måndagen den 23 nov 2009
ATT
prata om döden är befriande - i dag fick jag "träna" på det!
Idag hade jag förmånen att ha 1 möte med A vars fru dog i förra veckan.
Vi hade inte setts efter det så jag sa " jag beklagar" och frågade sen rakt på sak "jag visste inte ens att hon var sjuk - vad dog hon av".
Hon hade haft cancer i över 20 år fick jag veta. Suck, hur klarar jag av att leva med ett sånt besked? Inte en aning.
Antagligen genom att leva en dag i taget. Vi hade en mycket bra stund tillsammans och jag kände mig priviligerad över att han ville prata med just mig om det, vi känner ju knappt varandra.
Carpe Diem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar