Vill du sprida en "röst"

Kl. 10.55

Jag börjar lära mig att använda mitt twitter mer för var dag och jag är tacksam över supporten från min twittercoach Helena Roth.

Det var Helena som inspirerade mig till att börja twittra när jag upptäckte att hon startat en framgångsrik rörelse med hjälp av twitter. Läs om det på wikipedia HÄR och på Skolvårens hemsida HÄR

Jag som arbetar med Cancerkompisar, nätverket för dig som anhörig till cancerdrabbad, vill kunna vara en röst för andra anhöriga runt om i landet. De som lever med cancer nära lever ofta i det tysta och utan stöd. Dagligen hör jag historier om hur anhöriga inte orkar eller vill berätta för vänner, chefen eller arbetskamrater om hur man har det hemma. Jag har flera exempel på personer som bränner ut sig på grund av den stress de lever under.
Vi på Cancerkompisar vet hur det är och vi kan erbjuda stöd, tröst och hopp till anhöriga. Vi har arbetat fram tydliga mål kring vad vi vill uppnå och det vill jag föra ut och behöver din hjälp.

Du kanske inte själv finns på twitter men berätta gärna för andra om:
Inga-Lill, jag på twitter
Cancerkompisar på twitter

Om Cancerkompisars mål kan du läsa HÄR.

GÖR en bra dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Diskriminering

Kl. 9.50

Jag har några runt om kring mig som ägnar hela dagar åt att arbeta i sina egna företag med sin mission eller en idé som de brinner för. Ibland mot lite ersättning och ibland för inga pengar alls. De kallas för samhällsentreprenörer.
Helena Roth  är en av dessa. Hon kallar sig för förändringsagent och har startat rörelsen Skolvåren.

Från Wikipedia:

Socialt entreprenörskap är entreprenörer med innovativa lösningar på samhällsproblem baserade på affärsmässiga metoder.

Vi har olika förutsättningar för att kunna lyckas på grund av "samhällets" attityder och syn på sociala entreprenörer. Och med att lyckas menar jag att kunna lösa uppgiften för den som berörs, att kunna hjälpa människor på riktigt med ditt engagemang.

Dessa samhällsentreprenörer behövs!
Jag menar vem är det som stöttar hemlösa, barn som far illa och så vidare...tänk efter själv så ser du.

En som vet en hel del om detta är Dan Pallotta. Lyssna på honom och vad han säger i det här Ted-klippet "The way we think about charity is dead wrong" - FILMEN

Tänk så mycket mer vi skulle kunna åstadkomma om vi fick arbeta under lika villkor och tillsammans. Helena hon arbetar tillsammans! Vi skulle kunna åstadkomma hur mycket som helst tillsammans om vi bara fick vara med och dela på "kakan".

Du som inte vill engagera dig av olika anledningar det är helt ok men du kan bidra genom att vara med och förändra synsättet, lyft upp frågan och prata om det.
Vad säger du?

GÖR en bra dag!

Tillsammans kan vi, insamling till cancerforskning och det gillar vi på Cancerkompisar - nätverket för dig som anhörig till cancerdrabbad

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Jag läser bloggar

Kl. 9.25

Jag lägger ungefär 3-4 timmar per dag på att blogga, twittra, skriva på facebook och läsa andras bloggar.

Hur hinner jag är en fråga jag ganska ofta får. Men för mig ingår det som en del av mitt arbete. Ett av många sätt att nå ut. Det kan aldrig ersätta ett personligt möte eller ett telefonsamtal så jag ser det som ett komplement.

Med twitter, som är helt nytt för mig, kan jag nå "långt" och de som har makt att påverka som jag aldrig skulle komma i "kontakt" med annars.

Min vän Helena Roth t ex hon har startat en hel rörelse, Skolvåren, som började på twitter, med människor hon aldrig träffat tidigare. Helt otroligt!

"Vassego, här kommer några av de bloggar jag tittar igenom dagligen, en hel del personer som jag redan känner och är nyfiken på"

Min idol och förebild - O

Hunden Sylvester så klart, min dotter Alexandra som bloggar fast nu är det mes t instagram som gäller och det har inte jag, ännu.

Inspirationsboost

Cancerkompisar 

Lilla gumman

HERO - The coach

Linn Herbertsson

WIVAN-KRISTINA SANDBERG Mission 5 millions 

Elaine Eksvärd

Charlotte Rudenstam /LEVA 100 %/

Cancerfondens goda råd kring t ex att sola eller inte.

Carina Månsson

Daniella Ibis

Skolvåren

GÖR en bra dag!

En nationell rörelse

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Jag är nr 3

Kl. 9.00

Tack Skolvåren för att att jag får lov att dela med mig ett av mina skolminnen i er julkalender.

Skolvåren är ett initiativ som startade på twitter i våras, helt otroligt hur en # (hastag) kan påverka så många runt om i landet och om hur frågan "varför skola" skapat en sådan debatt. Om jag minns rätt så låg Skolvåren som etta på twitter under en dag, och det ÄR inte helt enkelt.

Mitt bidrag under lucka nr 3

"Jag kände mig alltid annorlunda", klicka HÄR  eller HÄR.

GÖR en bra dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Dagens gästbloggare som skänkte en kompis

Kl. 8.20

Dagens gästbloggare är, mina damer och herrar, Helena Roth, förändringsagent, initiativtagare till Skolvåren, ägare till två företag Respondi och Hero the coach, en kvinna med många järn i elden alltså.

Träffade en vän som jag inte sett på fyra fem månader. Frågade "Hur är läget?" så där som man brukade. Förväntade mig svaret "Allt väl!" så där som man brukar får höra. Så när svaret blev "Dåligt. Jag har cancer." så hajjade jag till. För det där hör trots allt inte till vanligheterna. Och är det något jag inte var beredd på, eller ville höra för den delen, så är det just något sådant. Det är inte lätt att veta hur man ska tänka och känna kring ett sådant svar.

Jag ville så klart veta vad som hänt, och vi hamnade i en lång och bra diskussion kring cancerdiagnosen, status just nu, framtidsscenario osv.

Min vän sa "Det märks att du är läkardotter, du kan hantera detta. Till skillnad från alla andra jag berättat det för. De har samtliga fallit i gråt, och så har jag fått trösta. Det har varit lite jobbigt."

I den stunden kände jag mig väldigt glad som kunde ge min vän ett alternativ. Jag sa nämligen "Men du, då tycker jag du ska tipsa dina nära och kära om Cancerkompisar.se så de kan få det stöd de behöver från en cancerkompis istället. För du ska inte behöva hålla alla andra uppe just nu, du har nog med dig själv."

Min vän skrev genast upp Cancerkompisar.se på en lapp och jag har en känsla av att det var en lättnad för hen att få något konkret att kunna ge nära och kära, som så klart blir ledsna och bestörta över beskedet. Samtidigt väcker ju besked som dessa individens egna tankar kring döden. Fullt naturligt, men nog blir det lite bakvänt ändå? Att vi alla behöver stöd är självklart, men vem stödet kommer från, kanske vi behöver fundera mer kring.

Så tack Inga-Lill och Alexandra för att ni startat Cancerkompisar.se! Det var som att jag kunde ge min vän en gåva i denna svåra stund, när jag kunde presentera Cancerkompisar.se för hen. Att som sjuk få släppa lite grann på ansvaret för nära och käras välbefinnande, och därmed få lite mer kraft och energi kvar att bekämpa sjukdomen, det är mycket värt! Själv hyser jag inget tvivel på att min envise vän kommer gå hel ur det här, ännu ett snäpp klokare och visare än idag.
Helena Roth, Malmö 2013-08-22

STORT TACK Helena för att du berättar och delar detta med oss alla.

GÖR en bra dag!

Alexandra och Inga-Lill Lellky, grundarna av Cancerkompisar.se. Fotot är tagit samma dag som Cancerkompisar.se blev "live" på nätet. Plats: Wyanes Coffee, Malmö, Stortorget 24 augusti 2102

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer