Efter många, många år och så nära varandra. Nära varandra på mer än ett sätt.
Sedan några år tillbaka bor vi i samma hus. Jag på sjätte våningen och mamma våningen ovanför.
Mamsen flyttar till gruppboende. Hennes alzheimers accelererar så vi har inget val. Hon säger själv att hon känner sig ensam och jag känner själv att jag räcker inte till. Ingen av oss räcker till.
Det positiva mitt i allt är att hon känner så ensam så hon längtar verkligen.
Jag är på väg för att titta på en lägenhet på ett äldreboende och det känns i magen och i hela kroppen.
Min lilla mamma ...
GÖR en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar