lördag 22 februari 2014

2 stolar

Kl. 10.30

Idag tänker jag på alla oss som förlorat vår livskamrat.  

Det som vi upplevt är ingen vanlig skilsmässa, som är svårt nog, utan en ofrivillig skilsmässa. En ofrivillig skilsmässa som kom som en sjukdom, cancer. 

En resa där jag fått se min älskade försvinna mer och mer för varje dag mitt framför mig och min familjs ögon.
Nu har jag själv kommit över det och jag har ett bra liv på alla sätt men jag glömmer aldrig hur det kändes. 
Smärtan! 
Men tiden läker alla sår, gör den? För mig har det gjort det. Vad jag vill ha sagt att jag känner STOR empati för andra, för dig som nyss varit med om detta.

Mina vänner säger då och då "vill du inte träffa någon ny? Du måste släppa in någon"
Ja, absolut jag har träffat några men det är svårt att släppa in någon annan på riktigt, någon som ska kunna fylla platsen, ta den andra stolen. 

Men jag tror på livet, tvåsamhet och på kärleken, det kommer när det är dags.

GÖR en bra dag!

Idag tänker jag på alla de cancerkompisar som förlorat en livskamrat.

Vill du också bli cancerkompis, vill Du veta mer?
Här finns vi www.cancerkompisar.se
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

2 kommentarer:

Åsa sa...

Jag tror att det känns rätt när det är rätt <3 och allt som inte känns riktigt rätt är inte riktigt rätt heller.
Så kände jag när jag träffade Tomas, han var bara helt rätt och när jag fortfarande 11 år senare tittar på honom och det pirrar i magen då var det rätt som jag kände :)
Japp är duktig på att sätta mycket press på mig själv. Läste i nya tidningen Amelia om hur man kan vara utvilad men ändå inte ha någon energi kvar i kroppen för att man slösar på den och hur det känns. de hade tips om hur man kan ändra det och jag kände igen mig i mycket av det :) så nu är det slut på energitjuvarna !! Vi väntar ju fortfarande på det sista OK ! från läkaren för Tomas sista Röntgen och det ligger säkert där och tar energi även om man inte vill tro det ! Kram och hoppas att du får en fin dag :)

Giraffa - jag sticker upp huvudet sa...

TACK Åsa!
Visst är det "gött" att kunna skriva av sig vare sig det är på en blogg eller i en pappersdagbok och sen dessutom få kommentarer :-)
kram!!!