onsdag 18 juli 2012

PAPPA JAN ÄR MIN BÄSTA VÄN


Jan är min första man och pappa till våra barn. Vi hade varit gifta i 13 år innan vi skilde oss 1991 och sedan dess kallar jag honom pappa Jan för enkelhetens skull.

De första åren efter skilsmässan var väl inte allt helt smärtfritt mellan oss men med tiden så...
Att han är min bästa vän och den som ser till mig och barnens bästa fick jag
100 % bekräftat en tidig morgon i oktober år 2000.

Björn som jag då bodde tillsammans med låg inlagd på sjukhus när jag fick ett telefonsamtal. Det var Björn som ville att jag skulle komma in till sjukhuset men att jag inte skulle köra själv.
Jag minns exakt vad han sa:
"Inga-Lill det är kört" och sen minns jag bara att jag satt med telefonluren i handen och bara stirrade.

Utan att tänka slog jag numret till Jan och jag minns att jag sa inte mycket men han förstod.
"Jag är där om fem minuter" sa han.

Pappa Jan har alltid funnits till för mig och och våra barn och det är jag så evigt tacksam för.
Vi träffas ofta, senast igår, och även tillsammans med hans Anita.
Jag tänker ibland på andra föräldrar som måste vara både mamma och pappa för sina barn och inser att trots "våra bekymmer" så är vi två.

På bilden: en tidig morgon på min morgonpromenad i Pildammsparken inne i Rosenträdgården

Ps.
Om du undrar om vad som hände sen med Björn så kommer det...snart.


Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer

Inga kommentarer: