Kl. 15.54
Min dotter Alexandra och jag som i februari startade föreningen Cancerkompisar har arbetat tillsammans och setts i princip dagligen sedan dess.
Hon är den mest eftertänksamma och kloka marknadstjejen jag vet. Hon låter allt ta sin tid, tänker efter och argumenterar med den allra största klokhet och tålamod. Jag värdesätter alltid hennes kloka inlägg fast ibland glömmer jag bort mig och skenar iväg.
Själv är jag entreprenören som hela tiden vill stövla framåt med stora kliv och göra en massa och gärna allt samtidigt.
Ombestämmer mig gärna då jag ofta frågar människor i min omgivning efter goda råd.
Det är här det blir stressigt!
Alla goda råd, jag själv dessutom ber om, gör mig stressad.
Varför det? Jo för att det kommer till nytt.
Nya kontakter som ska tas, nya ideér att arbeta med och som jag genast vill ta tag i.
I dag fick jag mig en miniföreläsning av Alexandra. Det blir svårt att återge den responsen varför jag inte kommer ens att försöka att göra det. Men jag kan säga så här, jag vet vilka mina prioriteringar ska vara framöver.
Jag ska tagga ner och fokusera på det vi kommit överens om.
Inte helt lätt för en sådan som mig som ser fullt av möjligheter överallt och hela tiden men jag inser att det är nödvändigt.
Nödvändigt för oss bägge.
TACK Alexandra för att du är så klok och fick in mig på rätt spår, igen, för förhoppningsvis sista gången.
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Min dotter Alexandra och jag som i februari startade föreningen Cancerkompisar har arbetat tillsammans och setts i princip dagligen sedan dess.
Hon är den mest eftertänksamma och kloka marknadstjejen jag vet. Hon låter allt ta sin tid, tänker efter och argumenterar med den allra största klokhet och tålamod. Jag värdesätter alltid hennes kloka inlägg fast ibland glömmer jag bort mig och skenar iväg.
Själv är jag entreprenören som hela tiden vill stövla framåt med stora kliv och göra en massa och gärna allt samtidigt.
Ombestämmer mig gärna då jag ofta frågar människor i min omgivning efter goda råd.
Det är här det blir stressigt!
Alla goda råd, jag själv dessutom ber om, gör mig stressad.
Varför det? Jo för att det kommer till nytt.
Nya kontakter som ska tas, nya ideér att arbeta med och som jag genast vill ta tag i.
I dag fick jag mig en miniföreläsning av Alexandra. Det blir svårt att återge den responsen varför jag inte kommer ens att försöka att göra det. Men jag kan säga så här, jag vet vilka mina prioriteringar ska vara framöver.
Jag ska tagga ner och fokusera på det vi kommit överens om.
Inte helt lätt för en sådan som mig som ser fullt av möjligheter överallt och hela tiden men jag inser att det är nödvändigt.
Nödvändigt för oss bägge.
TACK Alexandra för att du är så klok och fick in mig på rätt spår, igen, för förhoppningsvis sista gången.
 |
| Jag i hängmattan i somras på Aspö, Sylvester tittar på |
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar