Kl. 14.53
Inför större helger början vi fråga varandra, lite för långt i förväg kan jag tycka ibland, hur ska ni fira.
"ja vi firar alltid tillsammans med Evas familj" eller "ja vi har firat med samma golfgäng i 10 år nu".
Så står jag där lyssnar och kan känna mig lite utanför.
Jag vill också tillhöra!
Jag vill också ha traditioner och mot bakgrund av allt detta har jag känt lite lätt ångest under de senaste åren. Vad hände? Jag är både frånskild och änka.
I år var dessutom första gången jag inte hade fått någon inbjudan alls till nyårsafton vilket de flesta, känns det som, hade planerat redan i början av november.
Den 22/12 fick jag en inbjudan och blev så glad. En familj som spontant bestämde sig för att välja ut några att fira in det nya året med.
Det var länge sedan jag känt mig så hemma. Det kändes som om vi var gamla vänner, fast vi konstaterade att flera av oss träffats relativt nyligen, och att vi hade en gemensam tradition.
Jag har funderat en hel del över det med traditioner och sökte en del på nätet. Tradition kommer från latin och betyder överlämnande att lämna över invanda seder och bruk.
Då slog det mig.
Vem jag firar med är egalt.
Huvudpersonen i mitt liv är jag och det viktiga för mig är att få fira enligt tradition!
Och att få vara bland människor där jag vågar vara mig själv. Att inte behöva spela eller leva upp till någon roll. Bara vara och få vara mitt bästa Inga-Lill.
Med detta sagt tackar jag "Möjligheternas år 2013" och går nu in i "2014 Jag".
Så här säger Wikipedia.
TACK Rasmus och Ina och alla andra för i går. Det blev en kväll full av kärlek, öppenhet och massor av glädje!
GÖR en bra nyårsdag!
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Inför större helger början vi fråga varandra, lite för långt i förväg kan jag tycka ibland, hur ska ni fira.
"ja vi firar alltid tillsammans med Evas familj" eller "ja vi har firat med samma golfgäng i 10 år nu".
Så står jag där lyssnar och kan känna mig lite utanför.
Jag vill också tillhöra!
Jag vill också ha traditioner och mot bakgrund av allt detta har jag känt lite lätt ångest under de senaste åren. Vad hände? Jag är både frånskild och änka.
I år var dessutom första gången jag inte hade fått någon inbjudan alls till nyårsafton vilket de flesta, känns det som, hade planerat redan i början av november.
Den 22/12 fick jag en inbjudan och blev så glad. En familj som spontant bestämde sig för att välja ut några att fira in det nya året med.
Det var länge sedan jag känt mig så hemma. Det kändes som om vi var gamla vänner, fast vi konstaterade att flera av oss träffats relativt nyligen, och att vi hade en gemensam tradition.
Jag har funderat en hel del över det med traditioner och sökte en del på nätet. Tradition kommer från latin och betyder överlämnande att lämna över invanda seder och bruk.
Då slog det mig.
Vem jag firar med är egalt.
Huvudpersonen i mitt liv är jag och det viktiga för mig är att få fira enligt tradition!
Och att få vara bland människor där jag vågar vara mig själv. Att inte behöva spela eller leva upp till någon roll. Bara vara och få vara mitt bästa Inga-Lill.
Med detta sagt tackar jag "Möjligheternas år 2013" och går nu in i "2014 Jag".
Så här säger Wikipedia.
TACK Rasmus och Ina och alla andra för i går. Det blev en kväll full av kärlek, öppenhet och massor av glädje!
GÖR en bra nyårsdag!
 |
| Alexander och Charlotte Rudenstam |
 |
| Wivan-Kristina och Anders, snygg kavaj! |
 |
| Rasmus, en grym kock, lämnade inget år slumpen |
 |
| Ina och Fredrik och jag tränar på att ta olika typer av foton med min nya digitalkamera |
 |
| Julklappsleken med både barn och vuxna |
 |
| Alexander, jag suddig och Wivan-Kristina |
 |
| Känslosam aktivitet |
 |
| En nyårsfest med massor av kärlek och känslor |
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
