Ny vecka och nya möjligheter

Kl. 7.40

Det är mycket att ta in för en tjej som är född på landet, i de djupa skogarna i Norrland, och som är på sin första ensamresa.

Trots att jag numera bor jag i storstaden Malmö, som några av oss kallar för Malmös Manhattan, där det finns ett stort utbud av möjligheter och utmaningar vill jag ha mer!
Jag har valt att kalla just det här året för "Möjligheternas år 2013", det här är året jag ska testa saker jag inte tidigare vågat.
Varför?
Ja, varför inte!

I dag startar ännu en vecka fullt med nya möjligheter. Jag får se vad som händer.

GÖR en bra dag!

Ett foto från min giraffsamling som får symbolisera att jag idag känner mig extra nyfiken

Vem vet vad som döljer sig...

En ny dag gryr här i Italien och den här dagen kommer aldrig tillbaka så jag brukar tänka 

Carpe Diem!

ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Nästan ingen är vaken

Kl. 8.48

Morgonen började med en promenad längst stranden här i Levanto. Jag gick ut 6.45 och var nästan helt ensam förutom de som ska förbereda för dagen. Med en lånad Canon (Power Shot SX 1 IS) runt halsen märkte jag att mitt gamla fotointresse kom tillbaka. Jag tog av och på linslocket av och till och tog bilder. Ungefär 50 bilder senare var jag tillbaka på hotellet inte det minsta svettig, det får jag ta igen i morgon.

Nu sitter jag i frukostmatsalen på Hotel Garden i Levanto och äter min första Italienska frukost för den här resan. Min utmaning 8 på detta Möjligheternas år 2103. Att resa ensam ÄR en utmaning men jag njuter och tar varje stund som den kommer. Kyrkklockan ringer varje kvart men snart kommer jag väl inte att höra den antar jag.

Här kommer några av de bilder jag tog nyss. Nu bär det iväg på jakt efter frukt och vatten.

GÖR en bra dag!

Ingen grön smoothies idag utan yoggi med fikon och kiwi och jippie de har grovt bröd och espresso

I närheten av mitt hotell

Som rookie på en Canon glömde jag att ta av linslocket

På min gata, tomt och tyst

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Nu är det för sent att ångra mig

Kl. 7.25

När du läser det här sitter jag redan på flyget mot Italien och Cinque Terre.
Förra gången jag reste ensam var 2001 och det var en månad strax efter att min man Björn dött av sin cancer.
Björns bror Sven och hans fru Britt-Mari hade sedan länge bokat en tvåveckors resa till Grekland och frågade om jag ville med. Jag kunde inte bestämma mig, jag hade beslutsångest, men till sist bokade jag jag en flygstol, reste ner ensam och de kom dagen efter.

Den här gången reser jag helt ensam och ska vara borta i en hel vecka. För att det ska bli en kännbar utmaning är det ingen charterresa utan jag har skräddarsytt min resa.

Jag har lagt minst 15 timmar på olika sajter för att boka både flyg och hotell.
Detta hade inte varit möjligt utan pepp från min vän Rebecca. Hon driver och äger BeUniq tillsammans med Lotta.
Rebecca är verkligen ett unikum hela hon. Jag ska inte förklara för dig du får själv läsa om henne, hon den första bloggaren på Cancerkompisar.se  .

Möjligheternas år 2103 och det här är Min utmaning 8. Jag känner mig grymt nervös och osäker på hur allt ska gå. Jag pratade med Rebecca i går för ett sista pepp som citerade sin pappa, som nyligen dog i cancer som alltid brukade säga "ha ett öppet sinne".

Jag har laddat min laptop och den ska med och tagit min allra sista bild med med iPhone, nu är det Canon som gäller.

GÖR en bra dag!

Kamera lånad av Alexandra

Foto taget med Canon

Foto taget med iPhone

Ser du någon skillnad mellan iPhone och Canon?

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer