i Grekland sommaren 2008 Att
dansa eller dansa?
Jag älskar att dansa - helst pardans alltså. Ja, jag verkligen älskar att dansa och är alltid med på "allt"och har gjort det så länge jag kan minnas.
När jag var i tonåren så var det min pappa som sa " nu måste du lära dig att dansa" och jag minns att jag kände mig generad med den nära kroppskontakten. "Det viktigaste är att du ska kunna slappna av och följa mig när jag för" sa pappa. Det var så det började.
Under åren har det blivit "kasedans", bugg, aerobicdans och nu senast salsa. Pauline tog med mig på salsakurs i Havanna för ett par år sedan och det var en riktig utmaning, jag hade ingen aning om det innan jag åkte hur det skulle komma att påverka mig.
Att komma så "nära" rent fysiskt i denna passionerade dans med all dess budskap. Det gällde att släppa loss och gå ur sin "komfortzon". Det var oerhört svårt och smärtsamt ( det här var också ett stående samtalsämne i gruppen som vi åkte med) men nu är jag oerhört glad över att jag vågade och nu är jag "fast".
Jag har aldrig tidigare reflekterat över min dragning till dansen, men nu vet jag. Jag behöver komma ut ur min "komfortzon" och släppa på kontrollen, att låta någon annan föra. Detta ger en sådan enorm energikick också.
Nu väntar jag bara på att någon ska anmäla mig till "Lets dance" för jag är ju fortfarande en glad amatör och jag vill lära mig mer, tango kanske?
Pauline - stort TACK för igår kväll på Cuba Café - det var magiskt!
Carpe Diem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar