 |
Att vara på olika sociala medier kräver olika strategier. |
Jag känner att bloggandet inte ger mig så mycket längre. Känns som en envägskommunikstion och det är sällan någon som kommenterar inläggen. Beror säkert på vad och hur jag skriver så klart.
På Facebook har jag flera sidor och även här är det klent med kommentarerna. Mest kommentarer får jag på min privata sida när jag t ex lägger upp något om min träning, vad jag ätit till middag, när vänner taggar mig från en kväll ute eller från ett mingel med ett glad vin i handen.
Min sida på Cancerkompisar där vi tillsammans i organisationen gör inlägg som är av allvarligare art men livsviktiga är det sällan någon kommentarer.
På Twitter är det annorlunda. Antingen får jag ingen respons alls eller så är den omedelbar. Det är retweets, det ställs frågor och det förs debatt. Dessutom får jag en del nyheter och viss omvärldsbevakning med helt andra typer av nyheter än t ex på Facebook.
Instagram har jag ingen erfarenhet av, ännu.
Med detta sagt så får vi se om jag finns kvar här framöver.
GÖR en bra dag!
4 kommentarer:
Tja du... inte utan att jag vet hur det känns. Lägger upp allvarsamma saker, viktiga saker, omvälvande saker.... som går mer eller mindre obemärkt förbi, men ett foto på dagens lunchtallrik i solen, den gillas. :-) Och det är ju najs, att den gillas, för det var himla mysigt, men visst är det inte utan att jag ibland önskar åtminstone ett större engagemang på det som jag verkligen tycker betyder något.
Men om bloggandet inte ger dig något, så tror jag ju också det är en känsla som uppfattas av läsaren, kanhända, vilket ju i sig inte direkt bäddar för än mer kommunikation, direkt.
Att testa tycker jag är en god idé, för då vet man - vad man gillar, varför man gillar det och även vad det ger! Och då kan man ju också testa att sluta!
Tycker också det är svårt med blogg som sagt. Vet inte om man ska söka andra vägar om man vill ha mer dialog och kommunikation. Kanske är många av de sociala medierna mer till för monolog och få ut ett budskap/information.
Oavsett så lycka till med allting!
Kramar Marie i Dublin
Kära Marie, kag läser också fin blogg då och då men kommenterar sällan så tack till dig. Funderar på anledningen till att jag började blogga en gång, tror det var 2000? Kramis
Kära Helena, tack för fina kloka ord som ger mig de tankespjärn jag behövde. Det är nåt med att blogga som lockar mig ändå. Bekräftelse? Föra debatt? Provocera? Lyfta upp för mig viktiga frågor? Säkert en kombo. Funderar nu vidare... Kramis
Skicka en kommentar