Årets utmaning

Alexandra och jag, det var här allt började.
FOTO: Andre de Loistad

Förbereder mig för styrelsemötet Cancerkompisar idag.

Ett av årets viktiga möten!

För drygt två år sedan grundades organisationen Cancerkompisar vid köksbordet med idén om att anhöriga, precis som jag själv, skulle få en kompis, en egen cancerkompis.

Sedan dess har det rullat på.
Jag har sprungit med och inte stannat upp förrän egentligen nu.

Idag har vi  tusentals följare i våra sociala kanaler. Gruppen anhörig till cancer, de som går bredvid den sjuke, lever oftast parallella liv och många mår inte så bra.

Jag hoppas och önskar att alla som känner att de behöver en egen cancerkompis ska hitta till Cancerkompisar.se. Sajten är öppen dygnet runt året om. 

Till utmaningen!

För att detta ska vara möjligt behövs finansiering. 

Detta blir temat för dagens styrelsemöte.

Men hur ska vi få omvärlden att förstå hur stor gruppen anhöriga är?
Det är en utmaning och när vi väl kan bocka av det så kommer finansieringen att lösas, det är jag helt säker på!

Tips?
Tankar?
Ideer?

GÖR en bra dag!

2015 - tack för det året

Nyårsdagen 2016

Hej framtiden!
Jag vill säga tack till dig för ett fantastiskt år 2015, tack!

Tack älskling för en underbar nyårsafton med allt som ingick

Tack för ett underbart år min älskling och särskilt tack för kryssningen som jag pratat om i över 10 år och som nu äntligen blev verklig.

Tack alla CancerkompisAmbassadörer som arbetat idogt för att sprida kunskap om gruppen anhöriga och rekryterat CancerkompisAmbassadörer på ytterligare 10 orter över hela landet.

Tack Mats Paulsson för samarbetsavtalet som innebär att Cancerkompisar både fått en långsiktig hållbar ekonomisk lösning samt kan fortsätta föra de anhörigas talan nationellt under 2016. Särkilt angeläget har samarbete varit med Nationellt Cancercentrum kring jämlik cancervård.

Tack Sparbanksstiftelsen Öresund som gör det möjligt att arrangera ett ännu större Cancerkompisar Live-event till 2016 samt ert initiativ att engagera er systerbank i Stockholm under hösten 2016 för att kunna nå ännu fler av de cirka 1,5 miljoner anhöriga som behöver stöd.

Tack Volvo för sponsorbilen vi haft tillgång under året. Det är tack vare er har vi kunnat starta upp välbesökta Cafe-möten på flera platser.

Tack Nka - arbetsgivare som funnits med och stöttat de företag som anlitat mig som föreläsare/coachstöd så att era ledare är bättre rustade att hantera svåra samtal. Särskilt tack till Deloitte och eon som banat väg och blivit ett föredöme när det gäller att arbete förebyggande med personlafrågor.

Tack Kristoffer Triumf på Värvet för allt kompetensstöd kring produktionen av vår podcastserie "anhöriga berättar".

Tack Capio Malmö och Lena Ekelius för samarbete under året, vi ser redan fram emot 2016.

Tack Åsa Kryger, CancerkompisAmbassadör, och Anna Bystedt på Guldkanalen för många givande timmar i etern och vi hoppas på fortsatt "Fråga Cancerkompisar" under 2016.

Tack Katarina Jönsson, Handelskammaren, för att jag fick tala på seminariet om hur en social innovation blir till. Det gav både mig, mitt företag och Cancerkompisar ännu fler kontakter.

Tack Anna Friberg och Mef Nilbert, RCC Syd,  för att vi redan nu hittat former för att fortsätta samarbetet efter projekttidens slut i februari 2016.

Tack Elisabeth Bengtsson, folkhälsochef på Region Skåne för att du gjort det möjligt att Cancerkompisar fick avtal enligt IOP, ideburet offentligt partnerskap, känns stort.

Tack Amelia Adamo för gott mentorskap under året.
Jag minns när vi sågs allra första gången i april 2013 på Malmömötet. Redan då visste jag att vi skulle hitta former för samarbete.

Tack Må Bra för att Cancerkompisar fått vara en av era bloggare under året. Vi vet att vi attraherat nya läsare och säger tack för förtroendet även under 2016.

Tack alla Cancerkompisar - det är du som gjort allt möjligt, du som under året delat med dig av dina egna högst personliga erfarenheter, utan dig skulle vi inte finnas.

Tack alla som stöttar Cancerkompisar probono och tack alla samarbetspartners, utan er hade vi bara kommit halvvägs.

• Gr8 Meetings och Micke Darmell som arrangerar Cancerkompisar Live
• Medeon Life Science som bidrar att vi sitter kvar i forskningsbyn även under 2016
• Stefan Hansson
• Holmbergs Tryckeri 
• Odd Hill som gör det möjligt att Cancerkompisar.se lever och rullar 24/7
• The Big Plan, reklambyrån, som ser till att vi håller kommuniktionen tydlig och konsekvent

Sist men allra mest - tack till mig själv då jag tillåter mig att vara den samhällsentreprenör jag innerst inne är som innebär att jag kan välja att arbeta med det som jag brinner för, att hitta vägar för att hjälpa andra nå framgång genom "nätverk för storverk"!

Tack till dig som arbetat med mig i mitt företag Giraffa. Både du som nätverkat med mig individuellt eller med affärsrådgivning i mina grupper. Jag är stolt över er alla när jag ser vilka resultat ni åstadkommit genom att hjälpa varandra - "nätverk för storverk".

Slutord:
allt detta kommer att ske under 2015 genom att tänka och arbeta med min saying "nätverk för storverk".
Du som känner att du borde vara med på min lista, hör av dig så ordnar jag det bums.

Gott Nytt År!

Kontaktuppgifter:
0725-604064
inga-lill.lellky@cancerkompisar.se och/eller inga-lill.lellky@giraffa.se du väljer





Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

#VÅGAPRATA #VÅGAFRÅGA #VÅGABERÄTTA

Lördag 13 september (datum på inlägget är den 24/8 som ALDRIG blev publicerat)

Jag har inte bloggat på över två månader och känner lite dåligt samvete för det, mest mot mig själv då. Nästan glömt bort det, men jag erkänner att jag saknat både inspiration och motivation.

Jag säger ofta till andra "du ska göra det du brinner för" och jag har verkligen brunnit för att blogga. Jag vaknade varje morgon med bloggtankar och massor av idéer och synpunkter. Jag har blottat mig och berättat om mina förbjudna tankar och delat med mig av både glädje och oro. Men någonstans mitt i allt bloggande hände något och jag kände att jag behövde ta ett kliv tillbaka och reflektera över allt.

Nu när det gått en tid konstaterar jag att jag brinner inte längre för att blogga!
Varför?
Jo, ja det kan väl bero på flera saker och jag tror att en av dem är att jag har uppnått det jag ville!

Bloggen började som en "plats" för mig att skriva på min bok, boken som fick arbetsnamnet "Vi la cancern på hyllan och köpte en BMW", som skulle handla om de sista 10 månaderna med Björn innan han dog av cancer. Det här var 2009. Det blev ingen bok. Det blev något helt annat. Det blev en förmedlingstjänst på nätet = Cancerkompisar.se. Här får man som anhörig till cancerdrabbad stöd, tröst och hopp av andra dygnet runt.
Boken, ja vem vet vad framtiden för med sig.

När jag senast var inne på bloggen var söndagen den 24 augusti och skrev ett inlägg men jag tryckte aldrig på publicera-knappen. Det var en kort stund innan jag skulle till premiären av Cancerkompisar Live, här kommer några bilder från dagen då vi för allra första gången träffade all Cancerkompisarna, och jag kände mig både förväntansfull och lite nervös.

Tack Åsa Kryger på Elite Hotell, Ideon Lund som gjorde allt möjligt!!!

Cancerkompisambassadörerna från Västerbotten i norr till Sjöbo i söder. Några saknas på bilden
FOTO: jacob härnqvist foto

71 anmälda till Cancerkompisar Live och här ser du några av dem på väg hemåt
FOTO: jacob härnqvist foto

Mitt blogginlägg den dagen, det som aldrig publicerades:

Idag är det den 24 augusti - 2 år sedan vi tryckte på knappen och Cancerkompisar föddes. Det är också årsdagen när min Björn dog av cancer och strax är jag på väg till eventet Cancerkompisar Live. Ett efterlängtat möte där Cancerkompisar ska mötas för allra första gången. 

Vägen har varit både kort och lång. Många skratt och några tårar har fällts längs vägen. 
Många, många har varit involverade och bidragit till att vi står där vi är idag och Cancerkompisar är inte längre jag och mina barn utan en organisation som står på egna ben med tydlig vision och mission, läs mer om det på Cancerkompisar.se . 

I somras bildade vi en extern styrelse som ska arbeta för att hitta en långsiktig finansiering till organisationen. Vi finns idag med i flera sammanhang där vi har möjlighet att påverka anhörigas situation och vara den "rösten".

Jag vet inte HUR jag ska kunna uttrycka mig och säga tack till alla som varit med och bidragit. Mitt första tack går till mina barn, Alexandra och Alexander som tillsammans med mig skapat den här sociala innovationen. De har funnits med på resan på lite olika sätt med olika insatser.
Till er andra säger jag helt enkelt STORT TACK!

Min Björn är begravd uppåt landet så vid olika högtider nöjer jag mig med att tända ett ljus här hemma

De senaste två åren har varit minst sagt omvälvande. När jag tittar tillbaka - så mycket som har hänt och det är helt omöjligt att ta in och här kommer bara några få exempel...

Alexandra och jag den 24 augusti 2012 när vi tryckte på live-knappen och Cancerkompisar.se fick en sida på Facebook

Cancerkompisars advisory board som stöttat oss grundare (Inga-Lill, Alexandra och Alexander) och gett oss råd under resan med Cancerkompisar

Filmisnpelning inför crowdfunding

Jag, Marie och min allra första Cancerkompis Gertrud 

Mitt första möte med Mef Nilbert, på RCC Syd, som vi idag driver ett projekt tillsammans med, vi ska kartlägga anhörigas behov - "Morgondagens anhörigstöd med fokus på barn och unga"

Jag, på en av många radiointervjuer under året, här i Malmö 

Alexandra, jag och Åsa Kryger, manager Elite Hotell Ideon Lund, planerar för premiären av Cancerkompisar Live, idag!!!

Om oss, Cancerkompisar, i SDS i en artikel av Maria Werner, "In på Livet" 

Fikamöte där jag tillsammans med Livslust Ystad planerar för den allra första föreläsningen om hur allt började
tack Carina Månsson för initiativet

Rebecca Zink, en av våra första Cancerkompisar och idag Cancerkompisambassadör, tillsammans med Alexandra här i Malmö

Jag och en till av mina Cancerkompisar Pia från Alingsås, idag Cancerkompisambassadör, sorry suddig bild Pia

Pirjo från SAH (sjukhusansluten hemsjukvård)  som vårdade Björn hemma under tiden han var sjuk och jag själv

Ett av de bidrag vi fått på vägen ... jag och Alexandra firar vårt stipendium från Skandia ideer för livet på
Scandic Triangeln i Malmö
  

I Stockholm och träffar Helen Benno på Min Stora Dag

Jag och Sanna Wärn på Cancerfonden i Stockholm

Wivan Kristina Sandberg, radion i Kristianstad, för alla timmar i studion som gett mig radiovana


Tack för mig för den här gången!
Vi möts kanske här igen annars hoppas jag att vi ses framöver någonstans i Sverige när jag är ute och föreläser om Cancerkompisar och för de anhörigas talan

Jag föreläser för Marknadsföreningen i Helsingborg tillsammans med Mef Nilbert på RRC Syd
Här kan du se föreläsningen, jag kommer in efter ca 27.40 min HÄR

GÖR en bra dag!

Carpe Diem!

Semester eller vardag?

Kl. 10.50

God morgon kära läsare!

Jag fortsätter på förra inläggets tema om sommar, sol och semester som för de allra flesta av oss innebär avkoppling från vardagen. Men avkoppling från vardagen gäller tyvärr inte alla.

För de som är anhöriga till cancerdrabbade och lever mitt i sjukdomen önskar många ingen som helst avkoppling från vardagen. Det enda man vill är att allt bara ska vara som vanligt.

Att få gå till sitt arbete, vara med i den gemenskapen och kunna ta en fika med sina arbetskamrater.
Att få umgås med familj och vänner och kunna tacka ja till en middagsinbjudan.
Att få sitta i soffan en kväll och bara göra ingenting eller kunna gå en promenad utan något mål. Man vill leva ett helt vanligt liv, en vardag.

I mitt arbete med Cancerkompisar har det blivit tydligare och tydligare för mig att det ÄR en stor utmaning att få omvärlden att förstå hur omfattande anhörigfrågan är.
Hur många som är och kommer att bli berörda framöver. Hur det kommer att påverka oss alla. På arbetsplatsen, bland vännerna och bland barnen. Barnen vars föräldrar blir sjuka. Barn som inte berättar för någon hur det har det där hemma.
De vågar inte.
De är rädda för att bli sedda som annorlunda. Barn som mår dåligt på olika sätt. På BRIS jourtelefon handlar två tredjedelar av samtalen om sjukdom eller sorg.
Barnen är ju vår framtid!
Vi kan inte blunda för det här längre.

Själv har jag min egen cancerresa långt bakom mig men jag hör och läser dagligen historier och jag häpnar!
2014 i Sverige.
Nu tar jag bloggledigt under sommaren för att sätta mig in ännu mer i cancervärlden för att under hösten vara rustad. Jag vill kunna föra de anhörigas talan och jag kommer att synas ännu mer på twitter, i media, här på bloggen och genom våra kommande podcast.

Suzanne Richter, från Sten K J,
jag och Alexandra under stipendieutdelningen

Cancerkompisar tog emot ett stipendium från Sten K Johnsons stiftelse (klicka på länken ser du bilder på oss från utdelningen) för att kunna spela in och berätta 10 olika anhörigas historier.



GÖR en bra dag!

P.s
Jag är tillbaka här igen i augusti.

En del av min sommarläsning för att vara påläst då jag dessutom är repr. för Cancerkompisar
och har en plats i RCC Syds patient och -närståenderåd

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer