kan ge bort, någon form av give-away, någon ide någon?

Jag vill helst att giraffen ska kunna användas till något. Jag såg på nätet en plastgiraff som man kunde vira in sina hörlurar på, runt halsen på giraffen alltså.

En till giraff som flyttat in

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Varför är det alltid någon annans fel?

När något inte fungerar med min dator eller min iPhone så slänger jag mig på luren och ringer min egen personliga "helpdesk", Alexandra, min tekniska dotter. Så ställer hon några kontrollfrågor och jag svarar oftast typ:
"men jag har inte gjort något, det måste vara något annat som är fel", säger jag alltid.
Efter ett tag löser hon det till mig och märkligt nog är det aldrig något fel på själva datorn utan det är jag som råkat trycka på fel knapp eller något.
Min mamma verkar ha samma problem.
"jag tryckte visst då rätt kod och ändå tog banken mitt kort i alla fall," sa hon häromdagen. Det kan vi tjafsa om hur länge som helst.

Jag tycker ändå att jag är hyfsat teknisk och "hänger med" rätt bra med det mesta men det här börjar kännas hur pinsamt som helst.

Ja, ja jag "hänger i alla fall med" vad gäller kulturlivet och det som händer på "Malmö Manhattan" i sommar. Men om sanningen ska fram är det ju tack vare min kompis Winnie förstås.

På bilden: jag på Lilla Torg på "Malmös Manhattan", Hedmanska Gården en kväll i förra veckan

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Tänka utanför ramen?

lördag på entreé utanför Gallerix med Alexandra

En bild säger mer än 1 000 ord.
Funderar på att ha med det här fotot på min nästa CV?
För jag är en person som på flera sätt agerar och tänker utanför "ramen" - och jag trivs med det!
Carpe diem!

Tack till Dig som kommenterat inlägget med dessa ord: Think outside of the box!

Ny utmaning - igen, last time?

Idag var det dags att börja på ett nytt uppdrag, kanske en ny "era".
Eller är jag en episodiker"?

Den "EPISODISKA karriärinriktningen" är den mest förändringsbenägna och minst konventionella av dem alla. Episodiker anser sig inte ens ha någon karriär. Ju mer nytt som förekommer, och ju oftare byten i arbetslivet, desto bättre, enligt detta "konsekventa mönster av inkonsekvens".
Det finns mer att läsa om det här; Decision Dynamics Karriärmodell™

Carpe diem gäller i alla fall.

Vi går mot nya utmaningar!

fötterna tillhör oss, bilden är tagen i Kalikratia juli 2010

Nu är det dags att gå vidare i livet.
Vi är två modiga "quinnor" som vågat "hoppa"!
Ingen vet vilka spännande utmaningar som väntar runt hörnet.

Håll tummarna för oss!

Carpe diem!

Augusti - en bonusmånad

Att sitta i kö för nya iPhone 4 är någons semesterplaner, utanför Telia i Mö en fredag i juli

En härlig månad... augusti är en bonusmånad tycker jag.

Jag har hunnit njuta av sommaren och det är lagom varmt.

Ett fåtal "jagmåstehinnaträffapersoner" eftersom jag bestämt mig för att leva carpe diem ju!

1 handling säger mer än 1 000 ord!

Mitt hjärta som ligger hemma på mitt hallbord. Köpt någonstans på Österlen under en konstrunda.

Min svägerska, fru B-M, har flera hjärtformade stenar i fönsterkarmen i köket som både hon och hennes man har användning av lite då och då.

De har varit gifta i många år och ibland är dom inte riktigt överens om allt. När det har varit extra tuffa diskussioner så tar hon eller han fram ett av dessa hjärtan och lägger på den andres plats. Sen blir allt bra igen.

En handling i form av ett hjärta säger mer än 1 000 ord. Fint - eller hur?

Carpe diem!