Jag är arg, besviken och ledsen. Ja, jag vet jag kan inte "ge" och förvänta mig att få tillbaka utan jag måste ge förbehållslöst men det finns väl gränser!
Vad är det med att vara förälder som gör att jag "framkallar" mitt dåliga samvete kring än det ena än det andra och på så sätt tappar min handlingskraft.
HJÄLP!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Tur jag har min giraffa som hjälper mig att "sticka upp huvudet" och se "över"...
 |
| På bilden: på min balkong på 6:e våningen med utsikt över "Malmös Manhattan" |
Som sagt små barn små bekymmer och stora barn stora bekymmer men nya tider är på väg...
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
1 kommentar:
Kommentar från en mycket nära vän, vill dela med mig:
Hej vännen. Visst älskar vi våra barn villkorslöst och osjälviskt, annars så skulle små barn inte överleva.
Men att älska är också att ställa krav, annars så gör vi dem en björntjänst. Livet är stundtals tufft och ställer stora krav på oss alla. Men vissa beslut måste vuxna barn själva ta, stå för och ta konsekvenserna av. Vi kommer ju inte alltid att finnas här… Släpp det dåliga samvetet, det är en kvinnosjukdom !
Barnen mår inte heller bra, om inte vi mår bra.Och vi måste ju föregå med gott exempel, genom att leva ett bra och tillfredställande liv.
Skicka en kommentar