Lördag 13 september (datum på inlägget är den 24/8 som ALDRIG blev publicerat)
Jag har inte bloggat på över två månader och känner lite dåligt samvete för det, mest mot mig själv då. Nästan glömt bort det, men jag erkänner att jag saknat både inspiration och motivation.
Jag säger ofta till andra "du ska göra det du brinner för" och jag har verkligen brunnit för att blogga. Jag vaknade varje morgon med bloggtankar och massor av idéer och synpunkter. Jag har blottat mig och berättat om mina förbjudna tankar och delat med mig av både glädje och oro. Men någonstans mitt i allt bloggande hände något och jag kände att jag behövde ta ett kliv tillbaka och reflektera över allt.
Nu när det gått en tid konstaterar jag att jag brinner inte längre för att blogga!
Varför?
Jo, ja det kan väl bero på flera saker och jag tror att en av dem är att jag har uppnått det jag ville!
Bloggen började som en "plats" för mig att skriva på min bok, boken som fick arbetsnamnet "Vi la cancern på hyllan och köpte en BMW", som skulle handla om de sista 10 månaderna med Björn innan han dog av cancer. Det här var 2009. Det blev ingen bok. Det blev något helt annat. Det blev en förmedlingstjänst på nätet = Cancerkompisar.se. Här får man som anhörig till cancerdrabbad stöd, tröst och hopp av andra dygnet runt.
Boken, ja vem vet vad framtiden för med sig.
När jag senast var inne på bloggen var söndagen den 24 augusti och skrev ett inlägg men jag tryckte aldrig på publicera-knappen. Det var en kort stund innan jag skulle till premiären av Cancerkompisar Live, här kommer några bilder från dagen då vi för allra första gången träffade all Cancerkompisarna, och jag kände mig både förväntansfull och lite nervös.
Mitt blogginlägg den dagen, det som aldrig publicerades:
Idag är det den 24 augusti - 2 år sedan vi tryckte på knappen och Cancerkompisar föddes. Det är också årsdagen när min Björn dog av cancer och strax är jag på väg till eventet Cancerkompisar Live. Ett efterlängtat möte där Cancerkompisar ska mötas för allra första gången.
Vägen har varit både kort och lång. Många skratt och några tårar har fällts längs vägen.
Många, många har varit involverade och bidragit till att vi står där vi är idag och Cancerkompisar är inte längre jag och mina barn utan en organisation som står på egna ben med tydlig vision och mission, läs mer om det på Cancerkompisar.se .
I somras bildade vi en extern styrelse som ska arbeta för att hitta en långsiktig finansiering till organisationen. Vi finns idag med i flera sammanhang där vi har möjlighet att påverka anhörigas situation och vara den "rösten".
Jag vet inte HUR jag ska kunna uttrycka mig och säga tack till alla som varit med och bidragit. Mitt första tack går till mina barn, Alexandra och Alexander som tillsammans med mig skapat den här sociala innovationen. De har funnits med på resan på lite olika sätt med olika insatser.
Till er andra säger jag helt enkelt STORT TACK!
De senaste två åren har varit minst sagt omvälvande. När jag tittar tillbaka - så mycket som har hänt och det är helt omöjligt att ta in och här kommer bara några få exempel...
Carpe Diem!
Jag har inte bloggat på över två månader och känner lite dåligt samvete för det, mest mot mig själv då. Nästan glömt bort det, men jag erkänner att jag saknat både inspiration och motivation.
Jag säger ofta till andra "du ska göra det du brinner för" och jag har verkligen brunnit för att blogga. Jag vaknade varje morgon med bloggtankar och massor av idéer och synpunkter. Jag har blottat mig och berättat om mina förbjudna tankar och delat med mig av både glädje och oro. Men någonstans mitt i allt bloggande hände något och jag kände att jag behövde ta ett kliv tillbaka och reflektera över allt.
Nu när det gått en tid konstaterar jag att jag brinner inte längre för att blogga!
Varför?
Jo, ja det kan väl bero på flera saker och jag tror att en av dem är att jag har uppnått det jag ville!
Bloggen började som en "plats" för mig att skriva på min bok, boken som fick arbetsnamnet "Vi la cancern på hyllan och köpte en BMW", som skulle handla om de sista 10 månaderna med Björn innan han dog av cancer. Det här var 2009. Det blev ingen bok. Det blev något helt annat. Det blev en förmedlingstjänst på nätet = Cancerkompisar.se. Här får man som anhörig till cancerdrabbad stöd, tröst och hopp av andra dygnet runt.
Boken, ja vem vet vad framtiden för med sig.
