16 - beskedet

del 16 - "min bok" - de sista 4 årstiderna med min Björn

ATT
få ett besked!

”Sitter du ner”, sa Björn, när han ringde mig från sjukhuset den morgonen i oktober. Läkaren hade varit inne på morgonronden redan, ”Inga-Lill - det är kört”, sa han. "Kom hit - men kör inte själv, ring nån", sa han.

Herregud, vad ska jag nu göra tänkte jag, det här måste ju gå att fixa. Björn överdriver - vilket han hade en tendens att göra, men en "känsla" började lägga sig inne i min kropp - kändes inte bra alls - hjärnan tänkte 1 och kroppen sa 1 sak.

Utan att tänka slår jag pappa Jans (pappan till våra barn och min exman) telefonnummer, kändes så självklart. Han kom efter 5 minuter och vi körde. Det snurrade i hela huvudet av tankar.

Jag går till Mari, Björns kontaktsjuksköterska, för att få höra något annat, få ett hopp, men både hon och kuratorn Britt-Mari säger samma sak. Cancern, en tidsfråga!

Läkaren, han kommer att säga att allt är ett misstag - eller i alla fall lite överdrivet.

Jag gick in till Björn, jag var helt knäckt. Jag märkte det direkt. Han var redan "klar" i sin process.
Han hade redan accepterat fakta och i hans huvud var det redan fullt av planer - allt han skulle fixa innan han skulle dö.

Det var i den stunden vi började "leva i otakt" och jag förlorade Björn "till livet".

Carpe diem blev mottot!