Kl. 7.45
Jag sover helt ensam i det som kallas "Vita huset" här på Killeboda Gård och känner mig en aning mörkrädd fast jag bestämt att jag inte skulle vara det den här gången.
Men jag hör så många ljud som inte är "mina egna "ljud.
Ljud som jag inte känner igen. Det knakar i taket och det låter som någon står och knackar när repet till flaggstången utanför mitt fönster slår emot och så vidare.
I natt, typ klockan tre, hörde jag fotsteg som gick i gruset precis utanför. Jisses vad jag ryckte till och jag nästan slutade andas för en kort kort stund.
Snabbt tog hjärnan och det sannolika över och jag gav mig själv snabbt två alternativ. Antingen gå upp och och titta eller somna om. Att gå upp kändes helt uteslutet så efter en kort stund somnade om.
Jag har tillbringat många år på den här gården. Ingrid och jag är gymnasiekompisar och vi har varit här många gånger tillsammans i vår ungdom. Jag och barnen hyrde dessutom ett mindre hus här på gården under 10 års tid så jag känner mer än väl till alla skrymslen och vrår. Men trots det tycks aldrig vänja mig. Det är något med mörkret och de där ljuden.
Till sist blir det så ljust ute och jag kan gå ut på min stavpromenad och på väg tillbaka träffade jag Per som varit ute och hämtat tidningen och han frågade mig "hoppas jag inte störde dig i natt jag tvungen att ta ut hundarna".
GÖR en bra dag!
 |
 |
| Vita huset med många många fönster CARPE DIEM! |
1 kommentar:
Så fint skrivet!!
Skicka en kommentar