När jag senast var inne på bloggen var söndagen den 24 augusti och skrev ett inlägg men jag tryckte aldrig på publicera-knappen. Det var en kort stund innan jag skulle till premiären av Cancerkompisar Live, här kommer några bilder från dagen då vi för allra första gången träffade all Cancerkompisarna, och jag kände mig både förväntansfull och lite nervös.
Tack Åsa Kryger på Elite Hotell, Ideon Lund som gjorde allt möjligt!!! |
Cancerkompisambassadörerna från Västerbotten i norr till Sjöbo i söder. Några saknas på bilden FOTO: jacob härnqvist foto |
71 anmälda till Cancerkompisar Live och här ser du några av dem på väg hemåt FOTO: jacob härnqvist foto |
Idag är det den 24 augusti - 2 år sedan vi tryckte på knappen och Cancerkompisar föddes. Det är också årsdagen när min Björn dog av cancer och strax är jag på väg till eventet Cancerkompisar Live. Ett efterlängtat möte där Cancerkompisar ska mötas för allra första gången.
Vägen har varit både kort och lång. Många skratt och några tårar har fällts längs vägen.
Många, många har varit involverade och bidragit till att vi står där vi är idag och Cancerkompisar är inte längre jag och mina barn utan en organisation som står på egna ben med tydlig vision och mission, läs mer om det på Cancerkompisar.se .
I somras bildade vi en extern styrelse som ska arbeta för att hitta en långsiktig finansiering till organisationen. Vi finns idag med i flera sammanhang där vi har möjlighet att påverka anhörigas situation och vara den "rösten".
Jag vet inte HUR jag ska kunna uttrycka mig och säga tack till alla som varit med och bidragit. Mitt första tack går till mina barn, Alexandra och Alexander som tillsammans med mig skapat den här sociala innovationen. De har funnits med på resan på lite olika sätt med olika insatser.
Till er andra säger jag helt enkelt STORT TACK!
Min Björn är begravd uppåt landet så vid olika högtider nöjer jag mig med att tända ett ljus här hemma |
De senaste två åren har varit minst sagt omvälvande. När jag tittar tillbaka - så mycket som har hänt och det är helt omöjligt att ta in och här kommer bara några få exempel...
Alexandra och jag den 24 augusti 2012 när vi tryckte på live-knappen och Cancerkompisar.se fick en sida på Facebook |
Cancerkompisars advisory board som stöttat oss grundare (Inga-Lill, Alexandra och Alexander) och gett oss råd under resan med Cancerkompisar |
Filmisnpelning inför crowdfunding |
Jag, Marie och min allra första Cancerkompis Gertrud |
Mitt första möte med Mef Nilbert, på RCC Syd, som vi idag driver ett projekt tillsammans med, vi ska kartlägga anhörigas behov - "Morgondagens anhörigstöd med fokus på barn och unga" |
Jag, på en av många radiointervjuer under året, här i Malmö |
Alexandra, jag och Åsa Kryger, manager Elite Hotell Ideon Lund, planerar för premiären av Cancerkompisar Live, idag!!! |
Om oss, Cancerkompisar, i SDS i en artikel av Maria Werner, "In på Livet" |
Fikamöte där jag tillsammans med Livslust Ystad planerar för den allra första föreläsningen om hur allt började tack Carina Månsson för initiativet |
Rebecca Zink, en av våra första Cancerkompisar och idag Cancerkompisambassadör, tillsammans med Alexandra här i Malmö |
Jag och en till av mina Cancerkompisar Pia från Alingsås, idag Cancerkompisambassadör, sorry suddig bild Pia |
Pirjo från SAH (sjukhusansluten hemsjukvård) som vårdade Björn hemma under tiden han var sjuk och jag själv |
Ett av de bidrag vi fått på vägen ... jag och Alexandra firar vårt stipendium från Skandia ideer för livet på Scandic Triangeln i Malmö
I Stockholm och träffar Helen Benno på Min Stora Dag
Wivan Kristina Sandberg, radion i Kristianstad, för alla timmar i studion som gett mig radiovana Tack för mig för den här gången! Vi möts kanske här igen annars hoppas jag att vi ses framöver någonstans i Sverige när jag är ute och föreläser om Cancerkompisar och för de anhörigas talan Jag föreläser för Marknadsföreningen i Helsingborg tillsammans med Mef Nilbert på RRC Syd Här kan du se föreläsningen, jag kommer in efter ca 27.40 min HÄR |
GÖR en bra dag!
Carpe Diem!
1 kommentar:
Tack själv! Kram
Skicka en kommentar