VÄLKOMMEN

lördag 7 september 2013

Är vi otränade

Kl. 10.00

Två glas vin i går kväll bidrog till att jag sov mindre och något sämre i natt men jag fick tänka desto mer tänketid.

Mina tankar snurrande kring skilsmässor och separationer kontra möten och jag slogs av hur mycket tid vi lägger på att prata kring det förstnämnda. Varför är det så, varför gör vi det?

Jag letade efter synonymer för några av dessa begrep:
skilsmässa och separation - utbrytning, utträde
dödsfall - avgång, bortfall, slut
möte - träff, konferens, rådslag, session, överläggning

Att födas, att dö, att mötas och att skiljas allt det här är naturens gång. Men vårt samhälle, vår kultur uppmuntrar inte oss i att förbereda oss för separationer, förrän vi står där och då är det så dags.

För visst finns kurser, kompetensutveckling för allt det här men vi människor blundar för vi tror "det kommer aldrig att hända mig". Men det gör det i mer eller mindre utsträckning för det är det som vi kallar för livet.

Uppenbarligen finns det ett stort behov av kunskap kring separationer och avsked för vi pratar oftare med varandra om det än de möten vi har haft så det finns ett uppdämt behov.

I vårt moderna samhälle är vi fortfarande nybörjare på att ta avsked. Vi blir tagna på sängen och många av oss har ingen erfarenhet och inga verktyg över hur vi kan göra.

Jag som arbetar med Cancerkompisar.se får varje vecka höra om anhörig/närstående till cancerdrabbad där man berättar att vänner, granar går en omväg för att de inte vågar mötas. Tänk dig en person som fått ett besked som har vänt upp och ned på hela hens liv och förmodligen också är nybörjare på avsked.
Jag är tacksam för att jag har flera fina vänner där jag kan prata öppet om allt som händer mig.

Tack Marie, Katarina och Marija för ett härlig "pratkväll" som gav mig en inre stryka över att jag är inte ensam med mina erfarenheter. Vi är inte otränade i alla fall, att få dela och känna igen sig är "guld värt"!

GÖR en bra dag!

Jag och Darling Marie, Malmö Pick Wick, 2012

Marie och jag på min balkong, 6:e våningen, på Malmös Manhattan
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tur är väl det att man inte är så van vid separationer? Fast man kanske skulle ha erfarenheter när det väl händer!
Kram IL <3

Daniella Ibis sa...

Hej igen, inte anonym - detta är Daniella Ibis

Jag sticker upp huvudet sa...

Tack Daniella, ja visst är dubbelt det där. TACK för ditt inlägg det värmer att veta att du läst mitt inlägg. Kramis

Jag sticker upp huvudet sa...

Från min vän Gunilla:

Så klokt.. så rätt..

Kram Gunilla

TACK, kramis Inga-lill