VÄLKOMMEN

Visar inlägg med etikett Alexander Lellky. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Alexander Lellky. Visa alla inlägg

tisdag 31 december 2013

Möjligheternas år 2013 vad blev det?

Kl. 10.30

Jag triggas av att planera, blicka framåt, och hemma ligger det post-itlappar lite överallt men jag inser emellanåt att det gör gott för mig om jag då och då sammanfattar mina olika projekt innan jag tar mig an nästa. Med det sagt vill jag försöka mig på att sammanfatta 2013.

Jag börjar med min kära familj.
Alexandra har numera pojkvän och Alexander är sambo och jag känner tacksamhet att deras liv antar nya former.
Mamma har flyttat och bor i min trappa våningen ovanför mig och det känns tryggt med tanke på hennes galopperande alzheimers. Tacksam för proffsig personal i omvårdnadsgruppen.

Jag har börjat sopsortera, även matavfall.

Jag har utmanat mig en del. Jag och min laptop reste i väg på semester till Italy. Jag mådde så där ... men det var en nyttig upplevelse.

Jag har tränat lite för lite och gått upp tre kilo under året trots att jag gått stavgång sex dagar i veckan hela året. Antagligen ätit lite för mycket?

Jag har sagt JA till mig själv och NEj till andra. Jag har gått framåt och lämnat några gamla vänner bakom mig men i gengäld fått nya och en oerhört viktig styrkegrupp. Har även sagt adjö till fyra styrelseuppdrag.

Jag har en startat ideell förening - Nätverket Cancerkompisar för anhöriga tillsammans med mina barn. Tack till min cancerkompis Gertrud.

Jag har drivit mitt Giraffa AB på deltid, vågat säga NEJ till två uppdrag, för att kunna lägga tid på att bygga Cancerkompisar och blev utsedd som ambassadör för kvinnors företagande.

Jag har minglat och nätverkat och breddat mitt kontaktnät.

Jag har bloggat mer än någonsin och även börjat twittra @ILellky

Jag är på väg mot min dröm ... jag har fått vara med i direktsändning i radio.

Jag har haft åldersnoja!
Jag har nollat, fyllt 60 år, och nu känner jag att jag har alla möjligheter att göra vad jag vill, när jag vill, jag behöver bara tro på mig själv.

Jag vet att jag kommer att gå tillbaka och läsa det här blogginlägget om och om igen för att se att jag "faktiskt" har åstadkommit en del. Jag har läst mitt årsbrev och nu kan jag ge mig själv lov att skriva ett nytt för 2014.

2014 here I come!

GÖR en bra dag!
Jag på min nollemingelfest
Alexandra och Mattias
Min styrkegrupp Charlotte, Rudenstam Wivan-Kristina Sandberg, Helena Roth + 1 som saknas, du vet vem du är
Mamma God Jul!
Tack probono-fotograf Thomas Niklasson, foto till Cancerkompisar, all info finns på webben
Cancerkompisar kom med i Tillväxt Malmö-familjen, alla har Cancerkompisararmbanden på
Jag i direktsändning P4, tack grymma Wivan-Kristina Sandberg
Rikard Windh - Scantags som gjort Cancerkompisars databas, ett WinWin Malmö samarbete, och Alexandra
Alexandra, SkönaSöndag, ett WinWin samarbete mellan itrim och Cancerkompisar
Karin Adelsköld och jag pratar om Cancerkompisar på Mitt Företagsarr.
Planering med Livslust Ystad inför mitt allra första föredrag för Cancerkompisar
Bildandet av Cancerkompisars adv.board, våra grymma rådgivare, vi är några fler nu...
Filminspelningsteamet - probono inför insamlingen
Jag på mingel med Giraffa-kund i Trelleborg

Coach Rasmus som stöttat mig i mina vägval
Pappa Jan, på min nollemingelfest, min bästa vän

Jag med några av mina nya härliga vänner . Dessa utmanar mig när jag inte vill men när jag behöver det som mest

GOTT SLUT och GOTT NYTT ÅR! Skål på Malmös Manhattan med Cosmopolitan

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

lördag 14 december 2013

En fot i graven

Kl. lördag morgon

Någon sa till mig nyligen"när du nu fyller 60 år så står du med en fot i graven".

Jag nollar om en vecka och min åldersnoja, som jag haft under det här året av och till, börjar sakta avta. Det är trots allt bara mina tankar om vad som skulle kunna hända. Så foten i graven får vänta.

I år har det dykt upp några otraditionella adventskalendar och här kommer en av dem, Charlottes:


Adventskalender: 24 tankar om döden

Men Charlotte - hur kan du skriva en adventskalender om döden?

Ärligt talat vet jag inte riktigt var idén kommer ifrån. Den bara fanns där under en meditation och jag valde att följa den inre rösten.
Men för mig är det sant att ju mer vän jag vågar vara med att jag är dödlig, desto mer levande vågar jag vara.

Och jag ser att människor runt mig som vågar får rikare liv.

Jag ser Inga-Lill Lellky som utmanar genom att tala öppet om cancer.
Jag ser Rasmus Carlsson som utmanar våra tankar om rädsla.
Jag ser Helena Roth som utmanar sig själv och andra med tankespjärn.
Jag ser Wivan-Kristina Sandberg som vågar utmana perfektionismen.
Och så ser jag mig själv som fick mig en tankeställare av denna tanke:
Bli bekväm med att känna dig obekväm.
Så följ bloggen - möt mig och andra människor som vågar, tankar som utmanar ... och med uppmaningar om att våga leva fullt ut, med sex, död och allt där emellan.

GÖR en bra dag!

Jag riggas med en mikrofon inför inspelning av filmen, där jag blottar med totalt...

Jag, glad och helt ovetande om hur det skulle kännas

Det blev några (9?) innan det "satt". 

FOTO: alla bilder Alexandra Lellky


Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

måndag 30 september 2013

Det pirrar i min högerhand

Kl. 9.25

Strax börjar veckans måndagsmöte med Cancerkompisar. Vi ska tillsammans under förmiddagen skriva tre ansökningar och starta eventuellt upp en crowdfunding, som jag inte vet mycket om men det vet Alexandra och Alexander, om vi hinner idag.

Jag är tacksam över vilket bra team vi utgör. Jag får komma ihåg att berätta det också.

Jag har suttit alldeles för mycket vid datorn så det pirrar i min höger hand och det känns inte så kul. Nu biter jag ihop, sätter på kaffet, och sätter igång. Fast pirrandet är kanske som mamma brukade säga när jag var barn "nu kliar det i handen nu vinner jag".

GÖR en bra dag!

Cindra, 3 år, som jag brukar passa, jag hittade den här bilden, visst är de söta.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

lördag 17 augusti 2013

Mitt motstånd

Kl. 8.28

När jag nyss promenerade genom Pildammsparken la jag märke till hur annorlunda ljuset är idag. Solen har inte visat sig ännu och regnet hänger i luften och allt ser annorlunda ut.

Jag har ännu inte köpt mig den där kameran som jag länge talat om. Nyss kände jag att det var dags. Jag såg plötsligt mängder av potentiella motiv. Motiv som kan bli underbara bilder till min blogg. De bilder jag tar som dokumenterar det jag gör om dagarna kan bli så mycket bättre än de jag tar med min iPhone.

Det som hittills hindrat mig är två saker.
Det ena att det finns för många modeller att välja mellan och mitt konstanta motstånd till att läsa bruksanvisningar.
Desto mer jag läser på nätet om funktioner som WiFi eller inte och ju fler fotoaffärer jag besöker desto svårare blir det att välja.

Jag har frågat flera om råd så jag jag passar på att tacka dig som tagit dig tid att svara på mina frågor.
TACK Alexandra, Alexander, Anders Roos, Rasmus Carlsson, Linn Herbertsson och Blondinbella (hennes sekr.)

Tack vare er har jag fått nya insikter, ny kunskap och insett att om jag gör det valet att jag vill ha bättre bildkvalité hittar jag ingen kamera som göra jobbet åt mig. Jag kan inte komma runt det att jag måste lära mig att använda kamerans kapacitet och lära mig inställningarna och läsa bruksanvisningen helt enkelt. Kanske till och med gå en fotokurs, igen.

I morse kom suget tillbaka. När jag såg det underbara ljuset mindes jag hur jag i min ungdom fotograferade, framkallade mina egna foton och vilken underbar känsla det var att skapa en bild och den känslan av att jag kan bestämma hur jag vill att bilden ska bli.

GÖR en bra dag!

Bilden är tagen idag 7.00 i Pildammsparken med min iPhone

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer