Kl. 9.33
Igår kväll arbetade jag med att sprida Cancerkompisar.se på Rapidus 13-årsfest, "all in".
Det var en utmaning.
Jag är ny som medlem i Rapidus, som är en nyhetstjänst som "alltid är först med nyheten annars är det ingen nyhet"(grym pitch) med fokus på bevakning av Malmö/Köpenhamn samt att de arrangerar ett 15-tal nätverksmöten per år.
Jag har varit gäst ett par gånger innan vi på Giraffa köpte ett eget medlemsskap, tack Daniella Ibis. Medlemskapet kostar 5 400 kr/år och det känns redan som om det är värt det för på den här arenan träffar jag en helt annan kategori av företagare och organisationer som jag inte möter i andra sammanhang. I går kväll fick jag sju helt nya kontakter och ett bra konkret tips från en jag redan känner.
Nåväl till saken.
På min namnbricka står det mitt namn så klart och numera mitt alldeles egna företagsnamn, Giraffa.
Självklart fick jag frågan "Giraffa, vad betyder det och vad gör du då"? Eller från dem jag redan känner "Giraffa, har du bytt jobb, vad gör du nu?"
Hjärtat slog lite extra ...dunk dunk...
Jag som har nätverkat under många år i massor av sammanhang, i olika roller, och vet hur jag ska "pitcha". Jag vet hur viktigt det är att presentera mig tydligt och kort. Men igår var det svårt.
När jag berättade att vi arbetar med anhöriga och cancer såg jag den flackande blicken i folks ögon. Nästan som om dom ville smita sin väg. Men det fanns några modiga som bjöd både på egna upplevelser och som gav mig konkreta tips och några kontakter.
Min slutats av gårdagskvällen.
Vi på Cancerkompisar behövs.
Vi behöver alla lära oss att prata om döden på ett naturligt sätt. Det borde ju vara lika självklart att dö som att födas. Och långt ifrån alla dör ju av cancer. Varför denna tabu kring döden pratade jag och Christina Lindskog om.
Ja, och vad gör jag då?
Jag är cancerkompis och driver nätverket Cancerkompisar tillsammans med min partner Alexandra Lellky. Vi hjälper anhöriga/närstående som vill ha en egen kompis och det gör vi ideellt. Alexandra arbetar bakom kulisserna och har arbetat fram grafisk profil, byggt våra hemsidor och ansvarar för strategin kring social medier.
I Giraffa AB håller jag föreläsningar om min egen resa för anhöriga. I mina föreläsningar till företag visar jag på hur du kan ta hand om den anhörige. Det kostar massor för både samhället och företaget att ta hand om människor som är i kris. Det handlar om kommunikation och hur jag kommunicerar.
Jag har under mina 30 år som ledare använt mig av giraffspråket som min guide. Mer om det ska jag berätta en annan gång, tills dess läs mitt blogginlägg om varför: mitt inlägg från 2009
Gör en bra helg!
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Igår kväll arbetade jag med att sprida Cancerkompisar.se på Rapidus 13-årsfest, "all in".
Det var en utmaning.
Jag är ny som medlem i Rapidus, som är en nyhetstjänst som "alltid är först med nyheten annars är det ingen nyhet"(grym pitch) med fokus på bevakning av Malmö/Köpenhamn samt att de arrangerar ett 15-tal nätverksmöten per år.
Jag har varit gäst ett par gånger innan vi på Giraffa köpte ett eget medlemsskap, tack Daniella Ibis. Medlemskapet kostar 5 400 kr/år och det känns redan som om det är värt det för på den här arenan träffar jag en helt annan kategori av företagare och organisationer som jag inte möter i andra sammanhang. I går kväll fick jag sju helt nya kontakter och ett bra konkret tips från en jag redan känner.
Nåväl till saken.
På min namnbricka står det mitt namn så klart och numera mitt alldeles egna företagsnamn, Giraffa.
Självklart fick jag frågan "Giraffa, vad betyder det och vad gör du då"? Eller från dem jag redan känner "Giraffa, har du bytt jobb, vad gör du nu?"
Hjärtat slog lite extra ...dunk dunk...
Jag som har nätverkat under många år i massor av sammanhang, i olika roller, och vet hur jag ska "pitcha". Jag vet hur viktigt det är att presentera mig tydligt och kort. Men igår var det svårt.
När jag berättade att vi arbetar med anhöriga och cancer såg jag den flackande blicken i folks ögon. Nästan som om dom ville smita sin väg. Men det fanns några modiga som bjöd både på egna upplevelser och som gav mig konkreta tips och några kontakter.
Min slutats av gårdagskvällen.
Vi på Cancerkompisar behövs.
Vi behöver alla lära oss att prata om döden på ett naturligt sätt. Det borde ju vara lika självklart att dö som att födas. Och långt ifrån alla dör ju av cancer. Varför denna tabu kring döden pratade jag och Christina Lindskog om.
Ja, och vad gör jag då?
Jag är cancerkompis och driver nätverket Cancerkompisar tillsammans med min partner Alexandra Lellky. Vi hjälper anhöriga/närstående som vill ha en egen kompis och det gör vi ideellt. Alexandra arbetar bakom kulisserna och har arbetat fram grafisk profil, byggt våra hemsidor och ansvarar för strategin kring social medier.
I Giraffa AB håller jag föreläsningar om min egen resa för anhöriga. I mina föreläsningar till företag visar jag på hur du kan ta hand om den anhörige. Det kostar massor för både samhället och företaget att ta hand om människor som är i kris. Det handlar om kommunikation och hur jag kommunicerar.
Jag har under mina 30 år som ledare använt mig av giraffspråket som min guide. Mer om det ska jag berätta en annan gång, tills dess läs mitt blogginlägg om varför: mitt inlägg från 2009
Gör en bra helg!
 |
| Jag och Christina Lindskog, Kunskapspartner |
 |
| På Ernst&Young, GAT i Malmö, perfekta mingelllokaler |
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar