110 nyckelpersoner

Cancerkompisar träffade 110 kontaktsjuksköterskor på Medicon Village i Lund

I veckan var vi inbjudna av Regionalt Cancercentrum Syd för att berätta om hur Cancerkompisar kan vara ett komplement till vården. För oss var det viktigt att få träffa kontaktsjuksköterskorna då de är nyckelpersonerna inom cancervården och har därför en mycket viktig uppgift. Totalt finns cirka 160 kontaktsjuksköterskor inom Regionalt Cancercentrum Syds upptagningsområde Skåne, Blekinge, Halland och Kronoborg.

Vi visar Cancerkompisars första informationsfilm som visar vad det innebär att vara anhörig och närstående till någon som har cancer. Efter vår presentation bad vi om att få dela ut en enkät med två frågor.

Enkäten:

Nästa gång du träffar en anhörig skulle du då rekommendera Cancerkompisar? 

Svar: 100 % ja!

Vill du att vi kommer ut till din arbetsplats och berättar om vad Cancerkompisar kan erbjuda? 

Svar: 75 % ja!

Några röster jag avhörde i pausen:

- det svårt att fråga hur de mår, de anhöriga, de är ju redan ledsna liksom

- vi har inte alltid tid för de sjuka och ännu mindre för anhöriga och närstående, så är det

- det här visste jag om, så bra att det här (Cancerkompisar) finns

Filmen: Det jag inte vågar berätta

Alexandra, kommunikatör på Cancerkompisar

Enkäter fylls i

Cancerkompisar - Stöd, tröst och hopp

Är du anhörig eller närstående till någon som drabbats av cancer? Skulle du vilja prata med någon som verkligen förstår – som vet själv – precis hur det är? Som också är anhörig till en cancerdrabbad.

GÖR en bra dag!

Nyckelpersoner

Bild från RCC Syd hemsida

En del frågar mig om inte mitt arbete med Cancerkompisar är deppigt och jag svarar oftast så här

- visst, ibland fäller jag en tår när jag tar del av andra anhörigas berättelser.
Som hur orolig en mamma är för sin 16-åring som ligger kvar i sängen och inte vill gå till skolan för att pappan nyligen dött
eller
om den 20-åriga nyförlovade kvinnan som nyss fått reda på att hennes fästman har fått cancer
eller
dottern som sitter vid sin mammas sjuksäng gråtandes och håller henne i handen
eller
om sonen som skriver om sin sin ångest inför pappans begravning dagen därpå
eller
om mannen som blivit kvar med  tre småbarn sedan frun dött och som undrar hur han ska klara sig utan henne

Men det som driver mig är att jag ständigt träffar människor som inger hopp. De som brinner för sitt arbete. Till exempel som idag.
På Regionalt Cancercentrum Syd träffade vi Agneta Haggren som själv arbetar som kontaktsjuksköterska samt även som samordnare för dessa.

Vi fick veta att hon är en av initiativtagarna till att i Sverige införa funktionen kontaktsjuksköterska.
Hennes uppgift som samordnare är att inom vården arbeta med att utveckla och utöka den funktionen. Vi som är eller varit i cancerresan vet hur viktig denna funktionen är, kontaktsjuksköterskan är en nyckelperson, för både den cancerdrabbade och den anhöriga.

Genom att arbeta strategiskt kan väntetider kortas och vi vet alla att varje dag räknas!
Vi på Cancerkompisar vill inge både stöd, tröst och hopp!

GÖR en bra dag!

Vem som helst

kl.9.15

Om 15 år får 110 000 personer per år ett cancerbesked, så ser prognosen ut.
Jämför med idag när 55 000 personer får ett cancerbesked så innebär det en fördubbling.

Vad beror det på?
Enligt Regionalt Cancercentrum Syd beror det på flera saker. Några exempel, som jag uppfattat det, är att cancer upptäcks tidigare, vi lever längre, solens påverkan och rökning.

Hur ska sjukvården/samhället få resurser för kunna ta hand om alla?
Du som följer debatten har säkert läst en del om cancervårdens brister runt om i landet.
Forskningen går framåt, JA!

Men om antalet cancerdiagnoser ändå ökar undrar jag över hur ska vi kunna få resurser till att ta hand om alla. Sjuka som ju inte ska behöva vänta på ett besked. Oroliga anhöriga som redan idag upplever både stress, oro och många gånger maktlöshet hur hanterar vården dessa.

Jag är helt övertygad om att det kommer att ställas högre krav på oss anhöriga framöver.
Då blir följdfrågan uppenbar.
Vem räknas som anhörig?
Idag är det väl de allra närmaste, även kallat närstående, som partner, förälder och barn. Kommer de att räcka till?

Fler medmänniskor som vänner, arbetskamrater eller föreningar kanske kan bli aktuella. Det enda jag är helt säker på är att det kommer att vila ett stort ansvar på anhörig och närstående till cancerdrabbad.
Att stå vid sidan en tuff uppgift.
Att vara nära och vara ett stöd är tufft och vem ska ge alla dessa stöd?
Stöd som behövs för att själv orka.

Hur som helst kommer detta att påverka många oss på olika sätt och det kan hända vem som helst av oss.
Hur rustar vi oss för framtiden?
Hjälp Cancerkompisar att bygga ett professionellt stöd!

GÖR en bra dag!

FOTO: samtliga foton kommer från nätet.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer