Kl. 10.10
Onsdagens datorkrasch och fredagens cancerbesked. Två helt vitt skilda händelser.
Ett i-landsproblem och ett meningenmedlivetproblem som gjort att jag stannar upp en stund.
Jag sitter på sängkanten 35 mil hemifrån och tittar ut genom fönstret med gråten nära.
Min svåger och svägerska pysslar nere i köket och jag känner gemenskap samtidigt som jag känner mig så vansinnigt ensam. Livet är skört och kan förändras på bara en millesekund.
Jag känner mig tacksam för att jag lever och kan känna. Jag har gråtit flera gånger de senaste dagarna och det känns helt ok.
GÖR en bra dag!
2 kommentarer:
Massa kramar till dig <3 i dag vaknade jag lycklig och ingen gråt men i går vaknade jag med gråt. Detta är ju det som kallas livet .. men man borde ju bara få leva det. <3
Cancerbesked? Till vem?
Kram
Skicka en kommentar