måndag 7 januari 2013

Jag har stått vid ett vägskäl länge ... men nu

Kl.15.55

Dag 16/365 och min utmaning de närmsta 21 dagarna (5 kvar) är att röra på mig, varje dag och inga undantag.
Jag var på itrim Triangeln i förmiddags och jag har börjat som alla andra på det nya året med att "banta". Det var inget nyårslöfte dock. Ja, tränar gör jag hela tiden men nu jäklar ska mina åtta (8) överflödiga kilon bort. Dom sitter som berget, fast, och har suttit här i ja 5 år minst. Jag som rör mig varje dag. Träna eller stavgång. Min kropp har nog blivit bortskämd så nu ska den chockas eller luras. Med intervallträning och mindre portioner.
NU! 
ps. jag har gett mig en deadline till 1 mars.

Jag är sååå...å glad över att vardagen kommit tillbaka så jag får lov att ta ytterligare steg framåt.

Den här julen och ledigheten har jag använt till att fundera på mitt/mina nästa steg, på vad jag vill göra resten av mitt liv. Det låter mer dramatiskt än vad det är, eller?
Jag har funderat på vad det är som gör mig lycklig och på vad det egentligen är som ger mig energi. Jag ska inte påstå att jag hittat alla svaren ännu men jag är en bit på väg.
Jag tar ofta hjälp ... som från det här klippet som jag har tittat på fem gånger nu Why Some people... det är mycket att ta in men nyttigt. Tack Wivan-Kristina Sandberg för detta.

Under 2012 tog jag en del viktiga steg och beslut som gör mig lycklig och ger energi men som även ger mig en del ångest. Jag startade en enskild firma bara för att ett par månader senare starta upp ett AB. Har börjat blogga på allvar, hoppas det märks, och tillsammans med Alexandra startat upp nätverket för anhöriga - Cancerkompisar.se.  
Det har inneburit att jag har oroat mig över min ekonomi då jag tackat nej till en del uppdrag. Jag kunde bara inte säga ja. Så kommer tveksamheten i fatt.
Om jag hade haft den där inkomsten från det där uppdraget hade jag varit lycklig och nöjd då?
NEJ!
Attans också.
Nu har har jag tagit steget, valt väg, jag står inte i vägskälet längre för jag är på väg och det känns i magen och i hela kroppen. Det känns både bra och mindre bra. Nu vet jag vad jag vill göra för att jag ska känna mig lycklig och kunna ge av min energi. Jag vill bidra och få göra skillnad men jag har just nu ingen som helst aning om hur jag ska kunna försörja mig på det. Det är ångest!

Vad vill jag nu ha sagt med det här? Ja... jag vill ... jag vill bara sätta i gång nu och jag kom på det hela så sent som i går kväll och jag hörde mig själv säga det högt "men herregud jag har ju inte gjort någon tydlig beställning".
Fram med min visionstavla igen!

Jag, glad att säga tack och adjö till gammalt och välkomna nytt


Det här ska symbolisera min visionstavla. Fotot tagit hemma hos Pauline och Magnus

Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Inga kommentarer: