...hade nästan gett upp...

Sylvester, han är närvarande i allt han gör, på min soffa i söndags.

Det känns som min hjärna är överfull och "har tagits över" av alla tankar...

På morgonen när jag går min stavpromenad (som jag gjort nu 13 dagar på rad) så hinner jag bara ut genom dörren så börjar tankar snurra i huvudet kring jobbet och olika frågeställningar.

Min förväntning är att min morgonpromenad ska vara min medationsrunda. Men så i morse gav jag upp och tänkte, ja så här är det bara.

Men...min vana trogen är att oftast prata kring mina funderingar och så fick jag ett förslag på en lösning. Den ska testa i morgon bitti.
Jag ska träna på "mindfullness" - att vara närvarande i det jag gör och det jag gör just i den stunden!

Så i morgon när jag går ut ska jag göra mig själv uppmärksam på när mina tankar far iväg och i stället försöka titta mig omkring på min väg, på fåglarna, träden och blommorna och att verkligen "gå" och bara göra det.

Jag önskar mig lycka till och säger bara carpe diem!