JAG BLIR UPPRÖRD - OMÄNSKLIGT!

I dagens SDS står det om 6-årige Axel som kommer att dö av sin cancer och att han kan inte kan få dö hemma.

Jag blir riktigt upprörd.

Jag är ingen politiker och vet inte hur det prioriteras men herregud...nog borde väl våra skattepengar räcka till detta.
En 6-åring som ska dö och föräldrarna som kommer att mista sitt barn, hur tänker vi 2012.

Läs artikeln och säg vad du tycker, till artikeln: I SDS idag 

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

JAG MINNS - BJÖRNS FÖDELSEDAG

                       på bilden: min man Björn uppe i sommarstugan vid sjön Sommen


Jag fick ett sms från min svåger Sven, Björns bror nyss

" idag skulle det ha blivit fössledagsfest...om det hade varit som det skulle" kram S

Jag saknar min Björn fortfarande fast så många år gått sedan han dog i cancer tidigt en solig morgon hemma i vardagsrummet.
Känslan finns fortfarande kvar i min kropp hur det kändes och jag minns att jag tänkte "äntligen tog det slut".
Att han fick dö efter månader av smärta. Det var tufft att stå vid sidan om...


Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

PAUS I SKRIVANDET

På bilden: jag sitter på min balkong på 6:e våningen med Mac

Carpe Diem

ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

MAC OCH JAG - UTOMLANDS

på bilden: jag och Mac, på Station Triangeln, på väg till Köpenhamn

Allt blev så enkelt plötsligt!

Jag tog Mac med mig till Köpenhamn över dagen för att jag ville testa hur det skulle fungera med att ha en laptop med mig. Min tanke var att när inspirationen skulle "poppa upp" ville jag vara redo.

Så här gick det.

Jag tog Öresundståget mot Köpenhamn.

Första stoppet var Örestad, det tog bara 15 minuter, men jag hann plocka upp Mac och med lägga upp några mappar och byta bakgrundsbild.

Mot Metron. Det blev fem minuters väntan i solen.

Vidare med Metron från Örestad till Islands Brygge, det tog 20 minuter, hann jag skriva två sidor på den sista delen av boken "Förbjudna tankar om cancer".

Fyra timmars möte och på väg hem igen hann jag med att läsa mina mail, från min iPhone, jag var alldeles för trött i huvudet för att ens tänka tanken att plocka upp Mac från väskan.

En effektiv dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

             

MIN MAC OCH JAG - FÖRSTA NATTEN

       

                               på bilden: hemma hos mig i mitt sovrum på 6:e våningen

Igår bytte jag ut min Mac mot en ny, MacBook Air, och jag kan berätta att första natten gick hur bra som helst.

Nu är absolut redo "att starta upp mitt nya liv".
Jag har bestämt mig för att jag ska ta ta med mig Mac överallt och det ska bli spännande att se vad som kommer att hända, vad som kommer att "komma till mig".


Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

ÄNTLIGEN - EN NY MAC -NYTT LIV

på bilden: hemma hos mig på 6:e våningen

Idag är första dagen i mitt "nya liv"!
Symbolen är min nya laptop som kommer att få vara med mig överallt vart jag än går. Nu kommer jag att kunna jobba med min bok så fort inspirationen kommer.

Till höger står min kära gamla Mac, jag kan bara inte slänga den.
Hur skulle du göra?

Carpe diem!

OMG

                                                   Ooo...My God!

Nu är det stora beslut på gång.

Boken är klar för att lämnas bort till en redaktör för att skrivas klar - men till vem?

Boken som handlar om "förbjudna tankar om cancer".

Vi ska starta upp ett företag - men när?

Jag behöver ett jobb från den 1 september - men vilket?

Nu gäller det för mig att göra det som jag brukar säga till alla andra - att våga och leva carpe diem!

Högtryck ute högtryck inne!

                                                   
                       
                   Vi arbetar för högtryck med konceptet kring boken "förbjudna tankar om cancer"

                                                                På bilden: på hemmakontoret



                                             Glad midsommar önskar vi alla bloggläsare!
                                                         Ingalill & Alexandra

Mamma lyssnar alltid

                                        
                                        Mamma på Lilla Torg i Malmö och äter författarlunch

                                                                       På bilden: min mamma Laila

Hon orkar alltid lyssna på mig och det är jag så tacksam över.
Det har varit och är fortfarande en lång och ibland smärtsam process att skriva den här boken.

Jag "blottar mig" en hel del i boken och ofta behöver jag stämma av, med någon som jag litar på, t ex om hur jag ska formulera mig i en särskild situation.

Då behövs mamma, som alltid orkar lyssna klart och hon står alltid på min sida.

Tack mamsen!

Carpe Diem!

Vi på giraffa jobbar för högtryck!

                                                            
                                                             En av giraffas grundare

                                                   På bilden: Alexandra, som tillsammans med mig startat giraffa


Nu arbetar vi med vår affärsplan, listar våra prospects och filar på vår mission.
Mission, alltså varför vi gör det här, ja vi vet varför så klart men det måste ner på "pränt", och det är inte det enklaste.
Det är här Alexandra kommer in i bilden.
Jag är bara författaren och den blivande föresläsaren och Alexandra tar hand om resten.
Hon har gjort logotypen för giraffa, upprättat bloggen, skissar nu på en webb, upprättar massor av dokument och lååå...nga "to-do-listor".
Tja, vad ska säga - planering är A&O för att lyckas.

Carpe diem!

SMI - Soul Mass Index

Jag skriver på den sista delen av min bok med arbetsnamnet "vi la cancern på hyllan och köpte en BMW"
Delen som handlar om vad som hände i mitt liv efter det att Björn dog. I samband skrivandet "ser jag annat" som jag inte sett tidigare.

Jag kommer över de mest underliga böcker när jag går på biblioteket.
Jag ser udda tidningsartiklar.
Jag "googlar" och får upp det ena mer spännande än det andra.

I ICA-kuriren som jag normalt aldrig läser hittade jag en notis om SMI, Soul Mass Index.
Utdrag: jag önskar förtäta min själ...genom att sluta konsumera skräpkultur, typ usla tv-serier och lägga patiens på datorn, och i stället ta ut själen på regelbundna motionsrundor...

Nu blev jag tvungen att "googla" och då hittade jag, en annan vinkling, en forksningsrapport kring SMI.
Jag har valt att länka till en blogg där SMI finns beskrivet och till Wikipedia.

 en annorlunda blogg

Dr Duncan M på wikipedia

Och vad hände idag? Jo jag råkade trycka på fel knapp på min tv i köket så den börja söka nya kanaler. Och nu har jag inga kanaler! Men de blir ju bra. Nu kan jag "jobba" med mitt SMI, eller...

                                               På bilden: jag, på väg ut för att förtäta min själ"? Tja kanske inte rätt "outfit"? 


Vet inte om jag fick ihop något här men jag säger som vanligt - Carpe diem!

Tur jag är långledig!

Jag har plockat fram några av de böcker jag läst genom åren som handlar om "meningen med livet" eller hur ska definiera dem?

På fotot: hemma på mitt matrumsbord

Alexandra och jag har tillsammans tittat igenom dem för att få tips kring vilken/vilka som kan bli den "rätta förläggaren" att ge ut min bok.

Nu ligger alla framme och jag blir sugen på att läsa om några. Den första jag ska börja med är "Den nionde insikten" av James Redfield. Den läste jag 1995 och jag minns att den gav mig massor då.
Tur att jag är långledig!

Carpe diem!

Cancerprat från en cancersjuk

Tack vare Olle, en ny bekantskap, fick jag tipset om George Schottl webb och blogg där han skriver om sitt liv i "dödens väntrum".
Han har fått en dödsdom och levt med den under flera år.

Jag har lusläst han webb och jag är imponerad över hans driv och att han vågar blotta sig, tja vad har han att förlora.

Mina tankar går till hans familj, hans fru och barn som även de lever i detta, varje dag!

Läs han webbsida: George med liemannen bakom axeln
Han finns på Facebook också, du söker på hans namn.

Jag har inte många sidor kvar på boken och och samtidigt letar jag efter "rättt" förläggare.

Carpe diem!

Jag har hittat min stil

På bilden: min stil när jag är på kalas och firar Jeanettes fördelsedag, min bonusdotter

Nu har jag hittat min stil. Efter 130 sidor.
Äntligen!
Min skrivarstil, mitt eget språk, min röst eller vad ska jag kalla det.

I de första 130 sidorna i boken beskriver jag hur vi två möttes fram till den
dagen han dör (allt om boken finns under fliken ""boken") hemma i vårt vardagsrum.
Det har tagit mig två år och många många timmar av hårt arbete.

Del två av boken, som jag nu bearbetar, börjar med att vi ska gå på
bröllop, dagen efter att han dog. Det var Björns exfru och hennes
Anders som skulle vigas och jag hade lovat min man att gå vad som än hände.
"Om jag är död så lova att du går", sa han.

Nu plötsligt "går allt som en dans".
Jag skriver och skriver så slutet av boken kommer att vara klar, tja när
den är klar, nu har jag i alla fall äntligen hittat min "skrivarstil".
Kära vänner som följer mig, ha lite tålamod, snart är jag klar.

Det gäller att aldrig ge upp, men jag ska villigt erkänna, jag har varit
nära många gånger.

Carpe diem!

Mitt "bulbmoment"

Igår träffade jag bägge mina barn och fick en riktigt stor "spark" samtidigt som jag fick svar på en mängd frågor frågor kring mig själv, min bok och varför jag vill det här.

Hela kvällen och natten har massor av frågor snurrat runt i mitt huvud:
Vad är det jag håller på med?
Ska det vara så svårt att skriva klart?
Varför gör jag en massa annat runt om kring?
Varför ringer jag inte det där samtalet till förläggaren jag fått en "krattad" referens till?
Vad är det som håller mig tillbaka?

Mitt "bulbmoment", det gick plötsligt upp ett ljus för mig.
Jag hade tillfälligt bara tappat bort mig själv en smula.
Men jag förlåter mig själv för det.
Jag triggas helt enkelt av att hitta på nytt hela tiden och har svårt att slutföra saker.
Men nu ska jag "sträcka på mig" och ta nya tag.

2 tack är på sin plats
Tack till A1 och A2 - ni är alltid ärliga om än i bland brutalt, men det ger resultat.
Tack A1 för den nya layouten som inspirerar mig redan - den känns som jag, eller vad säger du läsare?

Gör en bra dag - Carpe diem!

Tröst - önskar jag haft en magisk napp

Behöver jag tröst? Som vuxen?

Jag minns när jag var barn hur min mamma tröstade mig när jag behövde det men jag kommer inte ihåg om använde napp, jag tror jag hade en "snuttefilt" av något slag.

I lördags var jag barnvakt till lilla Cindra 1 1/5 år, det här är hennes napp, och när det närmade sig läggdags blev hon lite trött och frågade efter nappen. Hon ville sitta bredvid mig i soffan och hon lutade sig mot mig och sög så intensivt på nappen. Hon tittade upp på mig tog ur nappen ur munnen och sa "Ingalill smaka?".
Jag sa inget utan tittade på henne och så kom jag att tänka på den tiden som jag vårdade Björn hemma och de gångerna jag behövde trösta honom när han mådde illa och spydde upp det mesta av det han åt.

Det var svårt att se honom må så dåligt och ibland kändes det som om "mitt hjärta svämmade över" av oro hur jag skulle kunna trösta och hjälpa honom på bästa sätt.

Tänk om jag hade haft en "magisk napp? Oftast somnade han på soffan av utmattning när han hade spytt och då var det min tur att behöva tröst.

Då ringde jag mamma.

Jag behövde aldrig säga så mycket, hon förstod. Hon var och är fortfarande min tröst, en bra lyssnare, hon vet hur hon ska trösta mig.

Vem tröstar dig?

Carpe diem!

Möjligheternas år

Det bara kommer saker till mig nu men jag ska vara lite "hemlig" med det ett tag till.

Min research för boken är klar nu.
Just nu arbetar jag med att skriva en kort sammafattning för varje kapitel. Det känns viktigt för mig att få fram mina budskap.

Det jag vill förmedla med min bok är bland annat de "förbjudna känslor" som vällde upp inom mig under tiden Björn var sjuk.
Som att jag ibland önskade att han redan var död. Det blev alldeles för svårt emellanåt att se honom tyna bort framför ögonen på mig.
Jag vågade inte berätta för någon om detta utan jag skrev av mig, min dagbok blev min bästa vän.
Nu så här efteråt vet jag att det är ok!

Så fort jag är klar med sammanfattningarna ska jag hitta en förlagsredaktör.

Carpe Diem!

MÖJLIGHETERNAS ÅR!

GOTT NYTT ÅR 2012
och jag tänker och känner att det här är "mitt år". Det år då mycket kommer att hända.

Jag har arbetar många timmar med att skriva, ändra, läsa på min bok tillsammans med Alexandra.
Just nu har hon den för läsning - igen.

Nu är jag riktigt förväntansfull och känner mig lite "scary". Kommer hon fortfarande att säga att det är bra?
Kommer det att kunna bli en bok?

Tusen tankar snurrar men jag kan inget mer göra utan släppa taget och nu ska jag ta tag i bok nummer två under tiden jag väntar in hennes "dom".

Carpe diem!

Fokus!.

I två hela dagar har jag varit hemma helt ensam och nästan inte pratat med någon. Det har blivit några korta promenader runt Pildammarna eller till soprummet. Faktum är att det går så mycket bättre att skriva när jag kan fokusera mina tankar endast på en sak. I morgon kommer dag tre och jag kommer fortfarande att hålla telefonen avstängd. På nyårsafton ses vi!
Carpe diem!

16 skrivardagar!

Äntligen!

På bilden: mina "hjälpmedel" för inspiration, tack Alexandra
Nu har jag 16 dagar helt obokade för att kunna skriva ostört.

Telefon och facebook kommer att "ligga nere" något så jag kan fokusera på att "känna in" texten och stämningen runt alla de händelser och situationer jag skriver kring.

Idag är det julafton och den jag fira med min familj och sen börjar jag...
GOD JUL & GOTT NYTT ÅR önskar jag Dig!
Carpe Diem!