Kan cancerkompisar bli en social innovation?

kl. 17.15

På Rotarylunchen idag var Hanna Sigsjö från Malmö Högskola inbjuden för att prata om Mötesplats social innovation och vad en samhällsentreprenör är.

Min enkla sammanfattning blev så här; att en samhällsentreprenör är en företagare som bidrar till samhället och gör det genom sitt företag eller startar ett företag och gör det tillsammans med flera aktörer i samhället.

Gissa om jag fick många idéer till vårt projekt cancerkompisar. Efter föredraget lämnade jag mitt visitkort, cancerkompisar.se, till Hanna. Jag lärde känna Hanna när jag jobbade på Näringsliv Skåne och har sedan dess sökt efter ett samarbete med henne, så nu får vi se vad som händer.

Jag och Marika Kajo, min gäst, på Rotarylunch idag.
Marika driver företaget Kajovision

Jag har anlitat henne i businessen, hon är både proffsig och kunnig.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Föreläsning

kl 22:00

Jag sitter med min Mac i soffan och har börjat skissa så smått på några olika föreläsningar med cancerkompisar som utgångspunkt.
Det snurrar i huvudet av tankar och jag har många infallsvinklar och jag har lite svårt att komma igång.
Vilken vinkling skulle du vara intresserad av?

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Giraffa har blivit med skrivare

kl. 19:50

Vi på Giraffas huvudkontor har idag fått vår nya skrivare installerad.
Tack Alexandra på helpdesk för installation och tack till Alexander på inköpsavdelningen för bra val.

Epson WF 7515, skrivare, scanner och kopiator allt i ett

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Kvinnliga nätverk eller inte - kvinnor vågar

kl 09:30

Undrade om det var en man eller kvinna bakom dräkten? Det blev full rulle i logen i alla fall...

Vad tycker du om kvinnliga nätverk?
Själv är jag i princip emot det. Av den enkla anledningen att vi är både kvinnor och män här på jorden och jag tror på mångfalden.
Så började jag fundera på om jag tycker annorlunda när det gäller mitt nätverkande i jobbet eller privat. Om det kan vara så att jag har olika behov. Eller kan det kanske det är så för mig att mitt privata liv går samman en del med mitt arbetsliv.

Igår var inbjuden till Ladyhawks ett kvinnligt affärsnätverk med Malmö Arena som mötesplats och med hockeyn i fokus. Hockeyn, tja inte för alla men för några av oss.

I pauserna minglade vi och presenterade oss för varandra och jag fick många frågor om nätverket för anhöriga cancerkompisar.se kvinnor vågar fråga och prata även om känsliga ämnen och det kändes positivt.

Det var en annorlunda upplevelse att tillsammans med 40 kvinnor titta ut över publikhavet med hundratals män när vi, Redhawks" vann med 7-3 mot Troja och höra applåder och jubel. Vilken energi!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Ett dygn av nätverksmöten och jag vädrar mingelkavajen

kl 12:00

Mitt dygn av nätverkande började i går morse kl 9.30 med Daniella Ibis följt av ett lunchmöte i Limhamns företagsgrupp där jag höll ett föredrag. På eftermiddagen företagsbesök och rådgivning på Öresunddirekt och kl 18.00 årets Höstmingel med Malmö Företagsgrupper och nu avslutades dygnet med Malmö stads klockan 07:07 möte och tillbaka vid datorn igen 9.30.
Nu måste mingelkavajen vädras rejält innan nästa för jag använder gärna denna härliga gröna färg så är jag säker på att jag syns, som min kompis Gunilla brukar säga "syns man inte finns man inte".

Ja just det blir lite till nätverkande i kväll på Malmö Arena med Ladyhawks.

Min gröna mingelkavaj

07:07, min mingelkompis Maria Larsson, StaffUp

07:07

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Höstmingel på Malmborgen

kl. 22:02

I kväll har jag minglat och nätverkat med ca 400 av Malmös företagare. Vår näringslivsdirektör sågs bland andra i vimlet.
Många visitkort och nya kontakter knöts och jag har fått många ideér som jag tar med mig hem till giraffa och oss på cancerkompisar.

Sov gott!
Om några timmar är det dags för nästa nätverksmöte, Malmö stads 07:07-möte.

Natalie Kolak, Knightech och jag

Nina Strandberg, Tillväxt Malmö och Natalie Kolak, Knightech

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

På Limhamns företagsgrupp

kl 13:55

Jag har nyss hållit föredrag om Öresundsrådgivning ute i Limhamns företagsgrupp. Under tiden vi åt passade jag på att berätta om Cancerkompisar.se och jag fick i gång en riktigt givande och öppen diskussion om kring hur det är att vara anhörig. Jag var riktigt glad över att kunna sprida att vi finns. Flera lovade att gå in och titta på hemsidan och tipsa sina vänner.

