Sven, min svåger, fyllde 60 år i somras och min födelsedagspresent fick han i helgen här i Malmö.
Han fick bada med fiskar hos Dr Fisk på S. Förstadsgatan. Sven har svårt att sitta still längre stunder men vi hade utrustat honom med penna och korsord så att jag och hans fru Britt-Mari kunde gå en runda på stan under tiden.
.JPG)
Ser du glasgiraffen? Visst är den söt. Den fick jag i present.
.JPG)
Det är över 10 år sedan min Björn dog men hans bror Sven och hans fru Britt-Mari vi träffas regelbundet. Under Björns sista veckor i livet bodde dom bägge hemma hos oss i villan på Limhamn. Det var under de veckorna vi blev riktigt tajta. Vi kom varandra in på livet på ett alldeles särskilt sätt.
Dom bor i dag i Heda, en liten kyrkby nära Ödeshög, och längtar alltid över att komma och hälsa på mig på Malmös Manhattan. Det enda som inte skiljer sig åt när vi ses hos varadra är stavgången. Varje morgon är vi ute. Britt-Mari är noga med att vi måste gå minst 6 000 steg på morgonrundan. Den här lördagen blev det över 14 000 steg inklusive beöket på utsällningen Tutankhamun och Emporia innan vi landade på Bishop Arms över en öl.
Vi är på väg in i utställningen om Tutankhamun. Jag var måttligt intresserad men jag visste att Sven gillar historia så jag la in det i programmet för helgen. Jag ångrar mig inte, det var värt ett besök.
Shopping är ett måste för oss, ja för mig och Britt-Mari då. Sven gick hem i förväg för att blanda drinkar. DM, Dry Martini, hälften gin och hälften Noilly Prat, är vår favoritdrink.
De helger vi inte ses häller vi ändå upp och skålar med varandra på telefon eller via sms. En tradition vi fortsatt med som kommer från den tiden Björns levde.
Förresten, vi köpte inga ringar. Vi kunde inte bestämma oss.
.JPG)
Nu känns det tyst och tomt här på 6:e våningen. Jag längtar redan till att jag ska köra upp till Heda så vi kan ses igen. Men tills dess blir det till att skåla på distans.
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Han fick bada med fiskar hos Dr Fisk på S. Förstadsgatan. Sven har svårt att sitta still längre stunder men vi hade utrustat honom med penna och korsord så att jag och hans fru Britt-Mari kunde gå en runda på stan under tiden.
.JPG)
Ser du glasgiraffen? Visst är den söt. Den fick jag i present.
.JPG)
Det är över 10 år sedan min Björn dog men hans bror Sven och hans fru Britt-Mari vi träffas regelbundet. Under Björns sista veckor i livet bodde dom bägge hemma hos oss i villan på Limhamn. Det var under de veckorna vi blev riktigt tajta. Vi kom varandra in på livet på ett alldeles särskilt sätt.
Dom bor i dag i Heda, en liten kyrkby nära Ödeshög, och längtar alltid över att komma och hälsa på mig på Malmös Manhattan. Det enda som inte skiljer sig åt när vi ses hos varadra är stavgången. Varje morgon är vi ute. Britt-Mari är noga med att vi måste gå minst 6 000 steg på morgonrundan. Den här lördagen blev det över 14 000 steg inklusive beöket på utsällningen Tutankhamun och Emporia innan vi landade på Bishop Arms över en öl.
Vi är på väg in i utställningen om Tutankhamun. Jag var måttligt intresserad men jag visste att Sven gillar historia så jag la in det i programmet för helgen. Jag ångrar mig inte, det var värt ett besök.
.JPG) |
| Vi hade varsin egen guiden, i hörluren alltså |
Shopping är ett måste för oss, ja för mig och Britt-Mari då. Sven gick hem i förväg för att blanda drinkar. DM, Dry Martini, hälften gin och hälften Noilly Prat, är vår favoritdrink.
De helger vi inte ses häller vi ändå upp och skålar med varandra på telefon eller via sms. En tradition vi fortsatt med som kommer från den tiden Björns levde.
Förresten, vi köpte inga ringar. Vi kunde inte bestämma oss.
.JPG)
Nu känns det tyst och tomt här på 6:e våningen. Jag längtar redan till att jag ska köra upp till Heda så vi kan ses igen. Men tills dess blir det till att skåla på distans.
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar