Kl. 8.45
"Hur kan du" den frågan får jag då och."Hur kan du blotta dig så, hur vågar du?"
Jag kom att tänka på det nyss då jag idag ska vara med i direktsändning SR P4 och prata just om sorg, förbjudna tankar om livet i stort och varför jag bloggar.
Visst jag är helt medveten om att jag blottar mig.
Men, jag brukar svara att det värsta har redan hänt mig.
Att se en ung person tyna bort och dö.
Att se min älskade man bli en helt annan person, en person som jag till slut inte kände igen.
Att minnas att jag önskade att han skulle dö för jag stod inte ut.
Jag orkade inte se honom lida och jag orkade inte till slut vara "projektledaren" för hela cancersjukdomen. Jag ville bara att allt skulle vara som vanligt om så bara för en lite stund.
Över 10 år har gått sedan Björn dog hemma i vardagsrummet och jag minns delar av vad som hände och ibland tittar jag in lite i mina dagböcker.
Det blev många dagböcker under de 10 månader som gick innan han dog.
Där skrev jag om allt det där förbjudna, det som jag inte vågade säga högt.
Sen träffade jag Gertrud, en kvinna i exakt samma situation som mig, och vi kunde prata om allt det där förbjudna och jag minns att jag sa till min mamma att det kändes som att vinna på lotto. Det fanns någon som jag och jag fick en min egen Cancerkompis. Någon som också var anhörig till cancerdrabbad.
Nu är inget som vanligt i mitt liv längre.
Jag behövde några år för att komma tillbaka till livet igen.
Efter många timmars läsande i mina dagböcker bestämde jag mig för att våga sticka upp och våga prata om det mest förbjudna. Sådant som jag idag vet att andra också tänker på.
Därför heter också bloggen Giraffa-jag sticker upp huvudet. I början av min bloggkarriär bloggade jag mest för att skriva av mig. Jag har fortfarande ett stort behov av att skriva av mig men nu när jag vet att andra läser det jag skriver tror jag att jag kan ge lite stöd, tröst och kanske hopp till andra. Det är det som gör att jag fortsätter...
GÖR en bra dag!
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
"Hur kan du" den frågan får jag då och."Hur kan du blotta dig så, hur vågar du?"
Jag kom att tänka på det nyss då jag idag ska vara med i direktsändning SR P4 och prata just om sorg, förbjudna tankar om livet i stort och varför jag bloggar.
Visst jag är helt medveten om att jag blottar mig.
Men, jag brukar svara att det värsta har redan hänt mig.
Att se en ung person tyna bort och dö.
Att se min älskade man bli en helt annan person, en person som jag till slut inte kände igen.
Att minnas att jag önskade att han skulle dö för jag stod inte ut.
Jag orkade inte se honom lida och jag orkade inte till slut vara "projektledaren" för hela cancersjukdomen. Jag ville bara att allt skulle vara som vanligt om så bara för en lite stund.
Över 10 år har gått sedan Björn dog hemma i vardagsrummet och jag minns delar av vad som hände och ibland tittar jag in lite i mina dagböcker.
Det blev många dagböcker under de 10 månader som gick innan han dog.
Där skrev jag om allt det där förbjudna, det som jag inte vågade säga högt.
Sen träffade jag Gertrud, en kvinna i exakt samma situation som mig, och vi kunde prata om allt det där förbjudna och jag minns att jag sa till min mamma att det kändes som att vinna på lotto. Det fanns någon som jag och jag fick en min egen Cancerkompis. Någon som också var anhörig till cancerdrabbad.
Nu är inget som vanligt i mitt liv längre.
Jag behövde några år för att komma tillbaka till livet igen.
Efter många timmars läsande i mina dagböcker bestämde jag mig för att våga sticka upp och våga prata om det mest förbjudna. Sådant som jag idag vet att andra också tänker på.
Därför heter också bloggen Giraffa-jag sticker upp huvudet. I början av min bloggkarriär bloggade jag mest för att skriva av mig. Jag har fortfarande ett stort behov av att skriva av mig men nu när jag vet att andra läser det jag skriver tror jag att jag kan ge lite stöd, tröst och kanske hopp till andra. Det är det som gör att jag fortsätter...
GÖR en bra dag!
.JPG) |
| Björn, den friska varianten av honom |
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar