En kram idag

Idag går mina tankar till nära vänner.

Ett möte och sista avsked som jag inte har möjlighet att vara med på.

Det stod i dödsannonsen att tänk på Cancerfonden. Kändes allra först inte rätt att just jag skulle göra det. Jag som arbetar för oss anhöriga till cancerdrabbade.




Men så tänkte jag efter.
Vad är viktigt?
Att arbeta förebyggande, ge stöd till forskning, är viktigt så vi snart kan säga #fuckcancer.

Cancerkompisar arbetar också förebyggande. De tar hand om anhöriga och ger stöd så att jag inte ska behöva bli sjuk på grund av den stress jag lever under. Att gå bredvid en cancersjuk är en pina. Det kan jag intyga!

Tillsammans kan vi - Nätverk för storverk!

GÖR en bra dag!

Uppföljningsmöte och fokus på framtiden

Uppföljningsmöte med projektledaren Caroline Erlandsson, Odd Hill, och Alexandra Lellky, Cancerkompisar.
De hade avsatt hela tre timmar för att gå igenom hela sajten.

På bilden ser du ett verktyg som även jag numera använder. Det finns på nätet att ladda ner utan kostnad.
Sök på Trello.com så hittar du det. Vi på Cancerkompisar och Caroline använder samma board så vi kan enkelt tillsammans följa utvecklingen samt skriva in egna frågor inför kommande möten. Mycket tidseffektivt.

Tack till Odd Hill för ert genuina engagemang i arbetet med att bygga tekniken kring Cancerkompisar.se. Det har varit många inblandade i arbetet och några har egen erfarenhet av att vara canceranhörig, att gå bredvid någon som har cancer, och det har självklart haft betydelse. Vi inledde samarbetet på noll och nu står vi inför planeringen av Cancerkompisar 3.0 och kommer självklart att fortsätta vårt arbete tillsammans med Odd Hill.

Tack Carolina för de här raderna: 
Hej Alexandra och Inga-Lill, här kommer en sammanställning av dagens möte. 
Måste bara få säga hur glad jag är att få jobba med er, ni är fantastiska :)

Jag säger bara, Nätverk för storverk!


GÖR en bra dag!

Från Lappland - ett armband fyllt med kärlek

Armband från KITAJAUR butiken 

Allt började med cancer.

Jag låter Helle själv berätta:

Hopp och kärlek är namnet på mitt nya tenntrådsarmband.
Orsaken för att det blev till är min mans cancersjukdom.
Där finns mycket stöd och hjälp till den cancerdrabbade men nästen inget till vi anhöriga och vi kämpar en tuff kamp för att hjälpa och göra dagarna så bra som möjligt för den cancersjuka.

Att vara den som också bor med en cancersjuk 24 timmar i dygnet och samtidig försökar att ta hand om sitt jobb och övrig familj, är en evig kamp.
Mitt i vårt cancerhelvete hittade jag www.cancerkompisar.se
En opolitisk förening vars anhöriga i ett stängt forum kan få prata med andra anhöriga.

Det var precis det jag behövde, en ting jag har lärt mig under denna resan;
andra kan försöka förstå hur jag mår men ingen vet hur det egentligen är för du själv står där och det är inte lätt.

Jag har inte ekonomi till att göra stora donationer till cancerkompisar oavsett hur gärna jag ville. Men jag kunna göra ett speciellt tenntrådsarmband som symbolisera vår kamp.

Och så blev det, ljus grön står för hoppet vi konstant lever med och utan kärlek emellan går det inte.
Armbandet består av en 3 fläta, 2 med tenntråd och ljus grönt band, vi behöver mycket hopp och 1 med rött band för kärleken.

Allt handsytt på ett ljusgrönt renskinn och en handgjort renhorns knapp och det är jag som gör armbanden.

Vill du ge glädje till en god vän eller till dig själv med detta armband som kostar 350,- då donerar jag 100,- kronor till www.cancerkompisar.se för varje sålt armband.

#Nätverk för storverk

GÖR en bra dag!

Blomman för dagen

Du försvann från oss alltför tidigt och du är saknad! #fuckcancer

Jag var på en begravning i fredags och efter minnesstunden fick varje familj ta med en blomma, blomman för dagen, hem.
Blomman står som ett fint minne i mitt köksfönster.

Här kan du läsa mer Blomman för dagen 

GÖR en bra dag!

Känslorna ligger nära idag

Är det storhelgen som inletts som påverkar mig?

Kan det vara min oro som mamma?

Min egen mamma, som alltid varit min bästa vän under alla år, finns inte längre för mig. Alzheimers har tagit över. Det gör ont i hela mig bara jag tänker på det.

Kan det vara alla Cancerkompisars cancerbesked och cancerresor jag läser om dagligen på sajten? Det kryper nära inpå mig också. Två av mina nära vänner miste två familjemedlemmar i cancer för några dagar sedan. #fuckcancer. 

Just nu sitter jag på ett tåg på väg mot ett uppdrag och säger inom mig, näh! Knappast inget av detta.

Jag inser just nu i skrivande stund att det är bara mina egna tankar som påverkar mig och hur jag mår. 

Men strunt samma just nu sitter jag här med gråten i halsen. Några tårar kom nyss också.

Konstaterar att jag är bara mänsklig.

Glad påsk på dig i ändå kära mamma, jag saknar dig, så mycket...

GÖR en bra dag!

#VÅGAPRATA #VÅGAFRÅGA #VÅGABERÄTTA

Lördag 13 september (datum på inlägget är den 24/8 som ALDRIG blev publicerat)

Jag har inte bloggat på över två månader och känner lite dåligt samvete för det, mest mot mig själv då. Nästan glömt bort det, men jag erkänner att jag saknat både inspiration och motivation.

Jag säger ofta till andra "du ska göra det du brinner för" och jag har verkligen brunnit för att blogga. Jag vaknade varje morgon med bloggtankar och massor av idéer och synpunkter. Jag har blottat mig och berättat om mina förbjudna tankar och delat med mig av både glädje och oro. Men någonstans mitt i allt bloggande hände något och jag kände att jag behövde ta ett kliv tillbaka och reflektera över allt.

Nu när det gått en tid konstaterar jag att jag brinner inte längre för att blogga!
Varför?
Jo, ja det kan väl bero på flera saker och jag tror att en av dem är att jag har uppnått det jag ville!

Bloggen började som en "plats" för mig att skriva på min bok, boken som fick arbetsnamnet "Vi la cancern på hyllan och köpte en BMW", som skulle handla om de sista 10 månaderna med Björn innan han dog av cancer. Det här var 2009. Det blev ingen bok. Det blev något helt annat. Det blev en förmedlingstjänst på nätet = Cancerkompisar.se. Här får man som anhörig till cancerdrabbad stöd, tröst och hopp av andra dygnet runt.
Boken, ja vem vet vad framtiden för med sig.

När jag senast var inne på bloggen var söndagen den 24 augusti och skrev ett inlägg men jag tryckte aldrig på publicera-knappen. Det var en kort stund innan jag skulle till premiären av Cancerkompisar Live, här kommer några bilder från dagen då vi för allra första gången träffade all Cancerkompisarna, och jag kände mig både förväntansfull och lite nervös.

Tack Åsa Kryger på Elite Hotell, Ideon Lund som gjorde allt möjligt!!!

Cancerkompisambassadörerna från Västerbotten i norr till Sjöbo i söder. Några saknas på bilden
FOTO: jacob härnqvist foto

71 anmälda till Cancerkompisar Live och här ser du några av dem på väg hemåt
FOTO: jacob härnqvist foto

Mitt blogginlägg den dagen, det som aldrig publicerades:

Idag är det den 24 augusti - 2 år sedan vi tryckte på knappen och Cancerkompisar föddes. Det är också årsdagen när min Björn dog av cancer och strax är jag på väg till eventet Cancerkompisar Live. Ett efterlängtat möte där Cancerkompisar ska mötas för allra första gången. 

Vägen har varit både kort och lång. Många skratt och några tårar har fällts längs vägen. 
Många, många har varit involverade och bidragit till att vi står där vi är idag och Cancerkompisar är inte längre jag och mina barn utan en organisation som står på egna ben med tydlig vision och mission, läs mer om det på Cancerkompisar.se . 

I somras bildade vi en extern styrelse som ska arbeta för att hitta en långsiktig finansiering till organisationen. Vi finns idag med i flera sammanhang där vi har möjlighet att påverka anhörigas situation och vara den "rösten".

Jag vet inte HUR jag ska kunna uttrycka mig och säga tack till alla som varit med och bidragit. Mitt första tack går till mina barn, Alexandra och Alexander som tillsammans med mig skapat den här sociala innovationen. De har funnits med på resan på lite olika sätt med olika insatser.
Till er andra säger jag helt enkelt STORT TACK!

Min Björn är begravd uppåt landet så vid olika högtider nöjer jag mig med att tända ett ljus här hemma

De senaste två åren har varit minst sagt omvälvande. När jag tittar tillbaka - så mycket som har hänt och det är helt omöjligt att ta in och här kommer bara några få exempel...

Alexandra och jag den 24 augusti 2012 när vi tryckte på live-knappen och Cancerkompisar.se fick en sida på Facebook

Cancerkompisars advisory board som stöttat oss grundare (Inga-Lill, Alexandra och Alexander) och gett oss råd under resan med Cancerkompisar

Filmisnpelning inför crowdfunding

Jag, Marie och min allra första Cancerkompis Gertrud 

Mitt första möte med Mef Nilbert, på RCC Syd, som vi idag driver ett projekt tillsammans med, vi ska kartlägga anhörigas behov - "Morgondagens anhörigstöd med fokus på barn och unga"

Jag, på en av många radiointervjuer under året, här i Malmö 

Alexandra, jag och Åsa Kryger, manager Elite Hotell Ideon Lund, planerar för premiären av Cancerkompisar Live, idag!!!

Om oss, Cancerkompisar, i SDS i en artikel av Maria Werner, "In på Livet" 

Fikamöte där jag tillsammans med Livslust Ystad planerar för den allra första föreläsningen om hur allt började
tack Carina Månsson för initiativet

Rebecca Zink, en av våra första Cancerkompisar och idag Cancerkompisambassadör, tillsammans med Alexandra här i Malmö

Jag och en till av mina Cancerkompisar Pia från Alingsås, idag Cancerkompisambassadör, sorry suddig bild Pia

Pirjo från SAH (sjukhusansluten hemsjukvård)  som vårdade Björn hemma under tiden han var sjuk och jag själv

Ett av de bidrag vi fått på vägen ... jag och Alexandra firar vårt stipendium från Skandia ideer för livet på
Scandic Triangeln i Malmö
  

I Stockholm och träffar Helen Benno på Min Stora Dag

Jag och Sanna Wärn på Cancerfonden i Stockholm

Wivan Kristina Sandberg, radion i Kristianstad, för alla timmar i studion som gett mig radiovana


Tack för mig för den här gången!
Vi möts kanske här igen annars hoppas jag att vi ses framöver någonstans i Sverige när jag är ute och föreläser om Cancerkompisar och för de anhörigas talan

Jag föreläser för Marknadsföreningen i Helsingborg tillsammans med Mef Nilbert på RRC Syd
Här kan du se föreläsningen, jag kommer in efter ca 27.40 min HÄR

GÖR en bra dag!

Carpe Diem!

En kompisröst

Kl. 9.05

"Hur orkar du"?
Den frågan får jag höra lite då och då.

Hur orkar jag, hur orkar vi, alla dagar i veckan måndag som lördag. Men vi gör inte "jobbet" själva utan cancerkompisarna hjälper varandra.

Vågar jag berätta hur jag mår känner någon annan igen sig och berättar och bjuder tillbaka ibland med en "kram", man ritar ett hjärta eller berättar något liknande om sin cancerresa som anhörig. Det är verkligen vinna-vinna.

Vi som finns bakom Cancerkompisar får stöd av coachen Rasmus Carlsson, Klarsikt, för att klara rollen som professionell medmänniska.
Jag har känt Rasmus under många år och har själv blivit coachad av honom och han har bidragit till att jag vågat ta avgörande kliv och beslut i mitt eget liv.
Rasmus är själv anhörig till cancerdrabbad och stöttar oss helt pro bono vilket vi är enormt tacksamma för.

Vår roll i Cancerkompisar är att bygga upp det stöd som idag saknas och det gör vi på flera sätt. Just nu planerar vi programmet inför vårt första möte med våra blivande cancerkompisambassadörer som kommer att bli nyckelpersoner i nätverket Cancerkompisar.

En cancerkompis berättar:

"Eftersom mycket av det som är svårt och tungt i livet är nästintill tabubelagt i vårt vardagsliv kan man bara vara väldigt glad över att leva i en tid där internet fungerar. På cancerkompisar är inget tabubelagt. Det finns plats för alla. Vare sig du är en anhörig som lever i en cancerrresa just nu eller om du har en erfarenhet som är flera år gammal...".


Det är lätt att orka!


GÖR en bra dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Hemliga gästen

Kl. 11.58

Så här glada och pigga är jag och Staffan Taylor från FORZA klockan 07.00 en fredag morgon. Ett mycket bra arrangerat mingel!

Det är guld värt att bli inbjuden och få berätta om Cancerkompisar och om hur allt började.

I morse var jag Hemlig gäst och en av talarna på Marknadsföreningen i Helsingborg frukostmöte på temat "internationella Sverige och var är cancervården på väg" tillsammans med Mef Nilbert från RCC Syd.

Det kändes så gott att kunna berätta för publiken att Cancerkompisars samverkanspartner är RCC Syd, Regionalt cancercentrum syd, i det projekt som beviljats stöd från Region Skåne och sociala investeringsfond. Med samlade krafter och kompetens får vi förutsättningar att tillsammans bygga upp det stöd som idag saknas och som anhöriga behöver.

Det var så många som ville prata med mig efteråt. En hade något att berätta om sin egen erfarenhet, en annan ville hjälpa till, en annan ville boka in mig och en ville skriva vår bok. TACKSAMHET!

En lyckad förmiddag så nu tar jag ledigt för helgen och går hem till mamsen en stund.

GÖR en bra dag!

Mef Nilbert

Jag berättar om det stöd, tröst och hopp som anhörig till cancerdrabbad behöver

Över 150 personer i publiken på Dunkers i Helsingborg

Morgonen avslutades med härlig musik 

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer