söndag 10 juli 2011

Det värker fram...




Jag är tillbaka!



Min fina röda sammetsdagbok från 2008 är slut. Sista sidan nu i morse.
Som du nog redan vet har jag skrivit dagbok i nästan hela mitt liv.
Inte så att jag skriver varje dag men flera gånger i veckan.





Allt beror på hur jag mår:
Dåligt - mer skrivande
Bra - mindre skrivande


Min bloggpaus är nu slut. Min dagboks sista sida full av kloka ord till mig själv.


Nu har jag semester och skriver på "min bok" - igen.
Jag har cirka 150 sidor nedskrivet underlag som jag nu bearbetar.


Det har gått två veckor med mycket gråtande och en del ångest.
Herregud det är 10 år sedan allt detta hände men precis som jag skivit i mitt förord


" det här är en bok om en kort tid av mitt liv men som kom att bli en stor del av mitt liv".
Inte minst kring vem jag är idag.
Jag har upptäckt att det finns vänner som inte känner mig som den jag är idag. Som inte vet vem Ingalill är. Och det gör ont!


Jag har hört uttrycket, att saker jag gör, skriver eller målar eller vad det nu kan handla om,
"det ska värka fram" och nu tror jag att jag fått känna av det.

Kan bloggandet vara en "hjälp", i väntan på en dagbok alltså?


Utmaningen är här och jag fortsätter min dagliga kamp.


Carpe Diem!


1 kommentar:

Winnie sa...

Ser fram emot när värkarna tagit slut och det lilla "knytet" är redo att presenteras! Kram och lycka till:-)