Ingemar Holm som är gruppens ordförande tackade mig med en bok, jag som gillar att läsa biografier och dokumentärer så tack för Fredagsbarnen.

Ingemar Holm och jag

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Potatisvattenkur i 16 dagar

kl 20:30

Jag fick ett tips och som vanligt vill jag pröva allt nytt. Det här är i alla fall nytt för mig känns det som. Det var minst 15 år sedan jag var på hälsohem senast.

Nu kommer jag under 16 dagar det första jag gör på morgonen dricka ett glas med potatisvatten för
Att rena kroppen.

Jag skalar en potatis, en ekologisk så klart, skivar den i tunna skivor som jag lägger i ett glas vatten över natten.
Ställ gärna glaset i kylen.
Vill du som jag inte dricka kalla drycker så tar jag ut det någon under natten när jag ändå är uppe ett ärende.

Rapport kommer efter 16 dagar.

en ekologisk potatis

Kvällens dos in i kylen till i morgon bitti

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Ett svårt ämne att prata kring

Kl 17:00

Igår träffade jag en kvinna jag inte pratat med på ett par år. Nu korsades våra vägar och vi hann prata en längre stund och jag fick veta att hon varit sjuk i bröstcancer och blev opererad för två år sedan men nu blivit friskförklarad.
Hon frågade mig vad jag jobbar med nu och jag berättade om cancerkompisar.
Hon reagerade något oväntat med att säga att "allt det där skötte vi inom familjen" och antydde att ingen av dem hade något behov av att prata med någon utomstående. Jag och hennes man träffas en del i jobbet och han har inget sagt han heller.

Jag blir ännu mer stärkt av att det finns ett stort behov av det vi på cancerkompisar gör. Det verkar så svårt att prata öppet om cancer oavsett om man själv är sjuk eller anhörig. Förutom att para samman cancerkompisar vill vi också lyfta ämnet död och cancer för det är lika självklart att dö som att födas. Och långt i från alla dör ju.

Jag inser att jag har så mycket kvar att lära och nyss hittade jag det här på nätet,
en länk om bröstcancer - Karmastudien.

För mig har det blivit extra viktigt att röra på mig. Jag vill göra något varje dag. Idag har jag tränat min sving på Hylliekrokens GK.

Jag på Hylliekrokens GK, Limhamn, Malmö

100 bollar och 200 svingar tar ca 45 minuter

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Dagens text

Att öppna inre dörrar av Eileen Caddy

Carpe diem!

TGIF!

kl 16:20

På mitt mastermindmöte tidigare idag skrämde jag bort mina demoner, ja de jag vaknade med i morse. Tack Rasmus, Jan, Johan och Sten.

TGIF - Thank God I´ts Friday!
Nu ska jag snygga till mig, date i kväll, vi ska på Victoriateatern 
här i Malmö. Ja, date igen jag tänkte att han skulle få en chans till.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Min pep-bok

kl 07:30

Godmorgon!
Jag har sovit dåligt i natt. Det mest snurrar i huvudet med en massa "demontankar" som tänk om...
För det mesta kan jag peppa mig själv men inte nu i morse så jag fick ta hjälp av boken "Att öppna inre dörrar" av Eileen Caddy. Min årsdagbok som jag köpte januari 1990 men den gäller än.
Nu har jag läst dagens text och fått mina tankar att "vända" något.

Gör en bra dag alla!

Finns att köpa på Sök&Finn i Malmö

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Ett projekt blir äntligen till en verksamhet

kl 18.45

Idag blev det officiellt på arbetsgruppen för Öresunddirekt att mitt uppdrag som projektledare på Öresunddirekt blir förlängt på deltid fram till den 30 april 2013. Det känns så bra att som projektledare få möjlighet att jobba fram ett projekt till en verksamhet och få möjlighet till implementering.
Tack till Magnus Schönning, han i mitten på bilden, samordnare på Länsstyrelsen en av dem som varit med och gjort detta möjligt.

Nu kan alla företag som vill göra affärer över Sundet få kostnadsfri rådgivning alla tisdagar. Läs mer om det här: Träffa öresundsrådgivare

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Björn bodde ibland i garaget

kl. 21:17

I mitt arbete med Cancerkompisar poppar det oftare och oftare upp små minnesbilder om hur det var när Björne var sjuk i sin cancer. Det var en daglig kamp mellan det positiva glada jag och den oro jag kände av att inte veta när han skulle dö. Ibland svämmade känslorna över både för oss båda.

Ett litet smakprov ur min bok igen och denna gång direkt ur min dagbok:

Ur dagboken:
Sen kväll 23:30 och jag kan inte komma till ro:
I morse grälade vi. Varför sa han att jag aldrig slutför något och varför på det tråkiga sättet. Och jag som skrek tillbaka med att säga att han alltid överdriver. Och varje gång vi tjafsar går han rakt ut i garaget.
Visst kan jag hålla med om att jag går runt i huset och har flera små projekt på gång samtidigt. Men va f...n.
Det var ett gulligt ”förlåt/förklaring” jag fick på mailen i alla fall.
Åh han skrev om sin oro och vad han tänker på ... kring sin cancer och hur länge han ska få leva. 
”Jag är nog lite stressad” skrev han. ”Jag har pratat med Tomas och bestämt mig att jag ska jobba lite mindre så det ska bli lediga onsdagar framöver”.

På jobbet fick jag en stund över och hann gå ner till min arbetskamrat Björn. Det var skönt att prata av sig lite. Han berättade för mig att hans fru (som dog i cancer för nåt år sen) satt en hel del för sig själv och skrev brev efter brev. Nu förstår jag bättre, kanske i alla fall, varför Björne så ofta går ut i garaget och pysslar. Han behöver någonstans att få va själv och få göra nåt med händerna.

Jag vet inte hur jag ska göra!!! Jag gråter fortfarande varje dag när Björne inte ser det. I söndags kom han på mig och han blev så jättejätteledsen och det gjorde extra ont i mitt hjärta. Jag lider mer av det märker jag så det gör jag inte om. Då är det bättre att gråta för mig själv.  

Så här efteråt kan jag se hur vi skaffade vi oss var sitt andningshål, för att orka.
Björn gick ut i garaget och pysslade med bilen, klackade mina skor eller nåt annat och jag och jag stängde in mig med min dagbok och skrev allt jag ville och hade behov av att få ur mig.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Giraffas faser

kl 19:20

Hemma efter en ännu en arbetsdag. Dagar som ibland börjar redan vid 7.00 eller vid 10.00 och slutar allt från 15.00 till 20.00.
Jag har nästan börjat vänja mig med att vara företagare. Det är precis som en typ av sorgeprocess med alla de faserna, ja fast tvärtom då.

Den första månaden var jag i chock - hur gick till det till?
Andra månaden förstod jag inte hur allt att detta kunde hända mig, något jag längtat efter länge och velat så länge.
Tredje månaden ångest för hur allt ska gå, ska jag kunna leva på det här kommer jag att kunna fakturera varje månad enligt min plan.
Fjärde månaden och och nu när jag till sist fått något så när lugn inom mig kommer nästa chock och omvälvning - växtvärk med allt vad det innebär. Jag har haft mitt allra första möte med en redovisningskonsult och det var ...
Fortsättning följer då jag fortfarande är i chock. Allt har gått så fort.

Jag i flera olika roller i giraffa, cancerkompisar och golfspelare, änka, mamma, vän och dotter

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Bröllopsresan med oväntat stopp innan Öresundsbron

kl. 09:30

Den här veckan har jag ett par möten inbokade som rör mitt bokmanus. Det känns både pirrigt och spännande nu när det snart blir verklighet. Här kommer ytterligare ett smakprov ur boken "Vi la cancern på hyllan och köpte en BMW".
Förra gången berättade jag om när vi gifte oss hemma och nu kommer inledningen till vår annorlunda bröllopsresa i Björns så efterlängtade BMW.

Ur boken:
Den glimten jag såg i hans ögon när han pratade om bilen, BMW 535 i, 204 hk original 5 växlad, 5 dörrar, färddator, sportstolar i skinn med el-reglage, diamantsvart, var som ett barns på julafton.

Första omgången av cytostatikabehandlingen av cancern gick så pass bra så att Björn vågade sig på en omgång till då han ville vara så frisk som möjligt innan bröllopsresan.
Efter några besök på smärtkliniken hittade man en lösning som Björn blev nöjd med. Han hade oerhört svårt att svälja, nästan helt omöjligt. Morfininjektioner mot smärtan skulle vara ett sämre alternativ för då skulle han snart vara sönderstucken. Nu fick han en morfinpump inopererad i sidan mot ryggen. Pumpen var inte större än en mobiltelefon som han hängde i byxfickan och plastslangen gömde han under skjortan.
Den största fördelen med pumpen var att han inte behövde vänta på att jag eller någon annan skulle ge honom en dos morfin utan pumpen var förprogrammerad. Skulle han utöver det behöva en extrados tryckte han själv på extradosknappen när han kände att smärtan var på gång. För mig kändes det tryggt inför den kommande bröllopsresan.Vi rådgjorde med vårt sjukvårdsteam igen eller mest jag för Björn var redan helt inställd på att vi skulle åka iväg.
Vår kontaktsjuksköterska Mari sa:
”Bara åk och gör det nu”.

Björn hade planerat att vi skulle åka till Tyskland och Bern Kastel Kaus där han varit för flera år sedan och han ville så gärna visa mig runt där nere. Slutmålet var Provence och den vinprovning vi pratat om under flera år men som vi alltid skjutit fram och aldrig hunnit med.

En annorlunda resa med något annorlunda förberedelser som till exempel intyget. Mari hade sett till att det blev skrivit ett läkemedelsintyg för att lagligt kunna ta med mediciner över landsgränserna:

” To whom it may concern, I hereby certify that Björn Ekholm born Juli 5th 1950 suffers from gastric cancer since June 1999. he needs to carry with him following drugs: Durogesic plaster, Betapred tablets, Stesolid tablets och Morfin tablets. If you hace any questions regarding this illness or treatment feel free to call +46-40332070. Sincerely yours CM E".

Jag hade lovat Björn att få våra vigselringar graverade med datum inför resan och jag hade hämtat dom bara dagen innan.
Vi fyllde bilen med kläder, mediciner, näringsdryckerna, som jag tog med i smyg, och den röda kameran.

”Ja då är bilen servad och jag med” skrattade Björn. 
”Nu åker vi”.

Mari och min mamma vinkade av oss och så var vi äntligen på väg.
Björn körde och när jag tittade på honom såg jag att han hade ett stort leende på läpparna.
”Äntligen Inga-Lill” sa han. ”Som jag längtat efter att få vara lite normal ett tag”.
”Jag med” svarade jag.
”Skönt med sätena” sa Björn. Jag hörde det surrande ljudet och såg i ögonvrån att ryggstödet rörde sig fram och tillbaka.
”Ja, bilen är perfekt”.
Vi skulle åka över Öresundsbron och betalstationen närmade sig. Jag sträckte mig fram mot handskfacket hittade brobizzen och fäste den på framrutan och bommen gick upp utan problem när jag hörde Björn som stönade och sa:
”Jag mår illa som fan”.
”Stanna nu då” sa jag så lugnt jag kunde men det gick som en stöt ner mot magen.
”Ja men var”? Han nästan skrek till mig.
Tur i oturen hade vi valt den högra filen den som låg närmast vägkanten och det fanns inget annat att göra än att stanna trots stoppförbudet. Björn slängde snabbt upp bildörren.
”Jag måste spy” sa han.
Jag hörde hur det fullständigt rann ut ur honom men jag tittade bort, öppnade handsfacket och tog fram en toalettrulle, rev av en lång bit och gav till honom:
”Här Björn, känns det bättre"?
”Jag har jätteont i magen också”.
Jag for ut ur bilen och kollade mig snabbt runt omkring. Jo, det fanns en toalett längre bort.
”Där Björn” sa jag och pekade mot en liten bod och han sa inget utan rusade mot boden med handen framför munnen. Min första impuls var att rusa efter men jag satte mig i bilen igen.
Det gjorde ont i magen men jag tänkte att jag måste behålla mitt lugn för vi måste komma iväg på vår resa.
Tankarna snurrade fortare och fortare. Hur ska det här gå. Vi har knappt kommit iväg och han mår redan så kasst. Kanske det bara var idag. Jag tittade bort mot boden och uppmanade all min styrka och satt stilla kvar i bilen. Jag uppmanade mig själv att andas långa djupa andetag.
Efter en evighet kändes det som men kanske fem minuter senare var han tillbaka.
”Ja det var det”sa han.
”Hur mår du?”.
”Jag har lite diarré bara. Men nu mår jag prima igen och nu kör vi”.
Jag sa inget utan bara nickade och så var vi på väg.


Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Cancerprat på golfbaban

kl. 10:20

Cancerprat är på gång på hos många fler än jag kunnat ana. I går på golfbanan träffade jag lördagsgänget, damer 55+, för en 9-hålsrunda. Vi känner varandra på olika sätt. Några umgås utanför golfen och några av oss ses bara på golfbanan. I fikapausen frågade därför en av damerna vad jag arbetade med. När jag berättade om cancerkompisar fick jag genast höra flera berättelser. En som hände nyligen fastnade i mitt huvud var den om frun som skulle ge sin ena njure till sin man.

Han hade varit varit sjuk en längre en tid men nu skulle han få hennes ena njure. I operationssalen sa dom "hej vi ses snart igen" till varandra.
Några timmar senare fick mannen veta att han inte hade fått hennes njure utan han fick i stället beskedet att hans fru var "full av metastaser" alltså cancer.

Hon lever fortfarande efter otaliga operationer och behandlingar men hur länge vet ingen.
Hastigt blev det ombytta roller. Han är nu själv friskförklarad och anhörig till en allvarligt cancersjuk.

Vilka svängningar livet kan få på bara några timmar. Jag var bara tvungen att få berätta.
Det är skönt att ha cancerkompisar som jag kan prata med. Det här är en av dem.
Vill du också få en egen cancerkompis eller stötta någon kan du anmäla ditt intresse dig på cancerkompisar.se 

En av mina cancerkompisar, min dotter Alexandra, och vi som arbetar med att hjälpa andra som behöver en egen cancerkompis

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Anhöriga till cancersjuk

Nu när vi börjat arbeta med cancerkompisar så letar jag runt en del på nätet och söker och skriver "anhörig+cancer" och hittar intressant läsning.

Den här artikeln är skriven för 2 år sedan men ... och var finns strategierna för oss anhöriga?

Brist på stöd gör familjen sjuk

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Om cancer och sex

kl 13:00

Ett smakprov ur min bok som jag skriver på. Jag blev påmind om ämnet sex och cancer när jag var inne och läste på Facebook Cancer och sexualitet

Ur boken februari 2001, 6 månader innan han dog:

”Fy fan vad smal och mager jag är, hur kan du tycka om mig” sa han.
Björn hade ställt sig i bara kalsongerna framför spegeln.
Jag svarade inte och han fortsatte.
”Du, nu väger jag bara 65 kilo men jag är fortfarande lika lång, 185” och han skrattade till något.
”Men Björne jag tycker om dig som du är det sitter ju inte på utsidan det vet du ju” svarade jag och gav honom en puss.
”Ja det var ju ett tag sedan” fortsatte han.
”Vadå” frågade jag, gick bort till fönster och drog upp persiennen.
”Sen vi hade sex alltså, jag minns knappt när det var”.
”Inte jag heller, sa jag, gick fram och kramade om honom.
”Fy fan vad kall du är”.
”Ja det var ju jävligt romantiskt du” sa jag och så stod vi där omslingrade framför spegeln bägge två.
”Du är för kort, det har alltid sagt”, skojade Björn. ”Nu har jag bråttom för Tomas väntar på mig på kontoret” och vips var ute genom dörren och jag hörde på långt håll hur däcken tjöt när han körde runt kvarteret.
Hade han gått ner i vikt, ännu mer tänkte jag.

Jag skrev dagbok under hela Björns sjukdomstid, det var mitt sätt att ta hand om mina tankar, det jag inte vågade säga högt, och ett sätt att hantera min frustration.

Ur dagboken:
Vilken överraskning.
Att han tog upp det.
Min modiga gulliga man. Kändes som ett förbjudet ämne för mig att ta upp. Sexlusten som både finns och inte finns.
Stackaren, han känner sig som ett ”biafrabarn” och har svårt för att jag ska se honom naken. Aldrig att han undviker mig men han har ju rätt. Han är jäkligt mager och han ser fördjä... ut. Kommer han att bli ännu magrare?
Fast jag undrar varför jag får olika bilder av Björn i mitt huvud. Ibland ser jag den friska Björne och då får jag en bild av honom från det året vi träffades och ibland den sjuke magra som ju inte alls är min Björn. Som om det är en helt annan person. Suck!!!

Björn som jag vill minnas honom

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Om att att vara anhörig

Kl. 19:00

Jag såg nyss ett avsnitt av Fråga Doktorn på SVT1 om att vara anhörig och jag fick massor av egna erfarenheter bekräftade och det kändes bra.

Som t ex att:
- det är viktigt som anhörig att få hjälp för att orka då jag är viktig för den som är sjuk
- som anhörig har jag ett stort behov av att få prata med en likasinnad
- vänner försvinner för att dom blir själv rädda
- information är viktig och att den kommer tidigt
- den som är anhörig behöver uppföljande kontakt eftersom jag i det akuta skedet blir chockad och sedan glömmer bort att söka hjälp för egen del
- är jag annorlunda nu efter att jag sett min man dö hemma? Ja, man får en erfarenhet som inte alla har och den ska man gärna dela med sig av

Vi på cancerkompisar arbetar för högtryck med att hjälpa så många vi kan. Vi vill att alla som vill ska ha någon att prata med, att få sin egen cancerkompis.

Teknik är viktig när man bygger verksamhet

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

En vecka med cancerkompisprat

kl. 13.26

Mina funderingar så här på en söndag.
Här sitter jag sitter vid mitt köksbord, har nyss skrivit några rader i min dagbok, och funderar över veckan som gått och vad som hänt..

Vi på cancerkompisar har parat samman vårt första cancerkompispar, det känns stort, och vi har haft möten kring hur vi ska bygga upp vår hemsida för att kunna hjälpa fler att bli cancerkompisar.
Möten i giraffa kring nya uppdrag.
Planering kring Nätverket Mångkulturella Sveriges arrangemang.

Du som följer min blogg vet att jag har nyligen lagt ut några smakprov ur min kommande bok. Det har gjort att det plötsligt händer nya och oväntade saker och med anledning av det har jag börjat se på mig själv med lite nya ögon. Om du skulle fråga hur allt började skulle jag nog svara att allt började kanske egentligen när jag startade mitt företag giraffa. Jag började välja på ett annat sätt och började säga ja till mig själv, kanske.

I fredags träffades vi i mastermindgruppen för tredje gången och jag gick därifrån, igen, redo för mina nya utmaningar. I vår grupp gäller det att vara öppen och tänka utanför boxen för att kunna både ge och ta emot råd. Jag väljer själv vilka frågeställningar som jag vill ta upp. Min fråga gällde hur jag ska presentera mig för omvärlden kring jag jobbar med. Det känns svårt för mig nu när jag har flera projekt igång och jag upplever att jag "spretar" åt flera håll. Tack igen till coach Rasmus Carlsson och mina kompisar i mastermindgruppen för givande input. (Var kommer begreppet mastermind från? Tips, se en video med Napoleon Hill)

Nu vet ännu fler vad vi på cancerkompisar gör.
I går kväll var jag bjuden på fest med människor jag aldrig träffat och då kommer frågorna om vad jag jobbar med ganska naturligt. Än en gång fick jag berätta om cancerkompisar och min egen historia och träna på cancerprat.

Fest med grekiskt tema. Här ser du oss, grekiska gudinnor hemma hos Helene

Gör en bra söndag alla!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Min nya pitch

kl 14:45

Hej, jag heter Inga-Lill Lellky och jag jobbar med cancerkompisar.
Så kommer min presentation att vara...
Det kommer mera...

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Syns man inte finns man inte

kl 20:30

Jag kom igång sent idag och har varit på nätverksmöte ute på Luftkastellet så jag fick ta bilen fram och tillbaka. Öresund Business Meeting arrangerat av Öresundsbron för tredje året på rad. Mycket folk som alltid och det gäller att synas så än en gång kom min gröna kavaj fram.

Hemma igen har jag haft sonen Alexander här som datasupport och vi har suttit stilla vid köksbordet i tre timmar förutom en kort tur ner till Di Penco mitt över gatan för att hämta mat.
En kort dag och då menar jag en dag med knappast några steg alls för min del, bara 1 254 av 10 000 planerade steg. Eller är det fel på batteriet? Näh, i morgon blir det nya tag och bilen får stanna hemma.

En sån här skylt låg på våra stolar, på andra sidan stod det JA och varje gång publiken fick en fråga svarade vi med att hålla upp våra skyltar.

Magnus N:son Engelbäck, Företagarnas nya regionchef här i Syd och jag och en företagare från Tomelilla.
Jag brukar ta på min gröna mingelkavaj vid större arrangemang för syns man inte finns man inte som Gunilla brukar säga.

God natt!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

En seg morgon...

kl 12:31

Nu har jag äntligen vaknat till. En seg morgon men så är det väl ibland även för mig.
Det blev ingen stavgång i morse så nu ligger jag risigt till med stegen idag.
Va?
Jag märker nu att jag inte ens satt på mig stegräknaren.

Näh, nu ska jag åka ut till Luftkastellet på Öresund Business Meeting och nätverka och skaffa mig steg, näh jag menar kontakter.

Nollorna stirrar på mig

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Tre bra affärsmöten idag

kl 19:50

Min dag avslutas med After Work med Rotarykollegor på Kramer. Vi träffas första onsdagen i varje månaden. Jag tar en bild genom fönstret när jag går hem och på väg mot min cykel.

Bakom rutan syns Calette och Peter

Dagen började med att vi på cancerkompisar träffade Linus på inka över en lunch på Skeppsbron för att diskutera nya möjligheter för vårt projekt med cancerkompisar.se

Linus på inka och jag tillsammans med Alexandra på Skeppsbron


Eftermiddag och jag ska träffa Wivan Kristina Sandberg för ett 121-möte. 
Det var evigheter sedan vi sågs.

Jag på väg in på Raw Food på Friisgatan

Oj, vad vi hade mycket att ta igen.
Wivan arbetar numera med hälsan i fokus med Mannatech och driver eget företag. Vi pratade bland annat om hur viktigt det är att fokusera på vad jag vill göra i mitt företag och hur klokt det är att våga erkänna när jag behöver stöd och kunna be om hjälp.

Wivan står i baren och beställer något... jag testade en lökkaka och en smooothie

9 948 steg och snart god natt!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Sylvester är morgonpigg

kl 10:15

Jag har varit hundvakt sedan igår kväll till pigga Sylvester som väckte mig tidigt.
Det blev en lång runda i Pildammsparken och som avslutning släppte jag honom lös inne i Tallriken. Tallriken inne i Pildammarna har blivit en daglig mötesplats för hundar. Det är både små och stora hundar, olika raser med olika temperament. Jag är aldrig orolig för Sylvester för han säger till om det är något han inte gillar. Han är en liten kaxig dvärgpinscher.
Roligt tror jag att han hade. Jag räknade inte hur många varv han sprang runt men tror du att han är trött nu?
Nix inte alls.

Hemma igen fick jag ta fram burken med hundgodis och utmana honom lite.
Jag har tre trick som jag tränar honom på och det är att:
1. snurra runt
2. sitt, ligg och så lägger jag en godisbit och han får vänta på mitt varsågod
3. jag säger "give me five" och då hoppar han upp och ger mig tassen, grymt alltså!

Hundgodis som matte lämnat här hos mig

Nu är han stilla, en stund i alla fall

Nu ligger han och sover och jag jobbar vidare.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

I kväll är jag hundvakt

kl. 22:30

I kväll är jag hundvakt och efter några extra turer ute har jag nästan kommit upp till mina 10 000 steg per dag som jag planerar, ja det blev 9 211 i alla fall.
Tack Sylvester!
Hans matte Alexandra skriver allt om Sylvesters liv på bloggen
Hunden Sylvester 

Sylvester helt utslagen efter kvällens promenad

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

I mitt jobb så går och står jag mycket

kl. 16.42

I mitt uppdrag på Informationstjänsten Öresunddirekt går och står vi mycket särskilt på tisdagar. Då har vi drop in för företagskunder som vill göra affärer över Sundet. Min stegräknare har suttit på sen stavpromenaden i morse, jag ska räkna samman alla mina steg senare i kväll.

Stig Sörensen från Köpenhamns företagsservice, Cecilie Stranger Thorsen från Nyföretagarcentrum Öresund och jag efterpratar

Representanter från Pwc, Sparbanken Öresund och Skat Öresund var inbjudna

Kristian, SkatÖresund och Andreas, Utlandsskattekontoret "byter kunskap"

                     Tack från Stortorget 3 i Malmö för denna gången.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Smakprov ur boken "Vi la cancern på hyllan och köpte en BMW" - 3

kl. 22:10

Jag fortsätter att dela med mig av mitt manus ur boken med arbetsnamnet "Vi la cancern på hyllan och köpte en BMW".

Björn hade friat till mig från sjukhussängen och nu skulle vi vigas hemma. Det blev den 28 oktober, ett par veckor efter att vi fått veta att Björn inte skulle överleva sin cancer. Överlevde han julen hade han tur hade läkaren sagt.

Björn hade frågat vår granne Rune som var pensionerad präst och han hade lovat att ställa upp och viga oss hemma.

En stund innan vigseln

Ur boken:
Vi stod i dörröppningen till vardagsrummet i villan. 
Glasdörrarna med de blyinfattade glasen fångade upp solstrålarna som spred sig runt om i rummet. Det såg så varmt och ombonat ut. Jag tittade mig omkring och såg på alla som satt ner runt omkring oss. Det var knäpptyst. Rune stod med ryggen mot de andra och mittemot oss med ett stort och varmt leende på läpparna. 
Jag tittade mig omkring flera gånger bara för att få lov att njuta av stunden och såg ännu en gång solens reflexer som rörde sig runt om i rummet och det kändes som om tiden stod stilla. Om så bara för en sekund kände jag mig lugn inombords.
Min nya klänning, en beige linneklänning i romantisk stil, som Björn hade valt ut. Jag tittade upp på honom och på hans nya fina skjorta och slips, och såg att han log med hela ansiktet, bara mot mig. 
Mina ögon vattnades och en tår ville rulla ut. Björn såg så lugn och stark ut. 
Rune harklade sig och jag vakande till:
”Kära brudpar”.
Ceremonin var kort och vacker. Rune var van vid att viga par i hemmet hade han tidigare berättat för oss. Efter den korta ceremonin kramade Rune oss två, höjde sitt glas, bad alla resa sig upp och han utbringade en skål för oss. Några snyftningar hördes runt om i rummet men jag vågade inte titta. Rune sänkte sitt glas och sa:

”Inga-Lill och Björn, varmt lycka till med allt”. 
Jag hade lyckats hålla tårarna borta under hela ceremonin men nu gick det inte längre.

Rune Präst, jag och Björn hemma i villan den 28 oktober 2000

”Kom fru Ekholm så går vi ut och luftar oss” sa Björn. 
Innan vi ens hann vända oss om var mamma framme och ville lyckönska och krama om oss. 
Så där stod vi och tog emot allas kramar och det var ganska tyst i rummet.
Till sist sa Björn:
”Kära vänner” och alla stannade plötsligt upp:
”Näh, nu ska jag ut och ta ett bloss”.
Min bror som liksom Björn ofta skulle skoja sa:
”Det var på tiden” och vi gick ut i trädgården och alla andra följde efter, glada och lättade över avbrottet.

Där stod vi utspridda över gräsmattan och alla pratade och skrattade. Jag tittade bort mot Björn där han stod i sin vanlige pose med det ena benet lite framåt med ett stort leende på läpparna han och såg han riktigt belåten ut. Jag minns att jag tänkte att det här var en annorlunda dag på flera sätt. Alla som vi ville skulle komma var här trots med så kort varsel. 
Att gifta sig hemma var så annorlunda, så personligt och fint.

Jag ville minnas allt. Jag kände hur trött jag var men vågade ändå inte slappna av.

Björn hälsar välkommen till bords

”Varsågoda alla” sa jag och klappade i händerna och alla gick in igen och vi satte oss.

Tur att Björn gått med på att beställa catering, det trodde jag aldrig att den stora kocken skulle gå med på.

Björn klingade i glaset, reste sig upp men satte sig direkt igen och ursäktade sig med att han satt ner och tackade alla som kom. 

Björn hade lovat mig bröllopspresenter varje månad framöver så länge han levde. Vi visste bägge att vi aldrig skulle få fira ettårig bröllopsdag så därför hade han planerat en bröllopsresa. 

Ur dagboken: 
Vilken dag. Så efteråt känns det hur knäppt som helst.
Fast lite förvånad att jag kände mig så glad idag. Jag blir bättre på konsten ”att leva här och nu”. 
Yippi!
Carpe diem alltså. 
Sån himla tur, Björn var så pigg idag. Det märktes att han älskade att ha gäster hemma.
Det värmer i hjärtat att se honom skratta. Så duktig han är på att njuta av stunden. Hur många cigaretter rökte han idag.
Tack, tack Björn om det är någon jävla mening med allt för mig så är det väl att jag lära mig att leva här och nu. Idag blev jag påmind om mitt carpe diem Jäklar vilken träning jag får. 
Han säger aldrig carpe diem han bara gör det, lever på som om det var det mest naturliga sättet att leva på.
Det var svårt för några av våra vänner att vara med idag men jag är glad att dom kom. Nu har vi gemensamma minnen.
Åh, presenter också. Den röda kameran från Alexandra den ska jag ta med på resan. En röd, min älsklingsfärg och så bra med bärbara telefoner, typiskt Sven och fru BM.

Shit, ingen bröllopstårta, fan det glömde jag bort. Vem märkte det.
Oj vilken dag, jag är helt slut och jag måste sluta sällskapsröka, nu!!!
Så nu är jag fru igen.
Jag som längtat att bli omgift.
Är det så här det ska kännas? Det känns annorlunda och…
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Trots nätverkande en helt vanlig måndagkväll saknas några steg

kl 17.30

I kväll var det releaseparty för tidningen Företagaren som nu blir en publik tidning.
Företagarna Syd är rutinerade på att arrangera avslappnade och chosefria mingel och här träffar man alltid både gamla som nya affärsbekanta.

I kväll träffade jag Chriztian Hallström som driver företaget Affärsutveckling Öresund och min Rotarykollega Rickard Häll från Deloitte.

Jag och Chriztian Hallström

Jag och Rickard Häll

Jag gillar när jag får påsar som står stadigt när jag ställer den ifrån mig.

Den nya publika tidningen, 49 kr i handeln

Trots mingel och shopping på Hemköp och en snabbtitt på Åhlens rean på hemvägen kom jag bara upp i 8 200 steg idag av mina planerade 10 000.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

En nästan helt vanlig helg i mitt liv

kl 9.30

Varje dag vill jag gå minst 10 000 steg vilket borde göra ca 70 000 steg på en vecka. Jo, jag har köpt mig en stegräknare.

För mig är det viktigt att röra på mig för då mår jag som allra bäst och genom att också mäta det jag gör får jag motivation att fortsätta även när det ibland känns motigt. Nu har jag räknat samman veckans steg tillsammans med mina helgactions, 76 000 steg, jippie!!!

Jag är en av bibliotekets stamkunder. Jag måste alltid ha något att läsa kvällar och helger. den här gången var Alexandra med och vi lånade böcker på temat "anhöriga till cancer". Det fanns inte mycket att välja på. Jag får snabba på med min bok alltså.

Work-out i stallet med familjen. Det var det enda sättet att hålla värmen i ett stall en fredagskväll.

Jag och Winnie på Wallmansshow på Amiralen håller hårt i våra biljetter - 840 kr/st och här vet vi ännu inte vad slutnotan kommer att gå på, tur är väl det.

Jag och min kära Jeanette på Wallmansshowen, vi skålar i Cosmopolitan

Vi och alla andra på Wallmans, dans ger steg.

Mitt pris från söndagens golftävling - en gås. En golfrunda blir ungefär 16 000 steg

Nu ser jag fram emot den här veckan och om jag ska slå förra veckans 76 000 steg?

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer