Att
äta måste vi, varje dag och till och med flera gånger om dagen.
Min Björn som hade magcancer och blivit opererad så hans magsäck var pytteliten och han åt som en "mygga" men laga mat det gjorde han, mer än gärna.
Han kunde köra på flera ställen bara för att hitta några kvarglömda kräftor i nån frys från fjolåret för att han blev sugen på just det den dagen. Eller ta bilen och köra ner till "hoddorna" och köpa färsk fisk som han ibland tyckte var lite för dyrt.
Han var en mycket duktig kock, hans hemlighet var att han improviserade alltid trots att han använde recept och att han alltid smakade av maten, och gjorde det hela tiden!
Ja, det var då han fick problem, för han var ju redan mätt då när vi skulle sätta oss ner och äta. Så vi fick agera panel och blev utfrågade ungefär så här; "var det gott, hur smakade såsen, i den hällde jag ju i en skvätt vin", vem vill ha mer osv.
Men Björn satt inte med armarna i kors för de.
Som vi alla vet är det ju viktigt att dricka rikligt också för att kunna leva och det visste Björn också, så det var han noga med.
Så fort klockan blev 12.01 så sa han, "du när är det dags" och jag gick ut i köket och hämtade tonic och isbitar och så tog han fram gin ur barskåpet.
Ja, så här levde han under sitt sista år i livet, "här och nu"!
Carpe Diem!
1 kommentar:
Jaaaa det låter verkligen som björn :-)
Skicka en kommentar