Alex är utbytt!

Kl. 19:45

Dag 19/365 och min utmaning de närmsta 21 dagarna (2 kvar) är att röra på mig, varje dag och inga undantag. 
SNART I MÅL!
I kväll stavpromenad 25 minuter med ny podcast. 

Jag har blivit beroende!
Av att lyssna på podcasts. Jag vill verkligen rekommendera det för jag har inte skrattat, högt, så mycket och på riktigt på länge.

Jag har lyssnat på ett 10-tal av Alex och Sigges för att idag, på tips av Alexandra, lyssna på den första av Hannah och Amanda. Amanda är Alex Schulmans fru som bloggar tillsammans med sin syrra Hannah.

Avsnittet är det senaste och från 4 januari och heter The golden year is here och handlar bland annat om nyårslöftet som jag också gett mig själv. Nämligen att 2013, det är det som är året! För mig är det både kompetensutveckling och mental träning. Ja, snälla lyssna så...

Jag fick leta ett tag innan jag hittade länken. Scrolla ner på deras sida och titta till höger så kommer podcasten. Eller ladda ner appen podcast på mobilen.
Mycket nöje!

Utrustning för kommande podcast, kanske...

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

En ny vecka med en annan typ av detox

En ny vecka med en annan typ av detox. I går hittade jag Green Queen - en grön kafe - butik. Jag fick ett tips att testa Kombucha som är ett kallt fermenterat te. Förr åt jag alltid en matsked mjölksyrade grönsaker men det här verkar enklare. Nu kommer jag att ta ett glas varje morgon för att fortsätta rena min kropp. Kokosvatten, näää...h! Som kompensation köpte jag mig en dubbel espresso.

Anledningen till varför jag åkte dit egentligen var för att testa Qigong. Pappa Jans Anita har tränat det i massor av år och vi har ofta pratat om det. I går hade dom "prövapåstund" utanför kafeet inne i Jesusparken som ligger mittemot Nästa prova är nu på lördag och söndag klockan 10.15. Det var annorlunda men det ska jag berätta om en annan dag.

Recension avseende smak. Jag vill att nyttigheter ska vara gott också.
Kombucka 4/5
Kokosvatten 0/5

Bild 1: utanför Green Queen
Bild 2: hemma i mitt kök


Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

De som "går på gatan" - står på fel plats

Jag hade ett affärsmöte i förra veckan med Micke på Chelix som arbetar med nätverkande och säljutbildningar och vi kom till att prata om dom som "säljer på gatan".
Att dom står på fel ställe och att dom närmar sig folk när "vi befinner oss i fel tillstånd".
Ta till exempel Amnesty eller Djurens vänner som oftast står och går på Malmös gator som Södertull, utanför Åhlens på Södergatan eller i hörnan av Baltzargatan/Södergatan. Massor av människor passerar men de flesta har ett mål.
De ska handla i en särskild affär eller är på väg till ett möte. Dom "befinner sig inte i rätt tillstånd" för att stanna och prata. Den här typen av försäljning tyckte vi skulle ske på platser där man ändå står och väntar och har eventuellt tid över och då "befinner sig i ett annat tillstånd".

Kanske på

• flygplatsen
• järnvägsstationen
• sjukhusets väntsalar

Det här med att vara i "rätt tillstånd" kan du läsa mer om, eller lyssna på Anders Haglunds cd i "Gör ditt liv till ett mästerverk". Jag har den i bilen, tack Rasmus på Lifebooks jag har lyssnat på de sex cd-skivorna om och om igen.

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Idag satte jag mig ner på parkbänken

Jag vill alltid vara i rörelse. Jag svårt att sitta stilla och bara "vara". Jag har fått råd att jag borde börja meditera eller gå på yoga eller åtminstone varva ner lite. 
Men i morse gjorde jag det, jag stannade upp och till och med satte mig ner mitt under joggingrundan.
Doften av rosorna i Rosenträdgården i Pildammsparken var precis som en mild variant av parfym. Det kändes i hela kroppen som om något var på väg att bli "annorlunda". Jag kunde inte förklara det men plötsligt bara kom tårarna. Två parkarbetare gick förbi och tittade snabbt på mig och den ena nickade lite mot mig. Jag tror inte hon såg att jag grät. Det är som om utåt verkar inget vara förändrat men allt känns bara så annorlunda.
Jag satt där en lång stund och tänkte på helgen som gått. Jag var på en "tvådagarsfödelsedagsfest" hos min svåger och på söndags eftermiddagen blev vi hembjudna till Vivianne i byn. Hon verkar som konstnär och hade bott i Heda i över 22 år. I hennes trädgård hängde "bönetavlor" mellan träden och vi började prata om allt och kom in på buddhismen och sedan dess har det snurrat runt i mitt huvud. Jag frågade så klart hur gammal hon var, är som sagt åldersfixerad, och fick veta att vi var lika unga. Men det som gjorde starkast intryck på mig var att verkade så tillfreds och avslappnad med allt. Hon verkade inte "söka längre". Jag tror att har hittat meningen med sitt liv.  Men vad vet jag. Jag är glad att jag satte mig ner och fick tänka en stund utan att vara i rörelse och veta att det fungerar också.

På bilden: jag och Vivanne Mansfield, i hennes trädgård på Heda 

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Rollercoaster

min goda vän giraffa som "håller koll" så att jag kommer ihåg att träna på min mentala träning

Att spela golf är mental träning på "hög nivå" särskilt när det går mindre bra.

Det går upp och det går ner. Ibland blir det par och sällan men dock får jag en birdiechans och rätt var det är blir det en dubbelboggie.

Vad är det som händer?

Golf är verkligen mental träning på "hög nivå" precis som en rollercoaster, och då gäller det att ta fram sin inre styrka - den lilla rösten som säger "jag kan, jag kan, jag kan", när det går upp och ner.

Men om jag då har trevligt sällskap så "vägs det upp" och så tänker jag på min "vän" giraffa och då får jag nya perspektiv igen.

Att utmana mig själv - jag "slår ett slag för golfen"

en dag i augusti på Bokskogens golfklubb, NB, gissa vilket hål?

Att
spela golf är bra mental träning för mig och för att få träna på mitt tålamod - som jag inte riktigt har med mig alltid.

Tänk då att jag kan gå ute även i regn och fokusera på en boll - i 4 timmar. Ibland går det bra ibland mindre bra och då gäller det att fokusera, vara positiv och och lämna ett dåligt slag bakom sig - gjort är gjort.

Medspelarna kan vara ett kapitel för sig - har jag tur är mina medspelare både trevliga och rutinerade - ja det gäller ju 4 timmar! Golf är för min del en sport där jag vill kunna förbättra mig och tävla en del och för andra en skogspromenad eller en rent social "grej" - i 4 timmar!

Oftast spelar man i en fyrboll och även om man inte känner varandra är man skyldig att hålla reda på varandras bollar - i 4 timmar!

Varför gör jag då allt detta som i den oinvigdes ögon kan låta så vansinnigt?
Jo, "payoffen" är så gigantisk. Det är totalt avkopplande, jag tänker inte på något annat än att bara vara där! Att fokusera på min boll och njuta av naturen - kolla in den helt underbara regnbågen som kom fram efter regnet, den hade jag missat om jag suttit hemma.

Carpe Diem!