På bilden: min stil när jag är på kalas och firar Jeanettes fördelsedag, min bonusdotter
Nu har jag hittat min stil. Efter 130 sidor.
Äntligen!
Min skrivarstil, mitt eget språk, min röst eller vad ska jag kalla det.
I de första 130 sidorna i boken beskriver jag hur vi två möttes fram till den
dagen han dör (allt om boken finns under fliken ""boken") hemma i vårt vardagsrum.
Det har tagit mig två år och många många timmar av hårt arbete.
Del två av boken, som jag nu bearbetar, börjar med att vi ska gå på
bröllop, dagen efter att han dog. Det var Björns exfru och hennes
Anders som skulle vigas och jag hade lovat min man att gå vad som än hände.
"Om jag är död så lova att du går", sa han.
Nu plötsligt "går allt som en dans".
Jag skriver och skriver så slutet av boken kommer att vara klar, tja när
den är klar, nu har jag i alla fall äntligen hittat min "skrivarstil".
Kära vänner som följer mig, ha lite tålamod, snart är jag klar.
Det gäller att aldrig ge upp, men jag ska villigt erkänna, jag har varit
nära många gånger.
Carpe diem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar