Kl. 08.38
Som du säkert redan vet är jag något av en podcast-fan numera. Tack vare mina barn har jag hittat in i en ny värld som berikar mig på ett helt nytt och annorlunda sätt.
Jag har nyss, under min stavpromenad, lyssnat på Värvets intervju med Kristian Gidlund, läs gärna hans blogg "i kroppen min". Det är helt omöjligt att återge de känslor hans berättelse framkallar. Lyssna, om du vågar!
Det gav mig ännu bredare perspektiv på vad som är viktigt för mig här i livet.
Jag vill nämna en sak som jag plötsligt förstod lite bättre.
Björn fick ju veta att han inte skulle överleva sin cancer, det var i oktober månad, och att om han hade tur skulle han leva över julen sa läkarna.
Jag fyller år den 22 december och på min födelsedag det året fick jag ett foto, du ser det här nedan, och jag tyckte att det var ett hemsk present att få på just en födelsedag. Jag minns hans förväntansfulla blick när jag öppnade paketet och jag minns så väl vad jag sa också.
"Åh men tack så gulligt av dig älskling" men att jag tänkte "näh, fy f...n vilken hemskt foto det här kommer jag aldrig att ha framme".
Det var ju inte min Björn.
Hans ihåliga blick och hans ögon som stirrar och han ser inte frisk ut. Det är inte så jag vill minnas honom.
I Värvets intervju med Kristian berättar han om den bok han just skrivit och om varför. Han vill lämna något efter sig men också berätta mer om vem han är och hur han ser på olika saker i livet. Han säger att han gör det för att hans anhöriga inte ska behöva undra efter hans död "undrar vad Kristian hade tyckt om detta".
Det jag så här efteråt kan ångra är att jag inte köpte den där videokameran och filmade honom och oss. Visst vi har foton från semestrar, resor och så vidare men det där vardagliga kan jag sakna. I flera år har fotot av Björn legat i en låda men numera har jag fotot framme och faktum är att jag "pratar eller ställer frågor" högt till honom ibland när jag går hemma ensam.
GÖR en bra dag!
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Som du säkert redan vet är jag något av en podcast-fan numera. Tack vare mina barn har jag hittat in i en ny värld som berikar mig på ett helt nytt och annorlunda sätt.
Jag har nyss, under min stavpromenad, lyssnat på Värvets intervju med Kristian Gidlund, läs gärna hans blogg "i kroppen min". Det är helt omöjligt att återge de känslor hans berättelse framkallar. Lyssna, om du vågar!
Det gav mig ännu bredare perspektiv på vad som är viktigt för mig här i livet.
Jag vill nämna en sak som jag plötsligt förstod lite bättre.
Björn fick ju veta att han inte skulle överleva sin cancer, det var i oktober månad, och att om han hade tur skulle han leva över julen sa läkarna.
Jag fyller år den 22 december och på min födelsedag det året fick jag ett foto, du ser det här nedan, och jag tyckte att det var ett hemsk present att få på just en födelsedag. Jag minns hans förväntansfulla blick när jag öppnade paketet och jag minns så väl vad jag sa också.
"Åh men tack så gulligt av dig älskling" men att jag tänkte "näh, fy f...n vilken hemskt foto det här kommer jag aldrig att ha framme".
Det var ju inte min Björn.
Hans ihåliga blick och hans ögon som stirrar och han ser inte frisk ut. Det är inte så jag vill minnas honom.
I Värvets intervju med Kristian berättar han om den bok han just skrivit och om varför. Han vill lämna något efter sig men också berätta mer om vem han är och hur han ser på olika saker i livet. Han säger att han gör det för att hans anhöriga inte ska behöva undra efter hans död "undrar vad Kristian hade tyckt om detta".
Det jag så här efteråt kan ångra är att jag inte köpte den där videokameran och filmade honom och oss. Visst vi har foton från semestrar, resor och så vidare men det där vardagliga kan jag sakna. I flera år har fotot av Björn legat i en låda men numera har jag fotot framme och faktum är att jag "pratar eller ställer frågor" högt till honom ibland när jag går hemma ensam.
GÖR en bra dag!
 |
| På det svart-vita fotot är Björn redan sjuk. På färgfotot i hans sommarstuga sommaren innan. |
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
3 kommentarer:
Vackert och Rörande <3
Ha det gott!
Jag tycker bilden är ärlig, verklighetsförankrad och rolig!
Kan inte låta bli att skratta när jag inser att Björn har valt ut kläder, hatt, sin favoritpipa. Bokat en tid med fotograf och sen poseat framför kameran och valt ut just den bilden :)
Fast sommarbilden är mer likt Björn så är de båda "Björn" på något sätt!
/Alexander
snyftigt blev det här, fin skrivet, kram
Skicka en kommentar