2 som lurat The Big C

Kl. 9.00

Vi på Cancerkompisar fick ett mail från en av våra ambassadörer som uppmanar oss alla att berätta och sprida om alla de goda nyheterna som finns. Historier om alla som klarat sig från The Big C, cancern.

Så här skriver Patrik Jarl i sin blogg - Att leva med cancern

"Med den här lilla texten vill jag uppmana er som gått vinnande ur striden att dela med er av er erfarenhet. Skriv ner och dela på er blogg, facebook eller skicka ett mejl till mig (patrikjarl@outlook.com) eller Cancerkompisar (info@cancerkompisar.se) så för vi era ord vidare.

Din berättelse och dina erfarenheter behövs. Inte minst för att visa de som är mitt i krisen att det finns en chans. Att allt inte är mörkt. Att det finns ett ljus".

Patriks inlägg i sin helhet hittar du HÄR.
Fler bloggare för Cancerkompisar hittar du HÄR

GÖR en bra dag!

Patriks bild som han döpt till survivor

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Inte en vanlig måndag

Kl. 7.30

När någon person dör i från en som för Patrik och hans familj är inte det här en helt vanlig måndag. Du som följer oss på Cancerkompisar.se kan läsa på hans blogg.
Jag minns att när min Björn dog skrev jag senare på kvällen i min dagbok att "bussen går som vanligt utanför ...  jag förstår inte". 

Jag är tacksam för att den här måndagen är en helt vanlig måndag för mig.

Kramar till Patrik och hans familj!

GÖR en bra dag!

Med goda vänner i Grekland, på Naxos, sommaren innan Björn blev sjuk. Det är mysigt att minnas de trevliga stunderna.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Vi möts igen efter 10 år - en känslosam dag

Kl. 21.30

Nu har samlat mig en del efter en riktigt en känslosam dag där Pirjo och jag har blivit intervjuade av en tidning. Det var som att vrida klockan tillbaka, de två timmar vi satt och pratade, och uppleva allt igen.

Pirjo har jag inte haft kontakt med på över 10 år. Hon var den sjuksköterska från SAH (Sjukhusansluten hemsjukvård) som var hemma hos oss den natten Björn dog. Hon var en av dem som såg mig många kvällar och nätter när jag satt där hemma och skrev av mig min ångest, i dagboken.

Det var Pirjo som vid ett tillfälle uppmanade mig att skriva en bok om min och Björns "resa". Den tanken har legat och växt till sig under flera år. Jag har ett manus till en bok och nu har boken blivit nätverket Cancerkompisar.se.

Vi kom i kontakt med varandra igen genom Eva från Lydiagården som lyssnade på mig när jag höll föredrag för en grupp anhöriga i Ystad som arrangerades av Livslust Ystad där jag nämnde Pirjos namn. Eva kom fram till mig efteråt och berättade för mig att Pirjos man drabbats av cancer. Några dagar senare hade vi på Cancerkompisar.se ett mail där Pirjo önskar sig en egen cancerkompis.

Den publicitet Cancerkompisar.se  fått de senaste veckorna i bland annat
Artikel i Uppsala Nya Tidning har betytt att ännu fler tagit kontakt med oss. Det är så gripande att få ta del av allas öden. Det finns så många som vill ha en likasinnad att prata med.
Patrik Jarl en av Cancerkompisars bloggare och själv anhörig ger goda råd väl värda att läsa, här: Patrik Jarl.

GÖR en bra kväll, själv kommer jag antagligen att somna i soffan, känner mig något känslomässigt utmattad.

Pirjo och jag hemma hos mig idag

Pirjo kom med tulpaner, hon minns att Björn alltid köpte dem till mig. Han älskade tulpaner för de knastrar när man sätter dem i vasen

Pirjo och jag

Efter lunchen cyklar jag till MariLena och här får ny färg i håret, jag var tvungen att stå upp när färgen satt i för annars hade jag somnat, jag helt slut. MariLena kände inte igen mig.

Så här ser jag ut nu. Jag är nöjd!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Tacksamhet

Kl. 10.10

Jag vaknade som vanligt strax efter klockan fem och kände mig ovanligt lugn och tillfreds inombords. Låg kvar en stund och kände efter lite till.
Jag kände tacksamhet.
Jag är så grymt tacksam över alla de förtroenden som jag får via Cancerkompisar.se.
Det känns emellanåt overkligt. Finns det så många anhöriga till cancersjuk som inte har någon likasinnad att prata med.
JA!
Jag läser dagligen så många berättelser om anhöriga som bara vill en enda sak. De vill ha någon att prata med, en likasinnad. I morse matchade jag samman åtta nya kompisar och snart är vi över 100.

Nyss hade jag mailkontakt med Patrik Jarl, en av cancerkompisarna och bloggare, "Att leva med cancern" och fick tillsänt mig den här artikeln från Uppsala Nya Tidning. Visst är det starkt att våga och vilja blotta sig och berättat sin historia. Men han vet att genom att dela så hjälper han andra.
TACK Patrik!

GÖR en bra dag!

Partik Jarl, Cancerkompis och bloggare, berättar om hur det är att vara anhörig i UNT 4 maj

Foto: Patrik i väntan på papperstidningen, vi har inte hittat länken på webben

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Jag är tacksam

Kl. 9.15

Min första vecka med min "Min utmaning 4" har varit att kliva upp klockan 5.00 för ett få en ostörd "helig timme" till att skriva dagbok, reflektera och läsa. Gå min powerwalk och för att sen kunna ta itu med dagen.
Det har gått mycket mycket lättare än jag trott. Har jag lagt mig tidigare kanske du undrar? Ja det har jag. Jag har varit i säng före 23.00 förutom en kväll då kunde jag inte somna så jag stannade uppe och jobbade till klockan 01.30.
Detta har kombinerat med att dricka gröna nyttiga smoothies.

För övrigt har vi på Cancerkompisar.se haft en givande vecka. Vi har bland annat äntligen fått vår förening registrerad och har nu ett eget organisationsnummer. Detta innebär ju att vi finns - på riktigt! Glädjande kan jag berätta för dig som ännu inte hunnit se det på hemsidan så har vi en ny bloggare. Patrik Jarl som vi är mycket stolta över att han vill dela med sig av sina erfarenheter till oss alla Cancerkompisar.

Och - det känns helt underbart att vara "lite före".
Gör en bra fredag!

Hemmagjord smoothie med Wivans recept

Min härliga park - Pildammsparken

 Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer