söndag 9 juni 2013

Varför "jag sticker upp huvudet"?

Kl. 9.55

Vad ett dygn kan betyda.

Jag har varit på avslutningskonferens med min "Mastermindgrupp".
Vi, fyra kvinnor, och coach Rasmus tillbringade ett helt dygn tillsammans i en helt fantastisk miljö på Nyrup hos Cecilia. För att berätta lite kort om Nyrups Osteria först. Cecilia är en kvinna som vågar leva sin dröm fullt ut och det är svårt att återge men vill du veta hur, läs här i artikeln i Skånskan.

Vi är alla egna företagare och vi har under en hel termin setts var 14:e dag. Våra första möten handlade mycket om vår business. Frågeställningarna vi hjälpte varandra med i början handlade om allt från våra varumärken, affärsplaner till hur jag ska ta betalt till att efterhand innehålla andra typer av frågeställningar.

Under våra möten har vi kommit varandra riktigt nära, nära på djupet, och emellanåt har det känts jobbigt. Jag har gråtit mer de här månaderna än jag gråtit under de senaste 10 åren. Låter det klyschigt? Det här har jag dessutom betalat för att delta i. Jag kommit i kontakt med mig själv på ett nytt sätt. Men det har varit värt alla tårar, all ångest och räknat i pengar är det helt omöjligt att värdera. Hur kan jag mäta inre framgång? Det finns så mycket att berätta om det men inte idag.

Jag är djupt tacksam för det pepp och tydliggörande kring mig som person jag fått. Pep som gör att jag kan fortsätta att våga. Att våga vara modig och sticka upp. Det blev ännu mer tydligt när jag fick feedback att jag numera "sticker upp inför mig själv".  Att jag lever som jag lär.

Ett helt otippat pepp som jag fick av Charlotte var; "Inga-Lill jag måste säga att du är riktigt söt när du är osminkad". Herregud, jag hade inte sminkat mig, jag hade inte ens tänkt på det. Att vara osminkad är jag ju bara inför några nära och min familj, hmmm... Jag har verkligen blottat både mitt yttre och mitt inre.

Det var mycket som blev ännu tydligare för mig efter det här dygnet.
Jag ska ha modet att våga sticka upp och säga vad jag tycker. För att inspirera andra.
Jag brinner för att sticka upp kring känsliga och tabu ämnen och att få lov att föra andras talan vilket jag nu gör tillsammans med Alexandra i vårt arbete med Cancerkompisar.se.

Allt känns ännu mer tydligt nu.
Min uppgift är att våga vara rakt på sak och säga det som andra kanske inte vågar.
Att våga vara modig och tydlig.
Att sticka upp halsen.
Att våga se lite längre och och berätta om de "mönster" jag ser.
Att fortsätta göra det och tänka "give me 5" som vi i gruppen blivit grymma på.

TACK till Rasmus, Wivan, Charlotte och Helena för att ni fick mig att bli "osminkad".

EXTRA TACK till Wivan på Green Boost för all näringsrik och god mat.

Se upp här kommer jag!

GÖR en bra söndag!

Här tillverkas osten - Nyrups Osteria


På väg till något som jag inte visste om vad det skulle innebära när jag parkerade cykeln för "pick-up
Coach Rasmus
Hunden Honey som följde oss överallt 
Här satt vi alla och njöt
Dammen som Wivan brukar bada i
Paus i mötena
Vi provsmakar och shoppar ost
Helena och jag provsmakar ostar

Coach Rasmus och Charlotte kollar Nyrups egna tillverkade ostar.
Cecilia bakom disken. Hon arrangerar även Ostpromenader, hur coolt som helst, en oförglömlig upplevelse
Wivan, jag och Charlotte
Charlotte, Helena, jag och Cecilia osterinnan (bakom disken)

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Inga kommentarer: