Kl. 8.30
Jag har under åratal letat efter just den där stunden.
Stunden när jag känt att alla pusselbitarna varit på plats.
Stunden när jag skulle få tid att tänka.
Tänka på vad jag skulle vilja göra med mig och mitt liv, vad var meningen med just mitt liv.
Stunden när jag skulle få läsa just den där boken i lugn och ro, se den där filmen eller kunna åka ut på landet till det där slottet alla pratade om.
Jag har sedan 2005 bott ensam och inte haft någon annan person att ta hänsyn till än mig själv men fortfarande så upplever jag som att tiden inte räcker till och att just den där stunden aldrig kommer till mig. Det har påverkat mig mer och mer så att jag inombords ibland har känt mig lite missnöjd.
Det bara måste finnas något mer i livet men vad är det? Är det den där stunden eller vad är det jag letar efter.
Jag brukade riva ur annonser ur tidningar, skriva upp saker i min almanacka eller påbörja en lista på saker jag ville eller skulle göra. Inte direkt men sen.
Missnöjd, ja det kanske är lite av en överdrift men jag har känt att jag inte tagit mig riktigt tid att stanna upp. Livet har rusat på. Jag har sagt ja till alla livets erbjudanden och ja vilka underbara erbjudanden jag har haft. Jag har haft ett bra liv på alla sätt men något har saknats och jag har inte sluta leta.
Men just den där stunden har inte vela dyka upp, tills för alldeles nyligen.
Jag bestämde mig för att kliva upp tidigare!
Efter nu fyra veckor har min kropp blivit omprogrammerad så jag vaknar av mig själv runt klockan 5.
Jag kokar mig en kopp grönt te, tänder ett ljus och sätter mig ner och börjat läsa eller skriva. Just nu läser jag Napoleons Hills bok "Att överlista djävulen". En bok skriven 1938 men utgiven först nu. Det är för mig en magisk bok som inneburit att jag ställt mig ännu fler frågor om meningen med mitt liv. Jag har brukat sitta cirka 1 1/2 timme och läst och skrivit dagbok.
Att få tid till mig själv varje morgon innan världen utanför vaknar, att få se dagen gry gör att jag kunnat sitta kvar i lugn och ro utan press eller krav från vare sig omvärlden eller från mig själv. Inga måsten utan jag kan kan i lugn ro bara sitta och låta tankar komma och gå. De finns de som mediterar men jag är inte där, ännu eller kanske aldrig.
För mig känns det här som en nyckel till något nytt men vad ingen aning om. Under mina tidiga morgnar har hört mig själv skratta högt.
Jag tror att jag äntligen har hittat den där stunden genom att jag har skapat nya runtiner för mig, att kunna vakna av mig själv och välja att kliva upp upp klockan fem.
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Jag har under åratal letat efter just den där stunden.
Stunden när jag känt att alla pusselbitarna varit på plats.
Stunden när jag skulle få tid att tänka.
Tänka på vad jag skulle vilja göra med mig och mitt liv, vad var meningen med just mitt liv.
Stunden när jag skulle få läsa just den där boken i lugn och ro, se den där filmen eller kunna åka ut på landet till det där slottet alla pratade om.
Jag har sedan 2005 bott ensam och inte haft någon annan person att ta hänsyn till än mig själv men fortfarande så upplever jag som att tiden inte räcker till och att just den där stunden aldrig kommer till mig. Det har påverkat mig mer och mer så att jag inombords ibland har känt mig lite missnöjd.
Det bara måste finnas något mer i livet men vad är det? Är det den där stunden eller vad är det jag letar efter.
Jag brukade riva ur annonser ur tidningar, skriva upp saker i min almanacka eller påbörja en lista på saker jag ville eller skulle göra. Inte direkt men sen.
Missnöjd, ja det kanske är lite av en överdrift men jag har känt att jag inte tagit mig riktigt tid att stanna upp. Livet har rusat på. Jag har sagt ja till alla livets erbjudanden och ja vilka underbara erbjudanden jag har haft. Jag har haft ett bra liv på alla sätt men något har saknats och jag har inte sluta leta.
När Björn var sjuk i sin cancer var vi tvungna till att ta stunder av ett annat slag. Vi levde carpe diem, vi var tvungna att fånga dagen och stanna upp. I mitt arbete med Cancerkompisar.se tillsammans med Alexandra pratar vi en del om sådant här, det existentiella, som lett till att jag bestämde mig för att ändra mina rutiner och skapa nya vanor, i varje fall testa för att hitta vad som är meningen.
Men just den där stunden har inte vela dyka upp, tills för alldeles nyligen.
Jag bestämde mig för att kliva upp tidigare!
Efter nu fyra veckor har min kropp blivit omprogrammerad så jag vaknar av mig själv runt klockan 5.
Jag kokar mig en kopp grönt te, tänder ett ljus och sätter mig ner och börjat läsa eller skriva. Just nu läser jag Napoleons Hills bok "Att överlista djävulen". En bok skriven 1938 men utgiven först nu. Det är för mig en magisk bok som inneburit att jag ställt mig ännu fler frågor om meningen med mitt liv. Jag har brukat sitta cirka 1 1/2 timme och läst och skrivit dagbok.
Att få tid till mig själv varje morgon innan världen utanför vaknar, att få se dagen gry gör att jag kunnat sitta kvar i lugn och ro utan press eller krav från vare sig omvärlden eller från mig själv. Inga måsten utan jag kan kan i lugn ro bara sitta och låta tankar komma och gå. De finns de som mediterar men jag är inte där, ännu eller kanske aldrig.
För mig känns det här som en nyckel till något nytt men vad ingen aning om. Under mina tidiga morgnar har hört mig själv skratta högt.
Jag tror att jag äntligen har hittat den där stunden genom att jag har skapat nya runtiner för mig, att kunna vakna av mig själv och välja att kliva upp upp klockan fem.
 |
| Jag på Huvudkontoret |
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
.JPG)
