Först ett tack till Gunilla för artikeln "blir man mer värd med en man"? som hon rev ut från tidningen M och gav mig. Jag har läst artikeln flera gånger och den har väckt många tankar som jag vill försöka förmedla här.
Journalisten Catarina Baldo Zagado skriver:
I vårt samhälle ska man leva i ett parförhållande för att betraktas som normal och Lissa Nordin, doktorand i socialantropologi, har studerat ensamstående män i Norrland och hennes studier visar att att tvåsamheten är en "obligatorisk" norm i vårt samhälle. Man ska helt enkelt vara två för att betraktas som normal.
Själv får jag ofta höra:
"hur kan du vara singel, du som är så snygg och trevlig och känner så mycket folk".
Jag brukar skoja till det och svara:
"tja, de är bara ren tur".
Sen skrattar vi lite och det hela glöms bort. Men det blir ändå till en liten "tagg" mitt hjärta.
Jag har ett bra liv med många vänner och en innovativ familj som berikar mig. Jag spelar golf och reser vart jag vill när jag vill. Men oftast tillsammans med mina "singelvänner". Mina parvänner blir färre med åren och det är lite synd. Jag bjuder hem så ofta jag kan men blir sällan bjuden till deras "fester" för jag är ju singel och det gör mig både besviken och ledsen.
Jag vill ju inte alls vara singel. Jag längtar efter tvåsamheten. Men tills dess att jag "blir med man" igen vill jag bli betraktad och bli behandlad som "normal".
Här kan du läsa hela artikeln: "blir man mer värd..."
Undrar så hur normen kommer att vara när lilla Meja växer upp?
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Journalisten Catarina Baldo Zagado skriver:
I vårt samhälle ska man leva i ett parförhållande för att betraktas som normal och Lissa Nordin, doktorand i socialantropologi, har studerat ensamstående män i Norrland och hennes studier visar att att tvåsamheten är en "obligatorisk" norm i vårt samhälle. Man ska helt enkelt vara två för att betraktas som normal.
Själv får jag ofta höra:
"hur kan du vara singel, du som är så snygg och trevlig och känner så mycket folk".
Jag brukar skoja till det och svara:
"tja, de är bara ren tur".
Sen skrattar vi lite och det hela glöms bort. Men det blir ändå till en liten "tagg" mitt hjärta.
Jag har ett bra liv med många vänner och en innovativ familj som berikar mig. Jag spelar golf och reser vart jag vill när jag vill. Men oftast tillsammans med mina "singelvänner". Mina parvänner blir färre med åren och det är lite synd. Jag bjuder hem så ofta jag kan men blir sällan bjuden till deras "fester" för jag är ju singel och det gör mig både besviken och ledsen.
Jag vill ju inte alls vara singel. Jag längtar efter tvåsamheten. Men tills dess att jag "blir med man" igen vill jag bli betraktad och bli behandlad som "normal".
Här kan du läsa hela artikeln: "blir man mer värd..."
Undrar så hur normen kommer att vara när lilla Meja växer upp?
.JPG) |
| På bilden: jag och Meja 4 år, Sven och fru Britt-Maris barnbarn |
Carpe Diem!
ps. för att kommentera klicka under inlägget på kommentarer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar