Nu va´ det jag på kö!

Kl. 9.10

Jag  har aldrig en tråkig stund då jag både arbetar och umgås en hel del med mina bägge barn.

Under våra planeringsmöten, när vi alla tre är samlade, blir det oftast livliga diskussioner och alla vill säga sitt och ibland dessutom samtidigt. I veckan var det Alexander som försökte komma in i samtalet.

Jag satt mitt emot honom och såg hur han sträckte på sig, viftade lite med handen och efter en stund när han inte lyckades komma in i samtalet höjde han rösten något och sa "nu va´ det jag på kö".

Jag  skrattade till inom mig.
Smart!
Att avbryta och få komma till tals och utan att någon tog illa vid sig.

Tur att vi har möten, för vem vill väl arbeta ensam?

 GÖR en bra dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Personer som ger energi är nödvändiga

Tänk att en sådan här liten person kan konsten att sprida både energi och glädje runt omkring sig. Lilla söta Cindra ger mig energi. I veckan var hon på besök för första gången hemma hos mig och jag kunde äntligen ta fram min hattask där jag sparat halsband, sjalar, skärp, glasögon och annat smått som hon genast dök ner i. Hon kan konsten att leva "Carpe diem"!

På bilden: Cindra hemma hos mig på 6:e våningen

På bilden: min hattask med allt möjligt i 

På bilden: Cindras mamma PaulinE

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Ett möte med 100% Charlotte

Idag träffade jag Charlotte Rudenstam för att få råd kring boken "förbjudna tankar om cancer" som jag skriver på. Vi har fått kontakt genom gemensamma vänner men bara "mötts" via sociala medier, Facebook, tills idag. Jag vill inte ge mig in på att presenta henne men jag kan tipsa om hennes läsvärda blogg "100 % Charlotte".

Hon mötte mig i hallen med en varm kram och jag märkte omedelbart att hon är 100% öppen och ärlig med vem hon hon är. Jag fick flera goda råd av henne kring att våga vara öppen och det kommer att märkas här på bloggen "Inga-Lill sticker upp huvudet". Hon har själv skrivit flera böcker och jag kände mig som en "svamp" som sög i mig allt hon berättade. Själv berättade jag att jag är i "övergångsfas" mellan vad jag arbetar med nu och vad jag vill göra framöver och hur svårt det känns för mig. Hennes råd är att jag ska vara "snäll mot mig själv" och låta processen få ta tid. Oj, otåliga jag får ännu en sak att träna på.

Tack Charlotte för ett härligt möte och vansinnigt gott hemmamalet kaffe.


Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer