En jäkla massa hundsnack

Kl. 9.50

Varje morgon går jag mina stavpromenader under tystnad.
Jag pratar inte med någon och lyssnar inte på något.

Men att vara hundvakt och behöva gå ut tillsammans med en hund kräver sin kvinna.
Folk vill prata och klappa hunden. Jag är inte alls någon djurvän egentligen men nu är det så att att Sylvester är min dotters hund, och det gör skillnad, och honom passar jag gärna. Han och jag vi vet var vi har varandra.

Jag tog med mobiltelefonen, stoppade den i innerfickan, satte på mig hörlurarna, bara den ena. Då tror dessa hundälskande och pratglada männiksor att jag bara är redo för att ta emot ett telefonsamtal.
Jag är räddad och får min morgonfrid.

Vi går alltid till det som heter Tallriken för där får hundarna springa lösa. Jag hinner med att lyssna på en podcast eller två och Sylvester kan springa runt och leka med de andra hundarna.
Vi går runt, runt i en ring och alla hundägarna ropar på sina hundar eller pratar om sina hundar, en jäkla massa hundsnack och jag bara ler och nickar lite emellanåt där jag tror att det passar.

Min dagens podast:
"Vad vill du" sa samtalsterapeuten som Karin Adelsköld gick till efter att hon bränt ut sig. "Vem är jag och vad vill jag" blev frågan Karin ställde till sig själv.

Inga-Lills tips idag:
lyssna på Internetworld när Lina möter Karin Adelsköld - länken till ljudfilen finns längst ner under bilden så kan lyssna direkt på din dator. Väl investerad tid, jag kunde inte sluta lyssna.

GÖR en bra dag!

Sylvester, den söta svarta til vänster, dvärgpinscher

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Jag har egenskaper jag inte gillar

Kl. 9.15

Jag börjar bli gråhårig och det suger. Jag känner mig inte alls mogen för att bli "tant" ännu så för drygt ett år sedan lät jag färga mitt hår ganska mörkt, ja nästan svart, och det har jag trivts väldigt bra med. Nackdelen med en sådan mörk färg, min naturliga färg är cendré, är att utväxten syns redan efter ett par veckor. Jag har trivts med det mörka och började känna mig som "jag" med den mörka färgen och kunde knappt minnas något annat.

Efter några dagar, på min veckas ensamresa i Italien, började jag titta på mig själv med lite nya ögon först på utsidan och senare under veckan på insidan. Det hela började med Min utmaning 8 och projektet att våga resa i väg ensam. Första dagen gick bra sen började det hända saker som här .

Nu har jag varit hemma ett par dagar, känt efter, och sammanfattat mina upplevelser.
Det som jag först trodde skulle vara en utmaning det visade sig vara hur lätt som helst att klara av.
Jag bokade allt själv via nätet, jag åkte flyg, tog buss och sen två tåg för att komma fram till destinationen och ännu fler tågbyten på vägen tillbaka hem igen. Jag åt alla luncher och middagar, ensam, på restaurang, förutom en kväll då jag cyklade iväg för att hämta hem en pizza till hotellet.

Det blev många mil på cykel till nya och okända platser och fick fråga mig fram åtskilliga gånger. Allt detta var lätt som en plätt.
Den stora utmaningen det var det att vara helt ensam med mig själv 24/7, alltså dygnet runt.
Hemma kan jag alltid ringa någon som känner mig och träffas en stund om jag känner mig sällskapssjuk men här var jag helt utlämnad till endast mitt eget sällskap. När det är sommar och semester tillbringar många den tillsammans med vänner eller familj och då blir det extra svårt, tror jag, att komma andra nära. Jag är tacksam för att jag fått komma mig själv nära.

Mina lärdomar.
Den personen jag är hemma tar jag med mig på resan och i ännu större omfattning när jag reser ensam då jag inte har någon att ta hänsyn till, någon jag ska förhålla mig till utan jag är och kan vara mig själv 100 % vilket blev till en utmaning. Jag kom mig själv så nära att jag upptäckte egenskaper jag inte alls gillar hos mig själv. Till exempel att jag kände avundsjuka. Avundsjuk på par som satt och pussade på varandra eller bara satt och pratade. Jag betraktade större sällskap som satt och skrattade högt tillsammans och jag kände mig utanför den gemenskapen, jag kände mig avundsjuk på dem. Det finns mer att berätta men jag sparar det till en annan gång.

Några praktiska råd till mig själv nästa gång, ja det blir definitivt fler gånger, när jag ska åka iväg ensam kommer jag att åka till ett land där de talar engelska. Italienare var ganska hopplösa och verkar osäkra på språket. Jag kommer inte att resa en hel vecka, jo om jag har sällskap. Max tre nätter blir nog perfekt för mig. Jag ska noga kontrollera upp så att det inte för barnvänligt, jag kommer att rata sandstränderna och förvissa mig om att hotellet har en pool. Hotellet kan gärna ha 4* eller varför inte 5* och ett annat råd till mig själv är att boendet inte ligger mer än en timme från flygplatsen.
Jag har blivit äldre, gråhårig och bekväm men det ska inte hindra mig från att fortsätta våga sticka upp huvudet, skaffa mig nya erfarenheter och nya färger.

Tack Alexandra som vågar säga till sin mamma "du borde nog byta färg och frisyr" och våga sticka upp huvudet och ta tillbaka min nya färg.
Så Inga-Lills tips, våga sticka upp, våga byta färg och inse att jag är som jag är både på insidan och utsidan och GILLA det!

GÖR en bra dag!

Jag och Omar, min PF (personliga frisör) i en "förebild" med det svarta håret och all utväxt

Jag och Omar i en "efterbild" med brunt, guld och lite ljuda slingor så får min egen färg komma fram så småningom

GÖR en bra dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer