Jag har egenskaper jag inte gillar

Kl. 9.15

Jag börjar bli gråhårig och det suger. Jag känner mig inte alls mogen för att bli "tant" ännu så för drygt ett år sedan lät jag färga mitt hår ganska mörkt, ja nästan svart, och det har jag trivts väldigt bra med. Nackdelen med en sådan mörk färg, min naturliga färg är cendré, är att utväxten syns redan efter ett par veckor. Jag har trivts med det mörka och började känna mig som "jag" med den mörka färgen och kunde knappt minnas något annat.

Efter några dagar, på min veckas ensamresa i Italien, började jag titta på mig själv med lite nya ögon först på utsidan och senare under veckan på insidan. Det hela började med Min utmaning 8 och projektet att våga resa i väg ensam. Första dagen gick bra sen började det hända saker som här .

Nu har jag varit hemma ett par dagar, känt efter, och sammanfattat mina upplevelser.
Det som jag först trodde skulle vara en utmaning det visade sig vara hur lätt som helst att klara av.
Jag bokade allt själv via nätet, jag åkte flyg, tog buss och sen två tåg för att komma fram till destinationen och ännu fler tågbyten på vägen tillbaka hem igen. Jag åt alla luncher och middagar, ensam, på restaurang, förutom en kväll då jag cyklade iväg för att hämta hem en pizza till hotellet.

Det blev många mil på cykel till nya och okända platser och fick fråga mig fram åtskilliga gånger. Allt detta var lätt som en plätt.
Den stora utmaningen det var det att vara helt ensam med mig själv 24/7, alltså dygnet runt.
Hemma kan jag alltid ringa någon som känner mig och träffas en stund om jag känner mig sällskapssjuk men här var jag helt utlämnad till endast mitt eget sällskap. När det är sommar och semester tillbringar många den tillsammans med vänner eller familj och då blir det extra svårt, tror jag, att komma andra nära. Jag är tacksam för att jag fått komma mig själv nära.

Mina lärdomar.
Den personen jag är hemma tar jag med mig på resan och i ännu större omfattning när jag reser ensam då jag inte har någon att ta hänsyn till, någon jag ska förhålla mig till utan jag är och kan vara mig själv 100 % vilket blev till en utmaning. Jag kom mig själv så nära att jag upptäckte egenskaper jag inte alls gillar hos mig själv. Till exempel att jag kände avundsjuka. Avundsjuk på par som satt och pussade på varandra eller bara satt och pratade. Jag betraktade större sällskap som satt och skrattade högt tillsammans och jag kände mig utanför den gemenskapen, jag kände mig avundsjuk på dem. Det finns mer att berätta men jag sparar det till en annan gång.

Några praktiska råd till mig själv nästa gång, ja det blir definitivt fler gånger, när jag ska åka iväg ensam kommer jag att åka till ett land där de talar engelska. Italienare var ganska hopplösa och verkar osäkra på språket. Jag kommer inte att resa en hel vecka, jo om jag har sällskap. Max tre nätter blir nog perfekt för mig. Jag ska noga kontrollera upp så att det inte för barnvänligt, jag kommer att rata sandstränderna och förvissa mig om att hotellet har en pool. Hotellet kan gärna ha 4* eller varför inte 5* och ett annat råd till mig själv är att boendet inte ligger mer än en timme från flygplatsen.
Jag har blivit äldre, gråhårig och bekväm men det ska inte hindra mig från att fortsätta våga sticka upp huvudet, skaffa mig nya erfarenheter och nya färger.

Tack Alexandra som vågar säga till sin mamma "du borde nog byta färg och frisyr" och våga sticka upp huvudet och ta tillbaka min nya färg.
Så Inga-Lills tips, våga sticka upp, våga byta färg och inse att jag är som jag är både på insidan och utsidan och GILLA det!

GÖR en bra dag!

Jag och Omar, min PF (personliga frisör) i en "förebild" med det svarta håret och all utväxt

Jag och Omar i en "efterbild" med brunt, guld och lite ljuda slingor så får min egen färg komma fram så småningom

GÖR en bra dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Bokmal eller boklus

Kl. 9.00

Jag har ofta en bok med mig när jag går ut. Det finns alltid en liten hörna i min väska som är ledig för en bok.
Det kan gå en hel dag utan att jag ens öppnar den eller bara läser en sida eller bläddrar lite men det känns gott att ha med ändå.

Förr läste jag romaner varvat med litteratur som har handlat om "livet".
Nu förtiden gillar jag bäst biografier, dokumentärer och böcker om personlig utveckling.
"Munken som sålde sin Ferarri" har jag läst otaliga gånger. Jag fascineras av Robin Sharma som lyckas fånga mitt intresse så att jag kan läsa om och läsa om samma bok och hitta nya budskap, i en och samma bok alltså.

Jag minns när jag var barn och till min födelsedag fick mina första "Kittybok", minns du? KLICKA HÄR.
Eller när jag fick "Den hemliga trädgården", KLICKA HÄR som jag fortfarande har kvar någonstans i källaren det var total lycka.

Som vuxen har jag fortsatt läsa och jag blir lika lycklig varje gång jag får en bok i present. Numera har jag inte plats i bokhyllan så jag föredrar pocketböcker som jag kan ge vidare till andra.

Jag tror att jag fört vidare en del av mitt bokintresse till bägge mina barn. De fick ständigt följa med mig till biblioteket när de var mindre. Jo, jag får väl erkänna att jag är något av en bokmal. Hoppas inte de blivit smittade, eller jo ;-).
På Wikipedia står det så här om bokmal och boklöss.

Nu när jag är på semester i Italien läser jag Napoleons Hills bok "Tänk rätt och bli framgångsrik". Den har jag haft i min bokhylla flera år men inte riktigt haft ro att ta den till mig.
Här kan du läsa en recension från Emma Karlssons blog Livskrafter som kallar den för "oflummig" vilket jag absolut håller med om. Läs själv och bedöm. Kanske kommer jag att kunna läsa boken under den här semesterveckan i Italy. I min utmaning 8 står det inget om det med böcker så jag får se.

GÖR en bra dag!

ps. de här bilderna har inget alls att göra med inlägget men... det blev bara så...

Jag från gårdagens cykeltur

Jag tränar på att zooma in med Alexandras Canon Power Shot SX 1 IS, 

Vätskekontroll, det tar på krafterna att cykla

Jättekul med närbilder, känns som om att jag är med ju

Ännu en innzoomad bild

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Vart kommer alla små barn ifrån?

Kl. 19.30

Jag har absolut inget emot småbarn och barnfamiljer men ibland kommer de lite lite för nära.
Jag hade packat med mig lite gott att äta och gav mig i väg redan strax efter klockan 9.00 för att hitta en avskild strandremsa för mig själv eller med bara vuxna som sällskap. Japp, jag är kvar i Italy några dagar till.

Jag cyklade genom bergen och säkert genom fem tunnlar innan jag hittade drömplatsen. Det gick inte att sig dit med bil utan bara gåendes eller med cykel. Jag fick gå ner ner flera trappavsatser och wow! Det var värt allt.

Jag bredde ut min filt men efter bara en timme var jag totalt omringad, av barnfamiljer! Alla pratade i munnen på varandra och jag kunde bara inte slappna av eller koncentrera mig på min bok.

Jag packade ihop mitt och cyklade vidare, ännu längre bort och klättrade ner längs klipporna och hittade en ensam plätt där jag plockade fram min picnic och njöt, njöt av tystnaden, av havet som slog mot klipporna. Det bästa av allt var att jag kunde sola toppless.

Så god ostkaka och chilimarinerade oliver

Högt uppe fast det ser inte ut så på bilden.
Jag får be om ursäkt får bilderna. Jag fotograferade med min iPhone för batteriet i Canon Power Shot SX 1 IS tog slut.

Min utmaning 8 att resa ensam, den upplevelsen är delad, är ingen dans på rosor. Det går hyfsat men det är inte alls som jag tänkt mig. Vad hade jag egentligen tänkt. Jag vet inte.
Kanske är det livets förväntningar som ställer till det för mig.

Som mamma brukar säga till mig "man föds ensam och dör ensam och däremellan har man lite sällskap bara". Nu har jag kommit halvvägs på min resa och snart på väg hem och kanske kommer jag att utvärdera hur det det gick, eller inte.

GÖR en bra kväll! Själv ska ut och gå i byn lite.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Jag känner mig lite ledsen

Kl. 9.00

Jag var uppe redan klockan 06.00. Det första jag gjorde var att jag öppnade datorn för nu ville jag åka hem. Jag surfade in på Norwegian.com och letade upp mitt bokningsnummer och tryckte på knappen "ändra". För ett billigare pris skulle jag kunna komma hem redan på måndag. Jag tog ett djupt andetag, höll andan för ett par sekunder och tänkte efter, jag går min morgonpromenad först innan jag bestämmer något.

Efter 40 minuters powerwalk och lagom svettig kändes det något bättre. Jag ställde frågan till mig "vad är det som händer, vad står det här för, tänk inifrån och ut Inga-Lill" och kände att några tårar började rulla längs kinden och jag tyckte lite synd om mig själv.

Nu sitter jag i alla fall och äter frukost, vid mitt fönsterbord, pratar lite med några engelsmän som ska upp och vandra i bergen, och allt känns något bättre nu. Min utmaning 8 är sannerligen en utmaning som heter duga. Hela gårdagen gick och allt kändes hur bra som helst ända tills kvällen kom och jag undrar varför.

Nu ska jag ge mig ut och se vad jag kan göra av den här dagen.

GÖR en bra dag!

två italienska stamkunder på den här baren, som kom stapplandes och stöttande varandra och kunde till slut sätta sig ner. Paret längst bak var från Danmark

Musselsoppa till middag, den godaste jag ätit, i Levanto by, Osteria Tumelin, jag fick det sista bordet

Jag på torget i Levanto

Tagits nyss från mitt frukostfönster, jag måste testa zoomen på den Canon Power Shot SX 1IS som jag lånat av Alexandra

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Jag ser och lär

Kl. 13.09

Damen i frukostmatsalen berättade för mig om onsdagsmarknaden här i Levanto i Italien.
Jag tog mig dit och lyckades hålla i plånboken hyfsat länge tills jag köpte några små presenter att ta med mig hem.

Lätt svettig och påverkad av pizzadoften blev det till slut provsmakning. En liten bit ganska smaklös pizza men ölen var rätt så ok. Jag slängde hälften av bägge.

Nu skulle jag proviantera vatten och frukt. Väl inne i den affär lite längre ner på min gata hamnade jag framför en italienare som i charken beställde mackor. Han skulle ha åtta stycken alla med olika pålägg och kvinnan bakom disken pekade på den ena skinkan efter den andra. Eftersom jag inte har någon tid att passa så bestämde jag mig för att stå kvar och titta och strax fick jag frågan vad jag ville ha. Tja, tänkte jag varför inte. Det blev en ciabatta med bresola, ost och en stor tomat. Jag äter inte vitt bröd egentligen men vad gör det och jag är ju bara i början på Min utmaning 8 i detta Möjligheternas år 2013.

Nu blir det stranden en stund och jag tar med mackan och en liter vatten.
  
Cio!

Jag, va är jag så blek?

Dagens lunch

Carpe Diem!

ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Nästan ingen är vaken

Kl. 8.48

Morgonen började med en promenad längst stranden här i Levanto. Jag gick ut 6.45 och var nästan helt ensam förutom de som ska förbereda för dagen. Med en lånad Canon (Power Shot SX 1 IS) runt halsen märkte jag att mitt gamla fotointresse kom tillbaka. Jag tog av och på linslocket av och till och tog bilder. Ungefär 50 bilder senare var jag tillbaka på hotellet inte det minsta svettig, det får jag ta igen i morgon.

Nu sitter jag i frukostmatsalen på Hotel Garden i Levanto och äter min första Italienska frukost för den här resan. Min utmaning 8 på detta Möjligheternas år 2103. Att resa ensam ÄR en utmaning men jag njuter och tar varje stund som den kommer. Kyrkklockan ringer varje kvart men snart kommer jag väl inte att höra den antar jag.

Här kommer några av de bilder jag tog nyss. Nu bär det iväg på jakt efter frukt och vatten.

GÖR en bra dag!

Ingen grön smoothies idag utan yoggi med fikon och kiwi och jippie de har grovt bröd och espresso

I närheten av mitt hotell

Som rookie på en Canon glömde jag att ta av linslocket

På min gata, tomt och tyst

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Nu är det för sent att ångra mig

Kl. 7.25

När du läser det här sitter jag redan på flyget mot Italien och Cinque Terre.
Förra gången jag reste ensam var 2001 och det var en månad strax efter att min man Björn dött av sin cancer.
Björns bror Sven och hans fru Britt-Mari hade sedan länge bokat en tvåveckors resa till Grekland och frågade om jag ville med. Jag kunde inte bestämma mig, jag hade beslutsångest, men till sist bokade jag jag en flygstol, reste ner ensam och de kom dagen efter.

Den här gången reser jag helt ensam och ska vara borta i en hel vecka. För att det ska bli en kännbar utmaning är det ingen charterresa utan jag har skräddarsytt min resa.

Jag har lagt minst 15 timmar på olika sajter för att boka både flyg och hotell.
Detta hade inte varit möjligt utan pepp från min vän Rebecca. Hon driver och äger BeUniq tillsammans med Lotta.
Rebecca är verkligen ett unikum hela hon. Jag ska inte förklara för dig du får själv läsa om henne, hon den första bloggaren på Cancerkompisar.se  .

Möjligheternas år 2103 och det här är Min utmaning 8. Jag känner mig grymt nervös och osäker på hur allt ska gå. Jag pratade med Rebecca i går för ett sista pepp som citerade sin pappa, som nyligen dog i cancer som alltid brukade säga "ha ett öppet sinne".

Jag har laddat min laptop och den ska med och tagit min allra sista bild med med iPhone, nu är det Canon som gäller.

GÖR en bra dag!

Kamera lånad av Alexandra

Foto taget med Canon

Foto taget med iPhone

Ser du någon skillnad mellan iPhone och Canon?

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Min utmaning 8

Kl. 11.00

Idag njuter jag av att solen har tagit paus. Nu är det skugga på min balkong på  "Malmös Manhattan", jag har fortfarande semester, och här sitter jag nu och smider planer för "Möjligheternas år 2013". Jag nollar i år och jag vill att det här året ska fyllas av nytt, av sådant som jag inte testat av tidigare eller inte vågat genomföra.

Nu känner jag att är det dags för ännu en utmaning.
Min utmaning 8 (de tidigare har varit mycket enklare) är att jag ska resa utomlands ensam. Det ska inte vara en traditionell charterresa utan den ska skräddarsys. Jag ska själv boka flyg, boende och tåg.

Så i går hände det.
Med "pepp" av min vän Rebecca bokade jag till slut. Det resulterade i att jag har knappt sovit i natt. Jag har vridit och vänt på mig i sängen minst hundra gånger och tankarna har snurrat runt i huvudet. Jag har också hunnit ångra mig flera gånger om.
Varför gör jag det här? Hur ska jag klara av det? Så dyrt det blev, jag kunde haft de pengarna till annat?

Men nu är allt bokat och betalt. Det börjar kännas lite bättre nu. Jag vet att om en stund när det nervösa släppt så kommer spänningen och "pirret" att dyka upp, precis som det alltid gör. Jag vet att jag triggas av att få utmaningar och det är ju därför jag gör det här.  

Mina barn har peppat mig och bägge säger något i stil med att;
det är bra att åka bort och få distans, att stanna upp och få klarhet. Det är ju när man gör något nytt som också nytt händer. Människor som ändrat riktning i livet och när de fått frågan om vad det var som utlöste det brukar svaret ofta vara, jo det var den där gången när jag ... och då visste jag.

Jag också fick ett sms av en kompis som skrev "Du kommer att växa som människa och jag finns ett samtal bort plus på Skype, kram". 

GÖR en bra dag!

Jag på min balkong, i min nya kärlekssoffa, och det är här alla nya utmaningar föds

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer