Lika+Lika=Stöd

Alex Schulman pratar, mycket kort, i den senaste podden om sin mamma Lisbeth som dog för två månader sedan. Han säger där att han inte kunnat prata om det ännu .... men i den här låten, som de spelar i avsnittet, hittar han lite tröst och förståelse. Lyssna själv så förstår du.

Podden avsnitt 149: Alex&Sigges Podcast


I Alex fall är det i John Lennons låt som han förstår betydelsen av att veta att han är inte ensam. Att veta att det finns någon annan som känner och upplever den smärta av saknad som han själv känner. Med vetskapen om att det finns någon annan därute som har det på samma som han själv känner han det ger någon form av tröst och stöd.
John Lennon+Alex Schulman=stöd

Stella McCartney+Chelsea Clinton=stöd då de är bägge barn till kändisar och brukar prata om just detta. De ger varandra stöd i hur svårt det kan vara. Jag har hört det i annan podcast men minns inte var just nu.

Sofia+Isabelle är två Cancerkompisar som också ger varandra stöd.
Isabelle+Sofie=stöd
Hemmets artikel kan du läsa här: Att ha en Cancerkompis

Isabelle och Sofie  
Fotograf: Gugge Zelander

Det jag vill åt här är att om jag kommer i kontakt med någon som har det som jag, någon som är i samma situation så känner jag igen mig och det ger mig både stöd, tröst och lite hopp. #stödtrösthopp
Visst låter det självklart och enkelt.
MEN!
Det finns en utmaning i att få omvärlden att förstå att Cancerkompisar behöver stöd för att kunna arbeta med att hjälpa anhöriga till cancerdrabbade.

Stötta Cancerkompisar så kan vi hjälpa ännu fler som behöver stöd och få och få en egen Cancerkompis.
Vill du veta mer? Hör av dig, det gör du här: Stöd oss eller här Bli en Företagskompis

GÖR en bra dag!

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Svarta hål och hur kommer jag upp

Fredag förmiddag

Jag vaknade och kände mig lite vissen. Det är något som händer med mig, inne i huvudet, så fort jag varit ledig för länge.
Kan det bero på att jag passar på att bryta mina rutiner, stannar uppe halva natten och tittar på filmer, sover lite längre, hoppar över min träning och äter mängder av godis.

Jag känner mig mätt!
Jag känner mig mätt på vila.
Mätt på mat.
Mätt brutna rutiner.

Men Alex och Sigges fredagspodacast, de fanns på plats som vanligt uppladdad i iPhonen i min Podcastapp.

Dagens avsnitt handlade om lite av varje men det jag tog med mig var deras prat kring om hur de ska förhålla sig till 2014.

"Vill jag vara som en schweizisk fällkniv eller en japansk urvass kockkniv".

Det ska jag fundera på, tja kanske inte just idag utan en annan dag när jag hittat tillbaka till mina rutiner.
Här kommer länken Svarta hål - klicka på den runda ringen och lyssna direkt i datorn.

GÖR en bra dag!

Är jag suddig, otydlig med vad jag gör, som den där schweiziska kniven de pratade om i podcasten, eller?

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Att gråta till vardags

Kl. 7.30

Jag står i hallen och gråter, eller jag gjorde det nyss.

På mina stavpromenader särskilt på fredagar brukar jag lyssna på det senaste avsnittet av Alex och Sigges podcast. Det är cirka 35 minuter in i podcasten som  det händer.
Tårarna börjar rinna. Ingen högljudd gråt alls, ingen ledsen gråt utan ett slags njutbart gråt, ett lugnt gråt. I alla fall så berättar Alex om hur hans treåriga dotter baddar hans panna med en våt handduk. Både han och Amanda ligger hemma och är kräksjuka samtidigt. Han berättar målande om hur dottern hämtar en våt handduk inte urvriden utan när hon lägger handduken på hans panna så rinner vattnet längs hans ansikte. Hon stryker honom över kinden och ler sitt allra mildaste leende och
Alex berättar att han tänker att kanske så här kommer det att vara när han ligger för döden och hans vuxna dotter sitter bredvid honom.

Jag är imponerad över hur dessa två killar vågar blotta sig som de gör och att de gör det på ett äkta och beskrivande sätt.

Finns det olika typer av gråt undrar jag? Nåväl jag tycker i alla fall att det alltid det känns gott att få gråta till "vardags" utan anledning, det är frigörande på något sätt. Så tack Alex och Sigge, ni berör.

Podcasten finns på Spotify, iTunes eller bara sök på nätet.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Det blev ingen sovmorgon

Kl. 07.30

Lördag och jag hade tänkt att jag skulle kunna sova lite längre och inte kliva upp klockan 5 som jag tränat på under veckan som gått.
Men det gick inte. Redan efter en veckas träning med att kliva upp klockan 5, allt för att få till min "heliga timme", vaknade jag av mig själv i morse. Så snabbt gick det visst för mig att skapa mig en ny vana.

Jag bestämde mig för att gå upp, satte mig i vardagsrummet, tände ett ljus och börja bläddra i mina böcker. Det var så tyst och det kändes så underbart lyxigt. Jag har alltid haft ett behov att få vara i tysta rum då och då och kommit till att uppskatta tystnaden mer och mer. Under årens lopp har jag flera gånger övervägt om jag inte borde flytta ut till landet och den tystnaden men alltid kommit fram till att jag trots allt trivs bäst i stan och den pulsen. Men nu - genom att kliva upp klockan fem får jag ju min tystnad.

När klockan närmade sig sju bytte jag om till långkalsonger, termobyxor, mössa och vantar och gav mig ut i solen med min iPod i fickan.
Jag brukar inte lyssna på något under mina morgonrundor men i morse kunde jag inte hålla mig längre. Jag längtade efter att få höra det senaste avsnittet av Alex o Sigges podcast.
Alexander Schulman och Sigge Eklund är två killar som är grymt skickliga på att belysa det naturliga och mänskliga hos oss människor genom att bjuda på sig själv. De blottar sig totalt vilket jag tycker är modigt vilket också gör det trovärdigt. Att lyssna på deras podcast ger mig perspektiv. Att inte förstora upp saker eller hänga upp mig på småsaker vilket jag kan göra ibland. Jag blir påmind om att vi alla bara är människor med samma behov. Jag behöver bli älskad för den jag är och att jag blir det. Det är en gåva att blir påmind om det och att jag kan bara leva nu. Leva en dag i taget.

Till dig som ännu inte lyssnat är mitt tips, ge det några avsnitt så att du "lär känna" deras sätt att prata på. Ge det 2-3 gånger innan du bestämmer dig vad du tycker. Själv lyssnade jag idag på avsnitt 43.
Här hittar du podcasten: Alex och Sigge. Det här blev "Dagens giraffa" från mig till dig..

Jag lördag kl 7.15 i Pildammsparken, Malmö
Det är skönt att komma ut på morgonen. Vi är flera stycken i mitt hus som går ur och vi brukar mötas någonstans runt Pildammsparken säger ett snabbt hej hej eller bara vinkar till varandra.

I Pildammsparken

Gör en bra dag idag för den här dagen kommer inte tillbaka - så Carpe Diem!

ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Alex är utbytt!

Kl. 19:45

Dag 19/365 och min utmaning de närmsta 21 dagarna (2 kvar) är att röra på mig, varje dag och inga undantag. 
SNART I MÅL!
I kväll stavpromenad 25 minuter med ny podcast. 

Jag har blivit beroende!
Av att lyssna på podcasts. Jag vill verkligen rekommendera det för jag har inte skrattat, högt, så mycket och på riktigt på länge.

Jag har lyssnat på ett 10-tal av Alex och Sigges för att idag, på tips av Alexandra, lyssna på den första av Hannah och Amanda. Amanda är Alex Schulmans fru som bloggar tillsammans med sin syrra Hannah.

Avsnittet är det senaste och från 4 januari och heter The golden year is here och handlar bland annat om nyårslöftet som jag också gett mig själv. Nämligen att 2013, det är det som är året! För mig är det både kompetensutveckling och mental träning. Ja, snälla lyssna så...

Jag fick leta ett tag innan jag hittade länken. Scrolla ner på deras sida och titta till höger så kommer podcasten. Eller ladda ner appen podcast på mobilen.
Mycket nöje!

Utrustning för kommande podcast, kanske...

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Om avundsjuka - och att vara rik

Kl. 12:25

Dag 17/365 och min utmaning de närmsta 21 dagarna (4 kvar) är att röra på mig, varje dag och inga undantag.
Det ÄR lätt att komma ut av två anledningar nu. Dels är det nästan som en vana och sen bara älskar jag att lyssna på Alex och Sigges podcast. Finns som app att ladda ner lätt som en plätt. Heter podcast, ladda ner och söker du bara på Sigge och Alex.

Det avsnitt jag lyssnade på idag är nr 5 och heter "Yeah, yeah, yeah" och ett av samtalsämnen var avundsjuka. Jag blev som träffad av blixten ... jag är väl inte en avundsjuk person tänkte jag?

Vad jag kom att tänka på var att jag är "rik" som har underbara barn som bryr sig och hjälper mig i alla lägen OCH flera goda vänner som också bryr sig om mig.
Jag kan inte nämna alla men eftersom jag nu bloggar tänker jag på Gunilla som alltid läser min blogg och kommenterar vilket jag uppskattar enormt.
Tack Gunilla!


Vill du lyssna på podcasten så lyssna gärna från början och sen kommer några minuter in i programmet.
nr 5
Länken kanske inte är den rätta med sök på nätet du kommer att hitta den.

Jag och Gunilla min fadder på Rotary

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Jag med Alex & Sigge

Kl. 13:08

Dag 8/365 och min utmaning de närmsta 21 dagarna (14 kvar) är att röra på mig, varje dag och inga undantag.

Med nytt headset i min iPhone premiärlyssnar jag på Alex&Sigges podcast från den 27/12 på stavpromenad i Pildammsparken.
Det var Alexandra som tyckte att jag skulle lyssna och lära för våra egna kommande podcasts.
Alex Schulman och hans kompis Sigge tar upp allvarliga och seriösa ämnen samtidigt.
Mycket, mycket lärorikt och kul att lyssna på.
Och så enkelt via iPhonen. Jag sökte på podcast och hittade direkt Alex och Sigge.

Jag tycker att det är intressant att lyssna på andras sätt att vara på och hur andra reagerar i olika situationer. Jag kände så väl igen mig i Alex hissproblematik. Ja, du måste lyssna på den, podcast 31 från den 27/12 "Lilla jävla apekatt".

Jag nyss i Pildammsparken och tack för att det alltid finns snälla människor som gärna tar ett foto.