Kl. 15.00
Det är tufft att vara anhörig till cancersjuk och dessutom extra tufft att arbeta inom kyrkan och dagligen behöva träffa besökare som sörjer och har frågor av olika slag inför begravningen.
Anneli, en cancerkompis i Skåne, bad sin chef att vara hennes talesperson för att berätta för hela arbetsgruppen att hennes man har cancer, och det är allvarligt dessutom.
Hennes chef, Ingrid, kontaktade oss på Cancerkompisar.se och bad mig komma ut till dem för att berätta om hur det är att leva som anhörig kring en allvarligt cancersjuk.
Jag är så tacksam för att jag fick komma och berätta om min personliga "cancerresa" och ge några tips och råd. Finns att läsa om här, Råd&Tips
Det som gladde mig allra mest var när Anneli berättade för mig att hon och hennes cancerkompis ska träffas nu i början av oktober. De började med att maila varandra, sedan ringde dem och nu har de planerat för att kunna ses för allra första gången, det värmer.
TACK Anneli för att du är så modig och gav mig tillåtelse att fotografera oss tillsammans och tack att jag får skriva om det här på min blogg.
Du "gör skillnad"!
TACK till arbetsgivaren som är klok nog att ta hand om Anneli. Jag vet att de kommer att följa henne och ge henne stöd på den resa hon har framför sig och det känns gott att veta.
CARPE DIEM!
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Det är tufft att vara anhörig till cancersjuk och dessutom extra tufft att arbeta inom kyrkan och dagligen behöva träffa besökare som sörjer och har frågor av olika slag inför begravningen.
Anneli, en cancerkompis i Skåne, bad sin chef att vara hennes talesperson för att berätta för hela arbetsgruppen att hennes man har cancer, och det är allvarligt dessutom.
Hennes chef, Ingrid, kontaktade oss på Cancerkompisar.se och bad mig komma ut till dem för att berätta om hur det är att leva som anhörig kring en allvarligt cancersjuk.
Jag är så tacksam för att jag fick komma och berätta om min personliga "cancerresa" och ge några tips och råd. Finns att läsa om här, Råd&Tips
Det som gladde mig allra mest var när Anneli berättade för mig att hon och hennes cancerkompis ska träffas nu i början av oktober. De började med att maila varandra, sedan ringde dem och nu har de planerat för att kunna ses för allra första gången, det värmer.
TACK Anneli för att du är så modig och gav mig tillåtelse att fotografera oss tillsammans och tack att jag får skriva om det här på min blogg.
Du "gör skillnad"!
TACK till arbetsgivaren som är klok nog att ta hand om Anneli. Jag vet att de kommer att följa henne och ge henne stöd på den resa hon har framför sig och det känns gott att veta.
CARPE DIEM!
 |
| Anneli och jag, två cancerkompisar som möts för allra första gången |
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar