#glömenbok

Efter ett möte med Helena Roth, förändringsagent på Respondi, hittade jag det här #glömenbok

Vill även du sticka upp huvudet och göra något för någon annan? Du hittar information om det på Facebook, skriv bara glömenbok.

GÖR en bra dag!

Dagens gästbloggare som skänkte en kompis

Kl. 8.20

Dagens gästbloggare är, mina damer och herrar, Helena Roth, förändringsagent, initiativtagare till Skolvåren, ägare till två företag Respondi och Hero the coach, en kvinna med många järn i elden alltså.

Träffade en vän som jag inte sett på fyra fem månader. Frågade "Hur är läget?" så där som man brukade. Förväntade mig svaret "Allt väl!" så där som man brukar får höra. Så när svaret blev "Dåligt. Jag har cancer." så hajjade jag till. För det där hör trots allt inte till vanligheterna. Och är det något jag inte var beredd på, eller ville höra för den delen, så är det just något sådant. Det är inte lätt att veta hur man ska tänka och känna kring ett sådant svar.

Jag ville så klart veta vad som hänt, och vi hamnade i en lång och bra diskussion kring cancerdiagnosen, status just nu, framtidsscenario osv.

Min vän sa "Det märks att du är läkardotter, du kan hantera detta. Till skillnad från alla andra jag berättat det för. De har samtliga fallit i gråt, och så har jag fått trösta. Det har varit lite jobbigt."

I den stunden kände jag mig väldigt glad som kunde ge min vän ett alternativ. Jag sa nämligen "Men du, då tycker jag du ska tipsa dina nära och kära om Cancerkompisar.se så de kan få det stöd de behöver från en cancerkompis istället. För du ska inte behöva hålla alla andra uppe just nu, du har nog med dig själv."

Min vän skrev genast upp Cancerkompisar.se på en lapp och jag har en känsla av att det var en lättnad för hen att få något konkret att kunna ge nära och kära, som så klart blir ledsna och bestörta över beskedet. Samtidigt väcker ju besked som dessa individens egna tankar kring döden. Fullt naturligt, men nog blir det lite bakvänt ändå? Att vi alla behöver stöd är självklart, men vem stödet kommer från, kanske vi behöver fundera mer kring.

Så tack Inga-Lill och Alexandra för att ni startat Cancerkompisar.se! Det var som att jag kunde ge min vän en gåva i denna svåra stund, när jag kunde presentera Cancerkompisar.se för hen. Att som sjuk få släppa lite grann på ansvaret för nära och käras välbefinnande, och därmed få lite mer kraft och energi kvar att bekämpa sjukdomen, det är mycket värt! Själv hyser jag inget tvivel på att min envise vän kommer gå hel ur det här, ännu ett snäpp klokare och visare än idag.
Helena Roth, Malmö 2013-08-22

STORT TACK Helena för att du berättar och delar detta med oss alla.

GÖR en bra dag!

Alexandra och Inga-Lill Lellky, grundarna av Cancerkompisar.se. Fotot är tagit samma dag som Cancerkompisar.se blev "live" på nätet. Plats: Wyanes Coffee, Malmö, Stortorget 24 augusti 2102

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Walk the talk, nytt för mig

Kl. 8.20

Igår testade jag ett "gåmöte" för första gången. I stället för att boka ett vanligt möte och sitta ner framför en kopp kaffe eller en lunch fick jag förslaget av Helena Roth att vi skulle ses i Pildammsparken och gå en runda och prata samtidigt.
Efter nästan två timmar kände jag att jag hade fortfarande energi kvar. Jag tror inte det skulle fungera lika bra inne i staden med alla störningsmoment runt omkring utan det bör vara ute i naturen. En stor vinst tror jag är den kreativitet som föds när jag rör på mig. Tack Helena som även använder den här metoden i sin coachning, det kan du läsa om här på HERO - the coach och säger att det är omöjligt för tankarna att "stå stilla" när jag rör mig.

Mitt tips, ta 3.29 minuter av din tid och lyssna på  TED-klippet med Nilofer Merchant som pratar om att sittandet tar död på oss.
Vad säger du? Ska vi testa nästa gång vi ska ses?

GÖR en bra dag!

Alla sätt är bra

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer