Kl. 21.30
Nu har samlat mig en del efter en riktigt en känslosam dag där Pirjo och jag har blivit intervjuade av en tidning. Det var som att vrida klockan tillbaka, de två timmar vi satt och pratade, och uppleva allt igen.
Pirjo har jag inte haft kontakt med på över 10 år. Hon var den sjuksköterska från SAH (Sjukhusansluten hemsjukvård) som var hemma hos oss den natten Björn dog. Hon var en av dem som såg mig många kvällar och nätter när jag satt där hemma och skrev av mig min ångest, i dagboken.
Det var Pirjo som vid ett tillfälle uppmanade mig att skriva en bok om min och Björns "resa". Den tanken har legat och växt till sig under flera år. Jag har ett manus till en bok och nu har boken blivit nätverket Cancerkompisar.se.
Vi kom i kontakt med varandra igen genom Eva från Lydiagården som lyssnade på mig när jag höll föredrag för en grupp anhöriga i Ystad som arrangerades av Livslust Ystad där jag nämnde Pirjos namn. Eva kom fram till mig efteråt och berättade för mig att Pirjos man drabbats av cancer. Några dagar senare hade vi på Cancerkompisar.se ett mail där Pirjo önskar sig en egen cancerkompis.
Den publicitet Cancerkompisar.se fått de senaste veckorna i bland annat
Artikel i Uppsala Nya Tidning har betytt att ännu fler tagit kontakt med oss. Det är så gripande att få ta del av allas öden. Det finns så många som vill ha en likasinnad att prata med.
Patrik Jarl en av Cancerkompisars bloggare och själv anhörig ger goda råd väl värda att läsa, här: Patrik Jarl.
GÖR en bra kväll, själv kommer jag antagligen att somna i soffan, känner mig något känslomässigt utmattad.
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Nu har samlat mig en del efter en riktigt en känslosam dag där Pirjo och jag har blivit intervjuade av en tidning. Det var som att vrida klockan tillbaka, de två timmar vi satt och pratade, och uppleva allt igen.
Pirjo har jag inte haft kontakt med på över 10 år. Hon var den sjuksköterska från SAH (Sjukhusansluten hemsjukvård) som var hemma hos oss den natten Björn dog. Hon var en av dem som såg mig många kvällar och nätter när jag satt där hemma och skrev av mig min ångest, i dagboken.
Det var Pirjo som vid ett tillfälle uppmanade mig att skriva en bok om min och Björns "resa". Den tanken har legat och växt till sig under flera år. Jag har ett manus till en bok och nu har boken blivit nätverket Cancerkompisar.se.
Vi kom i kontakt med varandra igen genom Eva från Lydiagården som lyssnade på mig när jag höll föredrag för en grupp anhöriga i Ystad som arrangerades av Livslust Ystad där jag nämnde Pirjos namn. Eva kom fram till mig efteråt och berättade för mig att Pirjos man drabbats av cancer. Några dagar senare hade vi på Cancerkompisar.se ett mail där Pirjo önskar sig en egen cancerkompis.
Den publicitet Cancerkompisar.se fått de senaste veckorna i bland annat
Artikel i Uppsala Nya Tidning har betytt att ännu fler tagit kontakt med oss. Det är så gripande att få ta del av allas öden. Det finns så många som vill ha en likasinnad att prata med.
Patrik Jarl en av Cancerkompisars bloggare och själv anhörig ger goda råd väl värda att läsa, här: Patrik Jarl.
GÖR en bra kväll, själv kommer jag antagligen att somna i soffan, känner mig något känslomässigt utmattad.
 |
| Pirjo och jag hemma hos mig idag |
 |
| Pirjo kom med tulpaner, hon minns att Björn alltid köpte dem till mig. Han älskade tulpaner för de knastrar när man sätter dem i vasen |
 |
| Pirjo och jag |
 |
| Efter lunchen cyklar jag till MariLena och här får ny färg i håret, jag var tvungen att stå upp när färgen satt i för annars hade jag somnat, jag helt slut. MariLena kände inte igen mig. |
 |
| Så här ser jag ut nu. Jag är nöjd! |
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
